Igår var jag på en konferens som heter SÄND. En konferens som samlar omkring mission. Mission har alltid legat mig nära hjärtat. Av flera skäl.
För mig går evangeliet hand i hand med det sociala. Att en människa behöver både evangelium och det fysiska behovet. Behov som mat, sjukvård, skola, entreprenörskap, demokrati. Om inte detta går hand i hand så blir det fattigt. Jag tror på en mission med evangeliet som grund. Där evangeliet får bli språngbrädan i livet.
S Ä N D
Att vara sänd har ett fint djup. När någon går på uppdrag för någon annan har man fått ett stort förtroende. Att man får gå i dens ställe är respektfullt. Ett ansvar och en förmån.
Att vara sänd av Gud har sin dignitet. Man kan lätt hamna i att det handlar enkom om missionärer och pastorer. Och visst är det en del av Gud sändande. Men det är långt mycket mer än så.
Du kan bli sänd av Gud. Sänd till någon i din närhet. Även långt bort. Varje gång man får vara med om det blir man ödmjukt tacksam. Då man fått bidra in i en situation där man fått uppmuntra. Sådana berättelser är svåra att delge. Främst i respekt för mottagaren. Men också finns det en risk att man uppfattas som att man vill framhäva sig själv. Men vi skulle behöva sådana berättelse. Vittnesbörd om hur Gud lett och hur det välsignat. För jag tror det skulle inspirera. Skapa mod att våga gå när Gud sänder.
Gå därför ut…
När Jesus ger missionsbefallningen så finns det ett ”därför”. Detta ”därför” relaterar till Guds makt och kraft. Till hans möjligheter. Dessa vilka du har med dig när du går på Guds sändande ord.
Kanske är du i läge att svara på Guds sändande kallelse. Gå. Gud är med den han sänder.
Pedher´s blogg 