Att se fram emot ..

Kommer på mig att jag börjar se fram emot semestern. Det är ju rätt länge dit. Men funderar lite på vad jag ska hitta på. Kan man hitta på något? Får man göra något höll jag på att säga? Men något ska jag allt göra under mina dryga 4 veckors ledighet.

Att se fram emot något gör något bra med oss. Det skapar längtan och ett driv.

Dess motsats är att se fram ’mot’. Alltså något som man tycker mindre om. Som verkligen gör stegen tunga. Följt minuskvalet i shl. HV71 förlorade och får se fram mot allsvenskan. För en som hejar på HV71 förstår den känslan. Typ så kan det kännas att se fram ’mot’ något.

Men tänk vad det gör med oss att se fram emot något. Visst kan det kännas som långt till något. Men det betyder mycket inifrån och ut. Det kan göra att gråa dagar blir lite ljusare. Pandemin har ju gjort något med oss på ett sätt. Vi vet ju inte om vi kan se fram emot något.

Men jag tänker så här:

Hur det än är – hur än hopplöst det ser ut – tror jag att vi kan skapa något att se fram emot. Jag kan förstå oron att inte veta om jag får något jobb. Sviktande hälsa. Oro för framtiden. Ändå tror jag att vi kan skapa något att se fram emot.

Det kan vara en resa i din närhet. Kanske en längre resa några mil längre bort. Eller att skapa en dag med några vänner i din närhet. Säkrat för Corona. Om så behövs.

För min del tänker jag skapa olika saker under min semester. Sådant som kan bli möjligt. Utflykter. Blir det mer möjligt med lite mer rörlighet med tanke på pandemin så blir det längre roadtrip. Mina flyttkartonger ska vara klara så långt som möjligt. Allt för att jag ska kunna njuta av semester. Hur ser din plan ut?

Att sätta mål….

Att sätta mål….

Nu tänker ju inte jag på nyårslöften. Det fenomenet har jag redan tagit beslut om. Att inte utsätta mig för något sådant. 

Nej, jag tänker att man kan sätta mål för något. Något man vill nå. Något som man vill ska hända. 

Jag satte ett mål att röra på mig lite mer. Insåg att det målet var väl inte så svårt att både infria och tappa bort. Nu kan jag ju skylla på en rygg som krånglat men nu börjar ju, tack och lov, den ursäkten inte fungera längre. 

Nu kan jag ju sätta det målet igen. Och det fungerar faktiskt ganska bra. Varje vecka finns det något av extra rörelse på schemat. På sikt gör det nog susen. 

Ett annat mål jag satt upp är av mer nöjsam natur. Lite historisk också. Jag planerar att åka i min fasters ”fotspår”. Hon var missionär i Tanzania. Så om allt bara fungerar blir det en resa under hösten. Biljetten är i alla fall beställd. Något jag verkligen ser fram emot. 

Jag tror att det kan göra gott med oss när vi sätter upp mål. Under tiden vi för oss mot detta mål hjälper det oss troligen på många sätt. Att trevligt mål att se fram emot påverkar vårt psyke på ett positivt sätt. Så tror i alla fall jag. Så resan dit blir bra. Kanske det är den största delen av upplevelsen.  Planerandet av resan. Kanske att förändra sig till bättre rutiner gör oss mer tillfredsställda. Att nå ett viktmål, att springa en viss sträcka eller vad det nu kan vara. 

När vi sen nått målet, gjort det vi ska, så infinner sig en tillfredsställelse som får oss att vara nöjda och glada. 

Jag tror att vi behöver tillåta oss att vara nöjda. Ett mål kan hjälpa oss till det. 

Motsägelsefullt? Nja behöver det vara det? Möjligen men möjligen inte. Om ett mål blir en hets av något slag, ja då blir det tokigt. Men om ett mål blir en glädje att göra något roligt för att nå någonstans så blir det ju en förnöjsamhet. Och det gör oss gott i själen. Så varför inte sätta upp ett möjligt mål med en god resa dit? 

Pröva får du se……