Sen – hur långt är det ?

Troligen har du sagt det lilla ordet rätt många gånger men i olika sammanhang.

Troligen har du använt det och din omgivning tyckt mindre bra om det när dom vill ha beskedet direkt.

Det lilla ordet ”sen” är ett jobbigt ord. Man vill inte eller kan inte nu. Utan man måste ta det ‘sen’. Och när det är sen är ju en helt annan fråga.

Hur kommer det sig att sen är olika långt ?

Tänk om någon kunde ha ett bra svar på det. Men det är ett så bra litet ord. Så tydligt klart men ändå så möjlig med en stor flexibilitet. Man vet rätt klart hur långt det är när man säger det. Men under väntans tid kan förståelsen av ordet längs klart ändras. Sen kan helt plötsligt bli lite längre.

Så hur kommer det sig att sen är olika långt ?

Kanske är det för att det lilla ordet har en inneboende kraft att kunna ändra sin betydelse helt på egen hand. För inte kan det väl ligga hos den som sa det? Eller?

Det finns tyvärr ett inslag av glömska också i detta lilla lilla ord. Bara tre bokstäver men inrymmer flera betydelser. Ordet ’sen’ skapar en risk av att inte ens komma ihåg när ’sen’ är över och man ska ta upp tråden liksom. Nej, det finns en stor risk att när man väl sagt ’sen’ så har man sen glömt vad som gällde. Det finns allt för ofta bara typ en person som minns vad ’sen’ stod för. Det är den person som blev utsatt för detta lilla ord. Den minns helt klart att det skulle komma något efter ’sen’. Troligen lär den personen påminna om det.

Man skulle också kunna säga att det finns ett inslag av att vilja komma undan i detta lilla magiska ord också. Man hoppas att ingen ska komma ihåg dess betydelse och händelse. Så tror man sig ha löst ett bekymmer till genom att säga att det tar man ’sen’.

Till sist finns det något spännande över det också. Betänk bara när man säger till ett barn att man ska få äta glass sen. Den förväntan kan vara stor. En glädje i att veta vad som kommer.

Ändå kvarstår frågan hur det kommer sig att sen är olika långt ? Troligen finns det inget bra svar på det.

”Sen” är en bra tidpunkt (oftast 🙄 )

”Sen” är en bra tidpunkt (oftast 🙄)

‘Bättre sent än aldrig’ heter det ju.

Men det heter ju också ‘Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag’.

”Sen” låter alltid mer rätt i början. Ända tills det blir knappt med tid eller tiden inte räckte till.

”Sen” låter alltid visst när man menar att det är bra att sova på saken och bida tiden. Ända tills man inser att man ‘bidat tiden’ lite för länge.

”Sen” är alltid bra om man vill komma undan något.

”Sen” är oftast bättre om man bara håller sig inom tidsramen. I annat fall är det ett helt värdelöst förhållningssätt.

”Sen” kan få andra att göra det istället i fall man väntar ut ”sen” tillräckligt länge så att ”sen” är på väg att bli ”försent”. Då kan ”sen” uppfattas som okej.

”Sen” kan uppfattad ansvarslöst. Det är inte populärt.

Att hjälpa någon ”sen” kan vara ödesdigert.

Om man ska gå till någon ”sen” och gör det uppfattas det troligen som något mycket bra.

”Sen” blir när det blir ….. typ. Det är inte heller alltid så populärt. Men ganska praktiskt.

Så hur vi förhåller oss till ”sen” är upp till var och en.

Tror jag ska fundera mer på den sen. En annan gång.

Kolla gärna min resedagbok.