Återvunnen skönhet

En sång jag spelat på rätt mycket den senaste tiden är ”kom med din härlighet”.

Jag tänker på Mose som hade varit med Gud. När han kom ner strålade hans ansikte så mycket att han hade behov av att skyla det med ett skynke. För tänk om man skulle upptäcka att denna strålglans försvagades?

Jag har alltid tänkt på det nyfödda barnet att det kommit raka spåret från det himmelska. Inte drabbad av denna världs påverkan. Utan fullkomligt ren. Minns när mina barn föddes. Jag såg på dom. Det slog mig att de var så rena och oförstörda på något sätt. Med tiden drabbas vi alla av att den skönheten avtar.

Jag funderar också på hur vi i Guds närhet får en skönhet som finns i hans beröring och när han välsignar vårt liv. Den renhet vi får i hans förlåtelse är så vacker. Med tiden kan vi förlora den skönhet han gett oss.

I dessa funderingar blir denna sång en bön om att återerövra en skönhet som bara Gud kan ge oss. En inre skönhet som på något sätt lyser ut igenom på oss. Då blir den här sången en bön om att så ska ske.

Kom med Din härlighet över Ditt folk  Vi vill se Dig, vi vill se dig 
Kom med Din härlighet över Ditt folk  Vi vill se Dig, vi vill se dig

Vi vill äga det liv Du lovat  Vi vill äga Ditt liv 
Vi vill återvinna den skönhet vi förlorat 
Vi vill äga Ditt liv, vi vill äga Ditt liv

Jag har en längtan att vi som Guds folk skulle få återerövra denna skönhet. Jag tror att vi alla kan se att vi tappat något av den skönheten. Vi kan inte fullt ut återspegla den Gud vi tror på. För vi drabbas av det liv som vi lever. Ingen av oss kan säga att vi lever 100% rent. Men min bön är att vi skulle komma så nära det går. Kan vi skapa detta själva? Nej. Går det att köpas? Absolut inte. Men vi kan ödmjukt be vår Herre att vi ska få erövra det igen. Be om hans förlåtelse och upprättelse. Be om kraft att leva på ett sätt så att denna skönhet inte suddas ut med tiden. Jag inser att det är bara Gud som kan återställa och ge oss det. Att vi får äga ett liv som präglas i djupet av Gud. Ett liv som växer fram i Guds närhet. Så får det regla vår gemenskap och den församling vi lever i. Det kommer att prägla modet att leva ut det uppdrag vi fått. Det kommer att opåverkad våra beslut. Och vi får mer av Guds perspektiv. Mindre av det jordiska mänskliga. Utan mer att handla i tro.

Därför längtar jag efter att vi skulle få återerövra den skönhet han gav oss en gång.

Hur är det med din inre skönhet?

Profeten Samuel får i uppdrag att gå till Isai och smörja en av hans söner till Kung efter Saul. Gud uppmuntrar Samuel att Gud skulle visa honom på rätt person.

När han kommer till Isai kommer en efter en av hans söner fram till Samuel. När den första kommer fram tycker Samuel att det ser bra ut. Han tror först att lyckan vad gjord direkt. Men Gud svarar Samuel så här:

”Men Herren sade till Samuel: ”Se inte på hans yttre och hans resliga gestalt. ../.. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.”” Första Samb‬ ‭16‬:‭7‬ ‭

‬Ingen av dom kunde bli kung. Så Samuel undrar om det var alla. Det var det inte. Men den siste var inte hemma.

”Den yngste är kvar, m e n han vaktar fåren”

Detta lilla ”men” säger väl allt. Inte kan det vara han. Han vaktar ju bara fåren. Han är ju yngst. Inget att räkna med.

Men honom utväljer Gud. Samuel får i uppdrag att inför hela familjen smörja honom till ny kung för Israel.

Vad var det Gud hade sagt?

En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.

Handbok för livet ställer en så mjuk fråga men samtidigt med en skärpa ….

Hur har du det med din inre skönhet?

För det är den som är viktigt. Inte det yttre som vi gärna tror och handlar efter. Gud har ett annat sätt att värdera och tänka. Han ser till hur vi vårdat vårt inre.

Det verkar som att Isai rangordnade sina söner efter hur han bedömde dom. Det han tyckte var viktigt. En efter en fick han inse att han tänkte fel. Kanske är det sättet att tänka lite typiskt oss människor. Vi rangordnar och värderar efter det vi ser till det yttre. Men Gud tänker på ett annat sätt.

Jag tror att vi behöver värdera varandra efter Guds sätt att värdera. Så även oss själva.

Skulle du vilja värdera efter Guds sätt?