Allt har han gjort skönt …

Du läser orden i Predikaren 3:11. Orden som följs upp med att belägga att evigheten är nedlagd i vårt inre. Orden är vackra

Allt har han gjort skönt i sin tid

Ord jag sugit lite på då och då. Kanske inte greppat dom riktigt. Hur? Vad? Varför?

Han har gjort varje sak vacker för sin tid

Så skriver kärnbibeln. Och helt plötsligt lyser det lite klarare. Eller vad tänker du?

Bibel 2000 beskriver det ännu lite annorlunda

Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden

För sin tid… Det är som det finns en tid utmätt. En tid som är avskild. En speciell tidpunkt eller tidsfönster.

Just för den tiden har han gjort det skönt och vackert. Det finns en tid där han gjort det speciellt och vackert för just där och då.

Är det bara för ett kort ögonblick? Nej, så kan jag inte se det. Utan det är för en tid. Alltså en period av tid för just denna sak

Så när han skapar dessa moment, perioder, tidsfönster för dig är det skönt och rätt för den tiden.

Funderar på att det kan vara en lång utdragen tid som varken har början eller slut. Eller så är det speciella tider av nåd som vi får tjäna Gud på ett speciellt sätt. Det kan vara kort tid eller lång tid. Det kan vara återkommande tillfällen.

Vacker för sin tid

Älskar det uttrycket. Vi behöver inte vara oroliga. Han skapar tillfällen. Han för oss in i dom. Där får vi bli till välsignelse.

Därför tror jag att Gud för oss in i perioder i livet, till platser där vi är ämnade för något. Något som Gud gjort skönt för den tiden.

Ser du tillbaka har du säkert sådana tillfällen i livet. Kanske många olika ögonblick eller längre episoder där du nu inser att det var en sådan tid han gjorde skönt.

Jag tänker att det finns många sådana inför framtiden för dig. Där du ser hur Gud skapar något vackert för just den tiden. Var bara följsam.

Du är vacker för den tid som inne är

Vad skönt det är….

Har inget behov av att stoltsera med god träningsanda. Eller visa upp nya rekord och präktig intensitet. 

Det handlar mer om att bara ge uttryck för hur skönt det är att vara igång igen. Om än bara på promenadstadiet. 

Sommarens löpningsförhoppningar grusades tidigt med skada i foten. Men nu, tidig höst då säsongen snart är över, så kan jag börja lite som smått. Det får bli promenader. Kanske kanske lite löpning innan vintern slår till. 

Men vad skönt det är att vara igång. Tänket får lite uppehåll och behövlig vila. Man känner hur kroppen börjar få nytt liv. 

Det händer något med mig när jag får komma i rörelse. Allt, kropp och sinne, får en förnyelse som verkligen känns skönt. Det är som att vädra ut morgondoften i det instängda rummet på något sätt. Lungorna får nytt liv. 

Inför vinterns mer instängda liv är det skönt att få igång allt lite till. 

Det gäller dock att komma ut snabbt efter jobbet. Om man nu vill gå i dagsljus. Det blir ju snabbt mörkt nu för tiden. När jag bodde på landet var det pannlampa som gällde då. Nu, när man bor i stan finns det ju många gatlampor så det känns ju rätt ok. Speciellt vid Vätterns kant. 

Så, det är verkligen skönt att få hinna med en promenad efter jobbet.