Han tog av sig sina skor 👞

👞 Det berättas att i Filadelfia Stockholm tidiga historia så tog man av sig sina skor när man gick till kyrkan. Man ville inte slita på dom. Det sägs att man gjorde det för att spara pengar för församlingens arbete. Man ville göra så mycket för staden.

👞 Det känns rätt avlägset idag men det vittnar om en stark överlåtelse för församlingen och Guds sak för staden. Man ville inte bara vara en kyrka. Man ville göra något för sitt sammanhang och sin stad.

👞 Det finns en annan berättelse om skor som vi läser om i bibeln. Det handlar om Mose. Han upptäcker en brinnande buske och säker sig fram till den. Den var märklig. Den brann inte ner. Den stod där och ”bara” brann. När Mose kommer närmare hör han Guds röst….

”Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna, för platsen där du står är helig mark.”” 2 Moseboken‬ ‭3‬:‭5‬

👞 Mose hade kommit in på en markyta som var mer än alla andra markområden. Den var helig. På den fick man inte gå med skor. Tänker mig att det handlar mer om att visa ödmjukhet och respekt.

Heliga stunder sätter spår i livet. Vad har du för heliga stunder och platser som du påminns om? Som du på olika sätt relaterar till?

Tänker på Jesu mor Maria. Hon var med om så mycket stort och heligt. Hon gömde och begrundade. Vad har du med dig av sådana upplevelser som du gömt och begrundar efter hand i livet?

Jag tror det är bra att bildligt talat ”dra av sig sina skor” i ödmjukhet och respekt och landa tillbaka till sina heliga platser och heliga stunder. Dom som gjorde något med oss. Som fick oss att kanske ändra bana i livet. Kanske fatta heliga beslut. Vad gör dessa stunder med oss idag? Har vi tappat bort dom? Längtar vi efter att dom ska få fullborda sin kraft och påverkan på oss idag? Vilka heliga beslut manas du att ta upp igen?

Jag tänker att heliga platser är inte bara brinnande buskar eller kyrkolokaler. Jag har funnit dom i skogen. Men också upplevt i min lägenhet. Stunder av gudomlig närhet som satt spår i mitt liv. Så dina heliga platser har sin geografiska enskilda plats.

Igår i kyrkan upplevde vi en sådan plats i förbönsrummet. Många fick ett särkilt möte med Gud där. Andra gjorde säkert den upplevelsen där dom var.

Så var är din heliga plats ?

👞👞👞👞👞👞👞👞👞👞

Idag ber vi för riksdagsman Maria Stockhaus (M)

Att gå i rätt skor

Jag var på väg ner till Vilks ”Nimis”. Där på stenen stod dom. Skorna. Med tanken på stigen ner, det kuperade landskapet, massa stenar och stenblock, förstår jag att vederbörande ställde dom där. Dom lär få stå kvar för ingen annan vill ha dom just nu. Inga skor för denna promenad. 

Att ha rätt skor är rätt viktigt. För underlaget kan det vara avgörande. Kanske blir det helt enkelt stopp med fel skor. 

Tänker på en av dom låtar Carola sjunger. ”Walk a mile in My shoes”. Innan du dömer, anklagar och kritiserar mig så gå i mina skor – typ.  Ibland skulle vi behöva gå i den andres skor innan vi börjar ha åsikter. Hur har vederbörande? Vad ligger bakom? 

Då kanske vi tänker och handlar annorlunda. 

”Om jag kunde vara du, och du kunde vara mig. I bara en timme, om vi kunde hitta ett sätt att komma in i varandras sinne. Om du kunde se dig genom mina ögonen …./…. Jag tror att du skulle bli förvånad över vad du såg”(fritt översatt)

Det vore bra om vi försökte se läget ur någon annans ögon. Någon annans situation.  Då skulle det säkert påverka vårt sätt att agera. 

Hur som helst….. varje promenad kräver sina skor. Varje livsväg kräver sina ”skor”. Annars blir vägen för svår och lång. Rätt klädd. Rätt utrustning. Rätt inställning. Kan man förbereda sig kommer livet att fungera lite enklare. Att det blir strapatser är väl ingen överraskning. Men med rätt skor kommer det att fungera.