Smärta…. vem förstår det?

Klockan är 02:34. Sömnen finns där i kroppen. Ögonen vill sova men det går inte. Smärtan gör det omöjligt.

Vem förstår smärta?

Vem förstår sig på smärta?

Egentligen är det lite pinsamt på ett sätt. Min smärta sitter i en tå. Som värre än ett hål i en tand eller öroninflammation känns det som en syl i tån. Det går bara inte att glömma bort den. Inga piller hjälper. I alla fall dom jag fått.

I jämförelse med många andra är detta ingenting. Men du som kämpar med smärta dygnet om. Dag efter dag. Vecka in o vecka ut. Kanske år. Förstår precis vad jag pratar om.

Men detta är en kroppslig smärta som säkert kommer att lösa sig. Värre är det för den som har smärta i själen. Där är det så mycket svårare att komma åt den. Finns det någon som förstår sig på den fullt ut? Fysisk smärta finns det oftast en ”lättare” förklaring på. Men själslig är så mycket mer komplicerad.

Tiden går rätt sakta fram när smärtan tar fart. Det vet den som har den. Speciellt på natten. Alla andra sover men endast smärtan är vaken.

Smärta är verkligen komplicerat. Så svår. Så svår att leva med för många. Jag kan ana det en natt som denna. Åh vad jag känner med er. Tänk om jag kunde trolla bort alla sorters smärta ……

Du kan nog räkna ut hur min bön är denna tid….,

🙏Herre, du ser alla den smärta som någon bär på just nu. Var den än sitter. Hur den än beter sig. Var den än har sin uppkomst från. Hjälp att bära den. Hjälp att hantera den. Hjälp att ta bort den. Befria från smärta Herre. Du som är och var smärtornas man. Du som verkligen vet vad smärta är och innebär. Du som verkligen förstår dig på smärta. Kom med din befrielse! Amen 🙏

Det finns något jag inte ens önskar min värsta fiende.

Det finns något jag inte ens önskar min värsta fiende.

Njurstensanfall med tillhörande smärta önskar jag ingen att få. Inte ens min värsta fiende.

Jag har gått igenom det nu. Hört att det ska vara riktigt tufft. Det var det. Vilken smärta. Innan jag fick hjälp låg den i under mer än en timme. Så fruktansvärd smärta.

När det gör så ont att man inte kan vara still så är smärtan på topp. Minuter känns som timmar. Man vet att man ska få hjälp men det dröjer. Smärtan tilltar. När man då får veta att ambulans kommer om 3 minuter så är man väldigt glad. När smärtlindring lyfter bort smärtan blir man så tacksam. Den långa väntan är som bortblåst.

Jag vet ju att vi har en bra sjukvård. Men resan till Tanzania förra året gjorde att jag blev ännu mera tacksam. En dag som igår påminde mig på nytt om det. Två personer kommer till min hjälp och jag blev smärtfri. På akuten är man snabba och duktiga. Jag får den hjälp jag behöver. Man systematiskt undersöker. Efter röntgen så blir beslutet att stanna över natt. Möts av fantastiska människor i en ren miljö. Det gör mig tacksam. Så tacksam.

Lördagens städning kom av sig. Det blev för mycket smärta. Men städning kan man ju göra en annan dag. Fast hade jag fått välja hade jag hellre städar, hur tråkigt det än är. I ljuset av njurstensanfall med tillhörande smärta så är städning så mycket bättre. Ska försöka komma ihåg det nästa gång jag tycker städningen är tråkig 😉