I min läsning i bibeln är jag just nu i Jesaja bok. Där läser jag en profetia om Jesus. Jesus läser den i Synagogan inför prästerna och folket. Du ser det i Lukas 4. Orden blir lite för starka för folket. Det är samma ord man läst i gudstjänsten under många år vid den tiden. Men nu blev den extra närgången. Det blev startskottet för Jesu gärning på jorden. Texten lyder så här i Jesaja 61:
Herren Guds Ande är över mig, för Herren har smort mig till att förkunna
glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna, att förkunna ett nådens år från Herren
Jesus var smord till ett särskilt uppdrag. Ett uppdrag som vi får ta del av fortfarande. Hans frälsning.
Mina tankar funderar på vad du är smord till. En del av det Jesus är smord till är du och jag också smorda till.
Att vara smord till något är att vara avskiljd till något. Att man vigt sitt liv till något. I första läget handlar det om att man uppfattar den gåva Gud gett oss. Att säga ja till den. Och dedikera sitt liv till det. Att låta Gud smörja oss till tjänst för det.
Denna helg går mina tankar till att fundera kring Guds gåva till oss. Vilket uppdrag har han ämnat för dig och mig? Vad vill vi säga ja till? Vad låter vi Gud smörja oss till?
Jag tror att vi är inne i ett skeende just nu där vi behöver komma i bruk för det vi är ämnade till. Allt för länge har gåvorna legat latent tillbakalagda. Alltså vi har av olika anledningar lagt dom ”på hyllan”. Nästan så att vi gett tillbaka kallelsen till Gud.
Min fråga till dig idag är: Vad har Gud kallat dig till? Vad har han en gång smort dig till?
Skulle du våga ta en stund till att återkalla det som Gud en gång talat med dig om? Att låta han beröra dig på nytt? Blåsa liv i det du en gång hade? Jag är rätt övertygad om att han knackar på livsdörren till rätt många just nu.
Pedher´s blogg 