Etikett: spår

Publicerat den

Att följa någons spår

I fädrens spår

Så heter det. När man tänker på Vasaloppet alltså. En traditionsrik dag idag då Vasaloppet går av stapeln. Hörde för någon dag sedan att Vasa åkte inte ens skidor denna sträcka. Ändå så är Vasaloppet en skidtävling. Det må vara hur det vill med det. Anrikt skidlopp är det i alla fall.

I fädrens spår

Att följa någons föredöme. Att följa någons goda exempel. Att helt enkelt ta efter någon. I en tid som denna heter det ofta ”kan själv”. Vi har inte hågen att kolla vad som funkat. Vad som varit bra. Så går vi vår egen väg. Gör samma misstag ännu en gång.

Har flera minnen efter livets väg där jag försökt avråda någon att göra något. Just för att jag vet att det inte funkar. Men vederbörande har trotsiga inte velat lyssna på det. Så satsar man och gör misstaget. Har tom med mött dom som inser att det kan gå fel men öppet säger ”låt mig få göra det misstaget”. Då är det bara att säga ”Vassego” Så gör dom misstaget. Märkligt sätt.

Tänk vad vi kan lära av varandra. Slippa göra samma misstag en gång till. Spara tid genom att ta lärdom av någon som redan ”gått den sträckan”.

Följ och lär. Det är på det sättet vi också kan utveckla det som dom lärde sig. Så går allting framåt i utveckling.

Se inte ner på den som gått före dig. Dom har banat väg för den lärdom du kan vinna.

”Inget nytt under solen” heter det också. Som om det inte fanns något nytt att upptäcka. Men det gör det ju. Men allt för ofta tror vi att vi hitta på något revolutionerande. Så upptäcker vi sen att så var ju inte fallet.

Följ fädrens fotspår. Dom är inte så mossiga som du kanske tror.

Publicerat den

Att välja rätt spår

Följde under lördagen skidorientering under SM-veckan. Skidåkarna ska till olika kontroller och dit har man många spår att välja på. Men till slut ska man komma till samma mål.

Det är ju ganska lika livet. Vår livskarta har massa olika vägval. Att vi är så unika är kanska att överdriva. Olikheterna finns men likheterna är desto fler.

Det fanns en kul sekvens under sändningen. Man kunde följa åkarna på en kartbild. Deras GPS visar vart dom är och vilka vägval dom gör. En haltande bild är att det är så vår Herre ser vårt liv. Han ser vilka vägval vi gör. Han ser när vi gör dom bästa valen men också dom sämre. Han ser när vi tar omvägar men vet att vi kan ta en bättre väg. Men han låter oss göra det.

Vi är inne i påskveckan. I går tog jag med er under rubriken ”Vägen till korset”. Det kan om möjligt vara massa vägval i livet om man vill komma till himlen. Men till slut finns det bara ett vägval att göra. Och det är att välja vägvalet Jesus.

Under åren då jag ledde en del alphagrupper var det nog denna fråga man jobbade mest på. Man ville hålla för sant att det finns många vägar till himlen. Man försökte lösa det på sina egna sätt. I skidorientering finns det många val. Men ju närmare mål man kommer är det bara en väg som funkar. Annars missar man den sista kontrollen och det mål som är  själva målet.

Påskveckan är en påminnelse om det. Om man vill till himlen efter detta liv så finns det bara ett vägval att göra. Hur gärna vi än vill skapa en egen karta och väg så går det fel.

Man kan tycka att det är orättvist. Jag tänker att det är omsorg. Gud vill inte att vi ska missa målet. Han vill visa på bästa vägvalen.

 

Publicerat den

Att byta spår

Vad lätt det är att man kör fast i samma spår. Hur man än gör så glider man ner i samma spår. Som grusvägen som fått för djupa spår. Eller skidbacken som många gjort samma svängar i och det är svårt att komma ur dom när man väl är i dom.

Det kan också vara svårt att komma ur tankarna man haft på jobbet. Dom liksom följer med hem. Man ältar dom igen och åter igen. Det är ibland svårt att ta sig ur dom.

Man också ha fastnat i en ide om hur saker och ting ska vara. Så har man svårt att se något annat.

Ett spår som kan vara svårt att ta sig ur är kontrollbehovet man kan ha. Usch vad djupa dom spåren kan vara.

Att fastna i samma tankespår kan vara jobbigt. Man inser att man tänker tokigt men hur man än försöker förändra trillar man tillbaka igen.

Ett spår som kan också vara svårt ta sig ur är klagospåret. Att man på något sätt ser allt negativt som man måste klaga på. Dom spåren kan vara knepiga att styra upp från. Motsatta spåren behöver man inte lämna. Dom spår som har positiva vibbar.

Ibland kan behöva byta spår i livet. Man kanske har kört fast. Kört vilse kanske. Möjligen kommit in på fel väg i livet. Man märker att om man fortsätter på den vägen så kommer man fel.

Gemensamt för allt detta är att man behöver byta spår. För det krävs det mod. Men när man väl gjort det inser man att det var inte så svårt. Att det rent av kändes gott. Att bryta mönster kan verka skrämmande men i själva verket är det något positivt i det. Det gör oss gott.

Våga byt spår. Det är inte så farligt som man kan tro. Det kommer vidga dina vyer.

Publicerat den

Minnen som sätter spår

Det finns minnen från det vi mött genom livet som sätter spår. Vissa minnen är ljuvliga minnen. Andra är mindre roliga. Somliga skulle vi nog vilja sudda ut.

När jag var liten kommer jag ihåg när dom vuxna skulle bränna gräset på åkern. Skogen höll på att ta eld och brandkåren kom. Häftigt. Men det jag nog minns tydligast är att hjulspåren efter brandbilarna var verkligen djupa.

När jag var liten och bröt nyckelbenet kommer nog mamman mest ihåg att doktorn hade snurrmustasch. Jag kommer mest ihåg att tunnan jag rullade rullade lite för fort och att jag for med runt.

Det är ju inte så många minnen jag har från den tiden jag var typ 4,5 år. Så dessa händelser har nog satt sina spår.

Ett minne jag har vet jag inget om. Det var när jag snurrade med bilen. Jag kommer inte ihåg någonting från den händelsen mer än att jag länge kunde höra grusljudet när taket slog i grusvägen. Tre gånger. Rätt tacksam att jag inte kommer ihåg den händelsen.

Så skulle både du och jag kunna rabbla upp många minnen som satt sina spår. Kommer nog skriva lite om sådana minnen lite senare.

Men hur gör vi med minnen vi helst vill sudda ut? Det är ju inte så enkelt med dom. För det första tror jag att vi måste lära oss att hantera dom och hitta ett sätt att förhålla oss till dom. Med tiden kommer vi säkert att uppleva att dessa minnen finns där men dom gör inte längre så ont. Men tiden till det kan vara jobbig. Men ge inte upp.

Eftersom jag har en tro på Gud så har jag en tro på att han kan hjälpa oss med våra minnen. Visst tror jag att han kan hjälpa oss att glömma. Kanske är det dock så att han hjälper oss i bearbetningen och förhållningssättet till minnet. Att såret läker och blir mer till ett ärr. Så varför inte tala med honom om dom minnen som tär på dig. Om dom minnen som gör ont. Jag tror att du kan få tröst där.

Sen finns dom minnen som påverkat oss till mognad. Till glädje. Till uppmuntran. När dessa minnen dyker upp händer det något speciellt inom oss. Vi liksom får energi av dom. Kanske skulle vi samla på oss dessa minnen i ett fotoalbum eller en bok som vi skriver ner dom i. Då kan vi, när vi så behöver, sätta oss ner och bli påminda. Påminda om goda minnen. För vi har sådana. Även om det inte känns som om dom finns just nu.

Låt dom goda minnen bära dig genom dagar då det är tungt. Dom gör underverk i dig.

Publicerat den

Söndagstankar – Han leder mig på rätt väg

 

Kanske har du en GPS i bilen eller i mobilen. När jag använder den och kör fel räknar den ut en ny rutt för att komma fram till målet. Kör jag fel en gång till så gör den lika dant. Blir det helt fel säger en röst: ”Gör en u-sväng”. Alltså vänd om! Det är en ganska bra bild på livet med Gud. Kör vi fel livet vill han hjälpa oss att nå målet från där vi hamnade. Ibland behöver vi helt enkelt vända om. GPS är beroende av att vi skriver in målet vi ska till. Likaså är vår ”inre GPS” beroende av det också. Vill du till himlen behöver du ställa in koordinaterna för det. För att beskriva det på annat sätt är det att tro på Jesus och bli frälst.

En fårhjord måste flyttas till annat bete tid efter tid. Annars betar dom ner gräset till rötterna med förödande resultat som följd. Det visste David när han skrev Psalmen.  Herden behövde en plan för hur fåren skulle förflyttas. Mellan ägorna så att marken kunde återhämta sig. Här är nyckeln till en framgångsrik fårskötsel. Ägarens namn och goda rykte beror på hur han skötte detta.

Visst kan det vara lite förnedrande att Bibeln liknar oss vid får. Men det finns likheter. Vi är minst lika envisa. En bibeltext säger: ”Vi gick alla vilse som får, var och en ville vandra sin egen väg…” Jes 53:6. Vi vill ofta göra det vi själva tror är bäst. ”Ingen skall här komma och …..”. Mer och mer tycker jag mig se hur egoistiska vi börjar bli. ”Jag” först. Sen möjligen något annat. Vi håller fast vid det även om det uppenbart går åt fel håll. Likaså kan vi hålla fast vid vanor som fördärvat andras liv.

För några år sedan satt jag i en ALPHAgrupp och pratade om hur man kommer till himlen. Någon i gruppen hävdade att det fanns många vägar att komma till himlen. Många olika religioner och liv kommer till samma mål. Jag minns att jag sa att om jag vet kartbilden och vägen dit måste jag berätta den. Bibeln säger i Joh 14:6 ”Jag (Jesus) är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern (himlen) utom genom mig.” Det är Jesu egna ord. Det finns många olika vägar som kan leda till Jesus men det är vägkorset alla måste till. Det är en rätt väg. Problemet idag är att vi vill skapa en egengjord väg dit. Så tror vi att det fungerar. Många kommer då att bli tragiskt överraskade att dom inte når fram. Om jag sätter mig i bilen och vill åka till Stockholm idag så måste jag följa den väg som leder dit. Annars blir det som med tåget som skulle till Linköping. Det kom till Flen i stället (torsdagen den 5/6 2014). Man växlade in tåget på fel spår i Södertälje. Man skriver att passagerarna blev förvånade. När man upptäckte det var det bara att gilla läget och köra vidare. Så tokigt kan det bli i livet. Det gäller att ta rätt spår. Så länge vi lever har vi möjlighet att välja rätt väg i livet. Därför säger psalmisten: ”Han leder mig på rätta vägar”. Det finns något i oss, i varje människa, som söker det andliga. När vi låter detta inre få kontakt med Gud så är vi på rätt spår, på rätt väg.

Jag tror också att denna text inte bara tar sikte på det eviga. Alltså livet efter det vi kallar död. Jag tro denna text ger dig en vink om hur det kan vara på vägen till himlen. Alltså i det liv du och jag lever just nu. Jag har så många gånger upplevt hur liksom Gud, bildligt talat, lagt sin arm om mina axlar och lett mig till en ny plats, nytt område, ny händelse. När jag ser tillbaka i livet ser jag hur olika händelser och situationer har samverkat till det som komma skall.

Det bästa vi människor kan göra är att be Gud om hjälp och ledning. Det är inte riskabelt. Han kommer inte att göra ner dig. Han kommer inte leda dig till något som du inte vill. Han kommer att skapa förutsättningar för att det skall fungera. Ge dig den glädje för det som du behöver. Det ända du behöver är ett öppet sinne och en bön om ledning. Han vill föra dig på rätta vägar, bra vägar för just dig. Liksom fåret förs till ett bra bete för att må väl kommer du att ledas i livet till sådant som är bra för dig. Går det fel, så kommer han att leda dig vidare till samma mål men från ett annat utgångsläge.

Livet har för mig varit många olika destinationer. Kanske är du på väg att bryta upp till en ny destination, ny händelse, ny upplevelse, nytt uppdrag? Kanske märker du just nu att du blir påmind om någon i din närhet som behöver dig. Kan det vara så att Gud just nu visar dig på något han vill du skall göra? Att be bönen om ledning betyder inte att det alltid är fråga om ett uppbrott till annan stad, land eller kontinent. Det kan vara så enkelt att din väg skall gå till din närmaste granne. Vad vet jag om det. Det viktigaste är att vi får bli till glädje och välsignelse någonstans. Nära som långt borta.

Vår bön kan vara denna dag:

”Herre, led mig på rätta vägar. Här är jag tills du säger något annat!”