Etikett: stillhet

Publicerat den

I stillhet vänta

Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från HERREN. Klagv 3:26

Allt för ofta tänker vi oss nog ett ivrigt sökande efter Gud. Något av att knacka och bulta och ”tjata”. Vilket på ett sätt är naturligtvis också möjligt. Men jag tänker att det finns en annan sida också. En sida jag tror är underskattad. I dagens samhälle med krav av snabba beslut är den nog oftast glömd.

Tålmodigt vänta….. Att stilla vänta och invänta. Det är en framkomlig väg som jag tror blir mer långvarig och mer uthållig. Tålamod är väl inte vår bästa sida alltid. Men det är något vi kan träna upp. Våga vänta. Våga vara uthållig. Svaret kommer. Att vänta är inte så farligt som det låter.

Det är gott att hoppas…. Att hoppas föder något positivt. Hoppet är en märklig företeelse. Det kan bära oss långt. Väldigt långt.

Att vänta in en människa kan ibland vara helt omöjligt. Vi blir lätt besvikna. Vi kan sätta tilltro men det faller på grund av svik a löften kanske. Men med Herren är det en annan sak. Det är gott att vänta på hjälp från honom. För han kan leverera. Han är svaret på vårt hopp. Tålmodig väntan på honom har sin lön.

Att vänta tålmodigt är att mogna. Mogna för det som kommer. Mogna i begreppet bli beredd för något. Därför tänker jag att invänta Herren är att på något sätt bli förberedd och redo för svaret. Mogna för att ta emot svaret och kunna leva ut i svaret. Så kanske behöver Gud vänta med sitt svar till dig så att du är redo för det. Att vara på ett sätt så att du kan ta emot det.

Så stressa inte efter svaret. Invänta det. Du mognar för Guds svar till dig. Inte så dumt alls.

Följ gärna min sida ”Jesus genom 2022”

Publicerat den

Genom stillhet och förtröstan ….

Det finns några rader i bibeln jag tycker visar på en annan väg än vad vi ofta tar.

”Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta (räddade). Genom stillhet och förtröstan blir ni starka” Jesaja 30:15

Andra sammanhang som stärker dom orden är :

”Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.” Andra Moseboken‬ ‭14:14‬ ‭SFB15‬‬

Det finns en drivkraft inom oss människor som visar sig rätt tydligt. ”Kan själv”. Eller att man måste fixa det själv för annars duger man inte.

Det är inte så ovanligt att omgivningen visar på det tydligt och klart. Och det driver på intet allt högre tempo.

Det finns en annan väg. Genom stillhet och förtröstan. Det händer något i denna stillhet. Inte bara att man spar kraft. Det verkar som att det händer något positivt i det. Man blir helt enkelt stark.

Nu vet jag naturligtvis att mina muskler byggs inte upp av stillhet. Utan dom behöver tränas i rörelse. Men detta är något annat.

Jag lägger märke till att när jag stillar mer mig på jobbet och får lugnet kan jag göra dom största framstegen. När det stressas och drivs på ser jag att det går sämre. Tror det är något att fundera på. Hade en period i mitt liv jag kunde ta tid för bönepromenader i skogen. Vet vad det fick betyda för mig och den tjänst jag hade då.

Så, det är en utmaning att inse detta. För det går emot det vi brukar kalla ”sunt förnuft”. Men om vi våga denna väg är jag övertygad om att det kommer välsigna den enskilde som det sammanhang man är i.

Så det finns en annan väg. En väg som går genom stillhet och förtröstan. En väg vara löfte är att det kommer välsigna med kraft.

För mig låter det som sunt förnuft och ganska smart. Men det är klart en utmaning vi behöver låta oss fundera på.

Publicerat den

Stillhet – i en orolig tid

På ett sätt är det en orolig tid just nu. För somliga märka det mindre. För andra är det påtagligt. Men förr eller senare kommer denna tid ikapp oss. Oro för nära och kära. Oro för jobbet. Oro för att denna pandemi kan hålla på väldigt mycket längre. Oro för att den kanske aldrig försvinner. Tänker är oroligt. Sättet vi är kanske är oroligt. Det är en oro som kan äta upp oss inifrån på något sätt.

Hur finner man då stillhet i en orolig tid?

För mig kan en stund ute i naturen vara vägen till sen stillheten. Att gå och sätta sig vid den lilla tjärnen på Dumme Mosse. Har skrivit om den tidigare. Den inte bara ger stillhet i tänket. Hela kroppen går ner i varv.

För andra kan det vara att besöka ett kyrkorum. Du vet vad som händer när man går in där. Alla tystnar på något förunderligt respektfullt sätt. Där, i stillheten möter man något gott. Somliga tror jag inte benämner det för Gud. Men jag undrar om det ändå inte är så att Gud kommer och smeker vår själ så där ljuvligt försiktigt. Hans rum är ju kyrkan men också i vårt innersta. Så där möts verkligen himmel och jord.

Så har vi våra olika platser för stillhet. Jag tänker att om vi inte besöker dessa platser kan vår oro i denna tid bli sår i vår inre värld. Sår som kan få våra liv att tappa fotfästet.

Det är på dessa platser vi får tillåta oss att andas ut. Släppa ner axlarna. Våga släppa omvärlden lite grann utanför för en stund. Spänningarna får släppa för en stund. Så får ande kropp och själ ett andrum.

När man hittat denna plats gör man gott i att återvända dit med jämna mellanrum. Nu kanske inte hösten och vintern alltid ger denna vila uppe på Dumme Mosse. Så jag får skaffa mig ett ställe till.

När jag sitter där i värmen doppar jag ner mina fötter i vattnet. Svalkan är skön. Det är som att hela kroppen ger sitt gensvar på det. Och visst är det så när delar av livet är svettigt. Att då få svalka sig där ger en välsignelse i hela sitt liv. Allt kanske inte är löst. Men när en del i livet får sin svalka är det som det övriga jobbiga också får en viss lättnad.

Sök din stillhet. Det är en välinvesterad tid. Du som varit i en båt i en storm och kommer in på lugnt vatten vet hur det känns. Det är så dessa stillhetens rum fungera.

Publicerat den

När tiden stannar en stund….

När tiden stannar för en stund….

Det finns tillfällen då det är lugnt. Då man bara liksom vilar eller bara sitter ner för en paus.

Så finns det dom stunderna då det känns som att tiden stannar för en stund.

Du har säkert upplevt dom. Tystnaden är lite mer än bara tystnad. Den är vilsam skön och evig på något sätt. Den tränger inte på utan lever med på ett förunderligt sätt.

Ibland har jag dåligt samvete med att bara inte göra något. Man ska ju vara effektiv. Producera. Skapa.

I jämförelse med en sådan situation är denna tidlösa tystnad himmelriket.

Att vara i ett torp som stått där under oerhört lång tid finns förutsättningarna för det. Tiden har på ett sätt inte stått still. Idag finns det el och vatten. Men då det begav sig var man hänvisad endast till det levande ljuset och eldstaden. Förr var det häst och vagn som passerade ute på vägen. Nu både bilar och fyrhjulingar.

På ett annat sätt står tiden still. Trots att många levt i denna stuga (har säkert varit hög skrik även här) så finns det en ro av evig stillhet.

Vad gör en sådan evig stillhet med oss? Ja, det visar sig väl med tiden när den väl börjar ticka igång igen. Kanske är det mer intressant vad den gör med oss just då, här och nu. Kanske kan den beskrivas som en inre rening. Tanken får rensas ut. Det finns liksom en brist på påverkan. Bara mobilens lilla pling då och då från omvärlden.

Det är då pulsen går ner. Kroppen får vila från måsten. Man gör det man känner och vill.

När tiden stannar för en stund hinner kroppen ifatt. Inte konstigt att man blir trött att hela tiden försöka springa ifatt tänket och alla måsten. Men nu kommer den ikapp. Och det är nog det som gör att man finner ro och frid. Man blir ett med sig själv igen.

När tiden stannar för en stund hittar man hem igen. Att vara vilsen är i sig en ofrid som tär. Därför behöver vi tillfällen av tidlös stillhet. Då blir vi hela igen.

Publicerat den

En stund av stillhet

BA55E036-7FAB-49BA-9217-B0F61E190630Att vara i sin egna lila värld är inte så dumt ibland. Det blir en stund av stillhet. När samtalen sinat ut. Man sitter på sin parkbänk och ser solen gå ner.

Att drömma sig bort kan ibland uppfattas som att man är frånvänd. Man är inte med liksom. Det kan vara sorl omkring. Liv bland folket som spelar basket. Så glider man in en stund i en annan värld. Somliga ser det som frånvänd eller att man är ”borta”.

Kanske det är helt tvärt om. Det är då man blir rättvänd. Man vänder sig en stund ”åt ett annat håll”. Kopplar ifrån nuets värld. Går in i en inre värld för en liten stund. Reflektion. Tänker. Eller så låter man bara tanken vila. Inget planerande. Ett vardande. Ingen prestation. Bara en situation.

Det är där och då det händer något gott inom oss. Lugnet sänker sig. Liksom sjön lägger sig när solen går ner och det blir stilla, fågelsånger tystnar för några timmar, så sänker sig det inre livet i en stund av stillhet.

Om man varit uppe under natten och upplevt hur tystnaden lagt sig så vet man hur jag tänker. För i den takt solen börjar närmar sig horisonten för att bryta igenom igen, i samma takt börjar fågelsången igen. Sakta men säkert vaknar dagen till liv. Så väcks också själen från sin stund av vila på bästa sätt.

Det är gott att leva när man får en stund av stillhet då och då.

Publicerat den

Tid för stillhet 

Det är fredag. Snart helg efter en arbetsvecka. Att hävda att det är tid för stillhet är väl inte så fel tänkt. Jag tror vi behöver en sådan stund då och då. 

På söndag (7/5) 18.00-19.00 är det TID FÖR STILLHET! En timmas gudstjänst med stilla lovsång, bibelläsning, nattvard och bönestationer. 
En sådan stund kan jag väl tro att du tänker att den passar bäst för den som tror på Gud. Och visst kan det ligga något i det. Men jag tror att den stunden kan vara för precis vem som helst. 

Sist jag var med kändes det som att tiden stannade en stund. Man fick någon form av stillhet. Det var som om man inte ville gå därifrån. 

Att få en stund av stillhet gör något med oss. Det händer något inom oss som påverkar hela oss. Även i tänket. Ingen hjärntvätt utan snarare hjärnåterhämtning. Tänket får vila lite. 

Rubriken säger något också. Det är tid för stillhet. Alltså att det är av högsta vikt. Det är det som behövs just nu. Det är det som gäller. Inget tvingande måste utan det är bara det som vi behöver. Behöver hålla ihop det. Kanske man skulle kunna säga att i den stressade värld vi lever är detta viktigare än någonsin. Därför är tid för det nu. 

Jag skulle också vilja påstå att det är den trend vi skulle ha nu. Kanske man skulle kunna sticka ut hakan också säga att så är det. Punkt. Vi skulle behöva bli trensdskapare på detta. Det är helt enkelt vår utmaning. 

Sug på den. Se utmaningen. För dug som bor i Jönköping finns en god hjälp till detta i pingstkyrkan på söndag kl 18. Ingen tvingar dig till tex nattvarden. Du är fri att bara vara med i stillheten. Är det för långt hit kan du vara med oss där du är. Kanske finns det en öppen kyrka närmare dig. Om inte, gå ner till en strand, sätt dig i en skogsglänta eller hitta din plats.  För jag tror att det är ….

Tid för stillhet 

Det kommer att göra oss gott. Frukten av det ser vi mest längre fram. Men redan då kommer vi uppleva att något positivt händer med oss. Så hitta din tid av stillhet. 

Publicerat den

När jag kommer hem tänder jag ett ljus…..

När jag kommer hem på dagarna har jag tagit för vana att tända ett ljus. Ibland blir det fler. Det har blivit som en ritual på något sätt. En signal att nu är arbetsdagen över. Nu är det dags att slappna av och låta jobbet lägga sig åt sidan.

Lika bra att erkänna att det är inte alltid så lätt att släppa jobbet när man står mitt uppe i förändringsprocesser av olika slag. Men ljuset hjälper mig.

Ljuset har på något sätt alltid stått för frid, stillhet, eftertanke och hopp. Frid – att oron för det som måste göras släpper. Stillhet – efter en dag med många saker i luften få lugna sig och låta en inre stillhet landa inom mig. Eftertanke – sortera det som hänt och lära sig av sina misstag men också att summera. En tacksamhet som flödar för att man har så många medarbetare på jobbet som brinner för vårt arbete. Tacksamhet över att vi får arbeta med något som gör skillnad. Hopp – att det finns något bättre framöver. Något nytt intressant att uppleva.

Men för mig är det också hoppet något djupare. När jag tänder ljuset är det en påminnelse om den jag tror på. För mig blir det som att tydliggöra Jesu närvaro. Som om han inte alltid finns där? Inte alls. Jag vet att han alltid fins nära dig och mig så det beror inte på det. Utan det blir en hjälp för mig att påminnas om att han verkligen finns där. Kanske, du som jag, glömmer vi det allt för lätt.

Jag kan inte påstå att allt jag möter är lättförståeligt. Det är inte alltid så lätt att se någon mening i det som sker. Jag tror tom att det inte är någon mening i allt som sker. Det bara sker. Livet har många frågor samtidigt som det har många svar. Men mitt i alla svängningar har jag valt att försöka lita på att den jag tror på har allt i sin hand. Jag förstår inte allt som sker. Jag har frågor om varför. Jag kan inte förklara hur allt ligger till. Ibland är det bara dör komplicerat. Både i livet men också allt vad tro och teologi är. Men jag väljer att sätta min tillit till Honom, Jesus, som jag tror på.

Det är det hoppet jag tänder inom mig varje gång jag tänder ett ljus. Jag väljer att tillskriva den ceremonin det innehållet. I sig har inte stearinljuset någon speciell kraft i sig mer en den värme som det skapar. Men jag väljer att låta det hända.

Jesus säger att han är världens ljus men det står också
6 Ty Gud som sade:”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. 1 kor 4:6
Man skulle kunna säga att när jag tänder ett ljus och gör mig tillgänglig för att Guds ljus kan sprida sig inom mig då ger det mig värme och kunskap om hans allmakt och omsorg. Att jag vet att han har omsorg om mig.

På samma sätt har han omsorg om dig. Pröva så får du se. Tänd ett ljus du med när du kommer hem från jobbet. Tänd ett ljus när du tycker det är lite motigt i vardagen. Tänd ett ljus när det känns ensamt. Det finns alltid en orsak att tända ett ljus.

IMG_6845.JPG