Etikett: stora

Under min tid som pastor har jag varit i ”mindre sammanhang”. Alltså inga stora församlingar. I jämförelse mellan olika storlekar av församlingen så är grundkoncept detsamma. Sen beror det på storleken hur mycket man kan och orkar göra. Å andra sidan så blir det på ett sätt lika mycket om än inte mer att göra för en pastor i en liten församling i jämförelse med den som är i en stor. Nu är det väl inte det som jag mest går och funderar på i dessa dagar. Det handlar mer om relationer mellan församlingar. Att se och stödja varandra.

Bilden har väl typ sett ut som så att den stora vill inte lägga sig i den lilla församlingen. Man går och väntar på att den den lilla församlingen skall komma och öppna vägen för samtal när så behövs. Tex när man börjar få svårt att klara upp en verksamhet. Den lilla församlingen å sin sida väntar på att den stora ska komma och erbjuda sin hjälp med alla sina stora resurser. För man vill ju inte tvinga sig på.

Jag tror tiden är förbi då vi i dom små församlingarna kan vänta längre. Vi behöver ödmjukt be om hjälp. Helst medan vi är i något så när numerär att kunna påverka vår framtid. Då vi inte ser ner på oss själva utan står upp med fall rygg och går till en annan större församling och ber om hjälp. Vi måste lägga ner allt motstånd vi har inom oss som ibland ger konstiga utryck. Tex att den stora församlingen kommer bara att sluka den lilla och avyttra verksamheten på orten.

Tiden är över då den stora församlingen inte ska lägga sig i. Det är dags för den att börja bry sig lite mer om sin omgivning. Den stora församlingen behöver se den lilla som en tillgång. Som har något att tillföra. Den behöver ta mer ansvar för en större region. Tiden är över då man bara tänker på sin egen täppa.

Förr mötte jag fler pastorer som mer uttryckte tanken att man var pastor för sin kommun/stad och inte bara för sin församling. Idag upplever jag det mer som att man är för sin församling mer än något annat. På ett sätt en rätt tanke men ändå något av fel över sig.

Tiden är över att leva kvar i gammalt groll. Ska vi vinna vår stad, kommun och vårt land måste fokus flytta. Då behöver man se över hur når vi hela vår kommun med små orter med evangeliet? Idag är det mer fokus på storstaden.

För att bli konkret och ta något exempel så borde församlingen i centralorten i en kommun ta initiativ och införliva kransorternas samhällen och församlingar i en större vision. Tex Katrineholms Pingstkyrka skulle ta initiativ att samla Julita och Valla filadelfia för ett gemensamt arbete i kommunen. Varför inte lyfta in Flen och Vingåker i det dessa samtal? Kommunerna samarbetar mer och mer. Varför inte också församlingarna? Tittar du sen på kartan så hittar du liknande exempel och möjligheter.

Jag tror att större församlingar måste se i en större radie från sin ort än några kilometer. Kanske bör man tänka på både 5 och 6 mil.

Nu tror jag ju att det finns goda exempel som borde lyftas fram. Dessa kan sporra andra sammanhang. Jag tror också att, i min värld som är Pingst, borde arbeta minst lika mycket med dom små församlingarna som man idag vill satsa på nystartade församlingar.

Under mina år som pastor i Julita och nu som ordförande under två år har ingen församling eller någon från Pingst frågat hur det går för just våran församling. (Tror mig veta att det inte heller skett i mellanperioden under några år). Kanske är jag inte ensam om att uppleva det. Visst ligger det på mitt ansvar också. Men jag kan nog med gott samvete säga att jag drivit dom frågorna på olika sätt. Tyvärr har det alltid fallit platt ner. Varför då? När man kommit till det är dags för konkret handling har det alltid stannat upp. Under samtal har det varit på ”G” men sen har det inte blivit mer. Vi har känt himmelsk sanktion i samtalen mellan ledare men sen…………

Nej, jag är inte bitter på något vis. Jag är bara så undrande. Den lilla församlingen måste lägga ner alla sina argument som typ god närking är ”det kommer aaaaaaaaaaldrig att gå”. Den stora församlingen behöver ”släppa allt” och lyssna när någon från den lilla församlingen vågar och orkar be om dess öra. Att den börjar fråga och kolla läget hos den lilla församling.

Gör vi inte detta kommer många församlingar att dö ut. Fastigheter som kunde bli till god hjälp till ett andligt arbete går oss ur händerna. Orter och samhällen blir vita fläckar bara för att vi inte kunde ödmjuka oss och ta kontakt med varandra, be om hjälp eller ge hjälp.

Den stora och lilla församlingen – ge upp era tankemönster att det är den andre som måste ta första steget. Ge upp ”lille och storebrorsyndromet”. Prata med varandra. Dela er nöd för era sammanhang. Lägg axel till axel. För Guds skull – prata med varandra. För människors skull. För evighetens skull.