Det svåra ….

Hur tänker du inför något som är svårt? Vad gör det med dig? Hur reagerar du?

Är det inte lite för lätt att backa undan inför det som är svårt? Eller springer du in i det som om ingenting har hänt?

Somliga av oss har nog lättare att ta ”tjuren vid hornen” och utmana det svåra. Andra av oss beräknar och funderar vad det kommer kosta.

Det svåra behöver inte alls innebära att det är en kris. Det kan vara något man ska göra men som man upplever som svårt. Att det är en utmaning som man undrar om man klarar av. Hur gör man då ? Backar du och struntar i det? Eller går du in i det med stor tillförsikt och mod? Eller närmar du dig det med försiktig respekt?

Det svåra kan verkligen vara en tröskel att ta sig över. Som gör att vi tvekar. Jag tänker att det är just då man behöver stöttning och gör det tillsammans.

Det händer något med det svåra när man gör det tillsammans med någon. Man ser en möjlighet då. Den andre har något som inte jag har. Kanske en erfarenhet som jag saknar. Så blir det svåra ändå lite mer möjligt. Tänk vad en medmänniska kan förändra förutsättningarna genom att sätta axeln till.

Jag skulle tro att mycket mer skulle bli gjort om vi gjorde det tillsammans. Jag tror att mycket skulle kännas lättare om vi gjorde det skuldra mot skuldra. Jag tänker att om någon kommer med ett gott tillrop i läget man gärna vill backa skulle många svåra saker ändå bli gjorda.

Kanske är det så att det svåra blir mindre svårt om man tar hjälp av någon. Så varför inte bestämma sig för att söka efter hjälp när något svårt vill hindra oss att tro att vi inte klarar av det.

I bibeln kan vi rätt ofta se att Gud säger ”jag är med dig”. När du tycker något är i svåraste laget så styrker han just där. Inser att jag upptäckt att Gud är särskilt med när jag upplevt att nu verkar det bli i svåraste laget. Sån är Gud. Sån borde alla vara.

Det svåra ger oss också en erfarenhet. Just då kanske vi inte ser dess fördel. Men sen. Så rädd inte det svåra. Det utvecklar dig. Ibland känns det som att den erfarenheten blev dyrköpt. Men i framtiden kommer vi uppleva det som mindre kostsamt när vi drar nytta av den erfarenheten.

Så varför inte bestämma sig för att göra det svåra ihop med någon….?

Jag fick utmaningen att läsa Jobs bok i ”Läs med mig ” här i bloggen. En erkänt svår bok. Alltid tyckt den är svåråtkomlig. Så jag får anta den utmaningen efter predikaren. Men hoppas att vi kan göra det tillsammans. För den är svår tycker jag. Så Ulla-Karin…. Vi kör på den


Idag ber vi för riksdagsman Joakim Järrebring (S)

Svåra beslut

Att vara ledare innebär rätt ofta att stå inför svåra beslut. Beslut som kommer att påverka en eller flera ganska mycket. T.o.m ganska avgörande. 

Min filosofi har alltid varit att se besluten i ett längre perspektiv. Det är ju lätt att rasera och svårare att bygga upp. Det är lätt att göra snabba och kanske populistiska beslut. Blir dom fel kan det bli rött knepigt. 

Visst krävs det ibland snabba beslut. När så krävs måste dom tas. Men samtidigt är det oftast möjlighet att tänka efter före. 

Min omgivning ska veta att jag tänker lite längre och har omsorg om hur effekten blir längre fram. Inte bara ser i det korta perspektivet. Visst kan det ta lite längre tid men resultatet blir oftast bättre och mer gediget. Ett beslut som håller länge. 

Så står man inför svåra beslut. Som kostar extra mycket. Dom tar man inte med en klackspark. Dom känns på djupet. Är man inte redo för dom kanske man ska ta en funderare på sitt ledarskap. Likväl känns dom. 

Eftersom jag är troende tror jag på en extra dimension. Att be om hjälp i alla beslut. Visst är det mitt ansvar men att ta hjälp av någon kan väl inte vara så dumt. Tycker man att sin ledare har sina mindre goda sidor kan man ju välja att be för honom eller henne. Om man nu tror på bön naturligtvis. 

Jag hoppas att min omgivning tänker goda tankar om mina beslut eftersom jag utgår från allas vårt bästa. Att dom faller alla i smaken är väl för stort för att vara sant. Men jag hoppas. 

Trots allt är dom svåra besluten dom som påverkar en enskild negativt. Dom besluten kommer alltid att kännas. Man lär sig nog aldrig att göra dom utan känslor. Men dom måste tas. Sådant är livet.