Att ta nya tag

Säkert har du fått det sagt till dig. ”Ta dig i kragen nu”. ”Se så, skärp dig”. ”Ta nya tag”. ”Ge inte upp”.

Alltså dom där orden som känns rätt knepiga när livet är motigt och tungt.

Och å andra sidan är det just det man behöver göra. Och är så svårt just då.

För inte vet vederbörande som uppmanar till att ta nya tag hur man verkligen har det. Kan den verkligen förstå hur det egentligen är? Hur svårt det kan vara att orka ta just nya tag. Man har ju fullt sjå att klara dom tag man kämpar med.

Så blir det bara mer jobbigt fast intentionen var att uppmuntra och hjälpa.

Jag tänker att när man kämpar för fullt med att hålla hakan över kanten så är det nog jobbigt som det är.

Det är i sådana lägen jag tror att man behöver hämta kraft utifrån. Eller uppifrån kanske typ. Kanske till och med inifrån. För jag tänker att bibeln säger att vi är Guds tempel där han bor.

Vi kan läsa i Matt 11:28

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.

En annan översättning säger:

”Kom till mig alla ni som är trötta och kämpar med problem och tunga bördor, så ska jag ge er vila.”

‭‭För det första behöver vi erkänna för oss själva att vi behöver stöd och hjälp. Då finns hjälpen närmare än vi tror.

För det andra behöver vi vara beredda på att ta emot hjälp. Vi har så mycket av ”kan själv” inom oss. Lite av ”ge-upp-känsla” liksom.

Så för mig har ”Ta dig i kragen nu”, ”Se så, skärp dig”, ”Ta nya tag”, ”Ge inte upp” blivit en bön till Gud om hjälp. Något av det jag skrev om att ”Gud vet allt” när inte orden räcker till.

Så ge inte upp. Hämta kraften du behöver hos Gud. Han väntar på att du ska vända dig till honom. Först då kan han bistå dig.

”Nu sträcker vi upp det”

På en av dom arbetsplatser jag haft förmånen att arbeta på hade vi ett utryck min gode kollega myntade. ”Nu sträcker vi upp det” sa han då och då. Det fanns en anledning varför han sa så. Det var när vi började slarva från den ordningen vi bestämt oss att hålla oss till. Tex slarvade med att ställa våra kaffemuggar lite varstans utom i köket. Det var inte menat som kritik utan mer en påminnelse om att komma tillbaka till den ordning vi börjat tulla på.

Vi hade också underställt oss att tillåta varandra att påminna om just denna ordning. Att vi skulle inte bli arga på varandra utan tacka för uppmuntran att få ordning igen. Det gjorde att vi kunde komma ifrån det tjuriga i att hålla ordning.

Kanske kan vi föra in det på vårt eget liv. Att när vi börjar tappa den ordning vi bestämt oss för att ha vet vi vad vi gör. Vi säger till oss själva ”nu sträcker jag upp detta” så kan man ta nya tag och gå vidare. Vi lägger oss inte ner i ett misslyckande utan låter ”misslyckandet” vändas till något positiv. Utan att det gör oss förlamade.

I din tro på Gud kan du tillåta vår Herre att faktiskt säga till dig samma sak. Du tillåter dig att bli korrigerad. Inte bara i trosläran utan också i livets olika frestelser. Jag tror att vi behöver den hjälpen både du och jag.

Inte vet jag vad du har att kämpa med men jag vet min kamp. Vad gott det är att be om den hjälpen.

Så varför inte…..
”Nu sträcker vi upp det”