Etikett: tacksägelsedagen

Publicerat den

Söndagstankar – Tacksägelsedagen

Idag är det Tacksägelsedagen. En dag där vi kan tänka mer på tacksamhet än på önskan om något.

Det finns en psalmsång som har en go text tycker jag.

Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dej, där var ton skall en hyllning till dej bära. Och i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära.

Denna text handlar om ett livsval. En inställning på något sätt. Att bestämma sig för att leva i tacksamhet.

I en av verserna sjunger vi ”jag vill tacka med skönaste ord”. Det finns en orsak till det. ”För din kärlek och nåd som är gränslös, jag vill tacka för allt gott du gjort.” Betänk det. Det finns så mycket att tacka Gud för.

Kanske behöver vi sjunga som i sista versen ”Herre öppna på nytt mina ögon så jag ser….” Vi blir lite hemmablinda. Kanske att vi ibland också glömmer allt gott han gör. Kanske tom tar för givet. För det kan vara så att ”sången någon gång tystnar eller störs av oro och strid” som gör att vi förblindas inför allt det goda vi har orsak att vara tacksamma för.

Det är i sådana lägen, i den förblindade tillstånd, vi riskerar att bli bittra och besvikna. Ledsamheten gör att vi inte är glada. Att då påminna oss om allt det goda han gör och gjort hjälper oss till tacksamhet.

Så kanske det finns en väg denna sång vill påminna oss om. ”Jag vill göra…” – att bestämma sig för att göra. Att mota allt annat i grinden.

Vi behöver flöda över i tacksamhet. Inte ta för givet. Både i relationer och arbetslivet med sina kollegor. För tänker vi efter har vi mycket att tacka våra vänner runt omkring oss för.

Tänk vad mycket det lilla ordet tack kan gör. Både för den som får det det sagt till sig som inom oss själva. Det gör något gott med oss alla.

Tacksamhet har en inneboende kraft i sig. Släpp fram den kraften.

Publicerat den

Söndagstankar – Tack Jesus!

IMG_0958.PNG

Jag kan komma på mig själva att jag går och säger Tack Jesus! Det bara kommer.

Om jag skulle analysera läget omkring det är det inte alltid jag uppfattar som att det finns något speciellt att tacka för. Alltså att det har hänt något bra just då som gör mig extra mycket tacksam. Det kan tom kännas att det är en grå dag med ibland lite tyngre tankar. Ändå kommer det Tack Jesus!

Det är som att det inom mig ropar det så att det liksom bara ploppar ut. När jag säger detta känns det så bra.

Det är något bra med denna tacksamhet. Det är som att mitt inre visar mig på att det finns något att tacka för. Tänker jag efter så finns det mycket att tacka för. Det innebär att varje gång dessa två ord kommer på mina läppar sammanfattar det allting som jag har anledning att tacka för. Som att dessa två små ord innefattade allting gott, allting positiv jag mött, all uppmuntran jag fått, allt ”bröd för dagen” som herrens bön uttrycker det, och ljuder ut i detta Tack.

Jag tror att det är bra att vi säger tack. Vi tar så föregivet. När jag åt lunch på en restaurang härom dagen sa jag tack för maten. Visst, jag hade betalt för den och i den kostnaden ingick allt. Laga maten, servera maten och diska efter mig. Så varför tacka? Jag hade ju betalt för den. Men det känns så gott att få tacka.

Att inte tacka är att ta för givet. Då finns det risk för att det smyger sig in lite otacksamhet i oss. Vi blir lite mer krävande och ”måsten” dyker upp.

Mottagaren av ditt enkla tack blir också tacksam. Ibland känns det som att man får ett tack för att man sa tack. Men det händer något med oss alla när vi säger tack. Börja med att vara noga med tacket. Det kommer att gör gott med dig.

Idag är det Tacksägelsedagen. Visst har du något att tacka för?

Kanske kan vi sammanfatta denna dag och alla andra dagar med ett enda stort Tack Jesus för allt!”