När jag var ung spelade jag i en orkester som ibland var ute och marscherade. Det var lite knepigt i början. Man skulle gå i takt. När vi svängde skulle innerpersonen ta kortare steg och yttern ta längre steg. Man skulle stanna på rätt sätt. Starta på rätt sätt. Tamburmajoren var den som ledde hela orkestern. Hjälpte oss att gå i takt. Ingen fick gå fortare inte heller för sakta. Alla behövde veta när man stannade. Vilket visades tydligt av tamburmajoren. Så behövde det inte bli några krockar.
Jag tänker att livet är så. Vi behöver gå takt med Guds plan för våra liv. Att inte springa för fort. Inte gå för sakta. Utan försöka hitta rätt väg som han leder oss på.
Jesaja hörde frågan (Jes 6:8) ”vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Jesaja svarar: ”Här är jag sänd mig”. Paulus trodde sig veta att dom skulle Bitynien men blev hindrad. Insåg sen att kallelsen var till Makedonien. Så kan man se i bibeln hur människorna väljer att gå under takt Gud kallar.
Hur ser det ut i ditt liv? I vilken takt går du? Går du i din egen valda takt eller är det Guds takt för ditt liv? Det är ibland svårt att veta och avläsa. Men jag har sett i mitt eget liv att det finns en naturlig ledning om man vill. Eller övernaturlig om man så vill säga.
Min bön har alltid varit att Gud ska leda. Ett ”här är jag Herre, tills jag vet något annat”. En bön jag ofta tänker och ber ”Herre, här är jag, led mig, när tid är”.
Den process som jag går igenom just nu är sådan. Där jag upplever att Gud leder vidare och jag följer. För jag tror det är bäst så. Det gör att jag också har en trygg tro på att det finns en väg vidare för det sammanhang jag lämnar. Gud förser där med. Den upplevelse jag har gjort sen en tid tillbaka är att Gud leder. Tydligt för ett uppbrott. När jag har valt att gå på det har jag nu sett hur Gud har öppnat dörrar för boende tex som inte var så enkelt givet. Så det fungerar.
Om du ber den bön jag bad och är följsam den så tror jag att du har goda förutsättningar att gå i takt med Gud.
Pedher´s blogg 