Etikett: tänket

Publicerat den

Beskydd för tänket

Igår skrev jag om att förnya garderoben. Då berörde jag bland annat tänket lite kort.

Vårt tankeliv kan verkligen spela oss ett spratt. Vi kan tänka tokiga tankar om oss själva. Tankar som är, om vi bara stannade upp lite, helt absurda och inte är alls har någon bäring i verkligheten. Ändå påverkar dom oss rätt mycket. Tyvärr.

Det är rätt märkligt hur tankar kan sätta krokben på oss. Det är som att vissa tankar kommer bara för att förstöra. Drar ner oss i träsket av oro och missbelåtenhet.

Vi har tyvärr lite svårt att värja oss mot dom. Omständigheterna gör att dom dåliga tankarna får energi från fel håll.

I Efesierbrevet 6 kan vi läsa om hjälmen. Frälsningens hjälm. Läser om att den inte bara skyddar vår tro och frälsning. Den vill skydda vårt tänk också.

I tro får vi ta på oss den. Så att den får skydda oss.

Idag skulle jag vilja be för dig vars tänk strular med dig. Ber att tänket får frid. Att tänket får rätt fokus på Gud och hans möjligheter. Att Gud får hjälpa dig att börja tänka goda tankar om dig själv och det du just nu genomlever. Att uppgivenhetens tankar får bytas ut till hoppets tankar. Tackar dig Gud för att du vill så in fridens tankar.

Idag ber vi för riksdagsman: Lars Beckman (M)

Publicerat den

Kört fast i tänket

Ibland kan vi människor köra fast i tänket.

Det kan vara en åsikt. En känsla.

Vi tänker att det kommer aldrig bli bättre.

”Jag kommer aldrig att skratt mer” – så blir det en sanning som låser möjligheten till just skratt.

Men jag tror på en förändring i det. Att det mönstret går ändras på.

Lika fullt som att det idag verkar omöjligt är det i högsta grad möjligt.

Det handlar om att bryta mönster. När tankarna om omöjlighet dyker upp så bestäm dig för att ända tänka positivt.

Lyft dig över det omöjliga. Bestäm dig, hur motsägelsefullt du än känner dig, att förändra den bilden och möjligheter som det finns där.

Det är lättare sagt än gjort tänker du. Ja,så kan det nog vara. Men det är klart värt att pröva. För vad är det andra alternativet? Det är klart värt att pröva.

Vill du få hjälp att komma loss? Jag vet en väg. Gud kan hjälpa dig Våga pröva den möjligheten

Publicerat den

Tänk dig för med tänket

Tänk dig noga för med tänket. Tro inte på allt du tänker. Tänk vad tänket kan krångla till det för oss. Vi tänker ut sådan som vi tror ska hända men aldrig slår in. Så blir det kaos inom oss. Vi tror oss veta vad andra tycker om oss genom att vi tänker att dom tänker så. Så slår det rot inom oss. Tänket slår krokben på oss själva. Nu kanske det inte det lättaste att korrigera sitt eget tänk. Vi är ju mitt uppe i det liksom. Tänket kan göra oss sömnlösa. Tänket kan göra oss orkeslösa. Det spelar oss ett spratt. Fast kanske det skulle vara bra att vi inte alltid trodde på vårt eget tänk. Senaste åren har vi fått lära oss att ifrågasätta. Inget skall tas för givet. På gott och ont har det blivit så. Kanske man ändå kan applicera det på tänket. Var inte rädd att ifrågasätt om ditt tänk är konstruerat eller verkligt. Var rädd om tänket så att det inte lurar iväg dig in i osanningar om dig eller om din omgivning.

Publicerat den

Att ventilera tänket

Ibland är det ju uppenbart att man behöver ventilera tänket. Alltså att man får prata med någon om det som rör sig inom sig. Det kan vara svårt att få ordning på det. Man möter sådant som bekymrar. Man har lite svårt att få tydlighet hur man skall göra. 

Ibland har man bara möjlighet att bearbeta det själv. För mig har det varit promenader i skogen. Att bara låta tänket gå och där upptäcka hur tanke efter tanke lägger sig tillrätta. 

Ibland kan det vara att bara sätta sig still på kontoret och helt plötsligt kommer lösningen till sig. 

Men det kan också finnas behov av att få ”prata ordning” i tänket. Att få lufta sina funderingar med en kollega eller vän. Tänk vad viktigt det är då att man kan känna sig trygg i det samtalet. Båda parter måste inse hur känsligt det är. Hur man blottlägger sina innersta tankar. Att man då inte ska behöva säga att det inte ska pratas vidare i ämnet. Det är solklart att det stannar där.  

När man fått den möjligheten och förmånen att få lufta tänket så är det inte sällan som lösningen kommer. Kanske inte att den som lyssnat kommer med lösningen. Utan när man får höra sina egna tankar så hittar man vägen ut. Lösningen kommer på ett förunderligt sätt fram mellan rader och tankar. Inom sig. 

Det är viktigt att ventilera tänket. Det kan lätt bli instängt och unket. Man står och stampar. Man kommer inte framåt. Att ventilera tänket är underskattat. Borde vara en naturlig del av livet. 

Risken är att man gått på någon mina. Någon som man trodde kunde hålla det för sig själv. Men inte. Så blir man sårad. Tänk vilket förtroende som man måste stå upp för och respektera. 

Våga ventilera tänket. Då kommer du få god syretillförsel som gör att du kan tänka klarare. 

Publicerat den

Att fästa tänket vid våren

Visst älskar jag mitt land och dess årstider. Att se dess skiftningar och känna dess olika dofter. Färger som finns i massa olika nyanser under tidens gång. Dom olika dofter som den friska höstluften som doften efter ett still sommarregn efter en het dag. 

Ändå tror jag att jag mer och mer börjar bli en sommarmänniska. Att då gå in i hösten känns lite sådär får jag erkänna. 

I torsdags när jag kom hem från jobbet gjorde jag ett försök att fästa tänket i våren. Att påminna mig om att det kommer snart en vår. 

Jag satte ett gäng lökar. Ett helt gäng krokus. Dom ska inte komma upp förrän typ mars/april. Just nu känns det långt dit. På tok för långt. Men varje gång jag går förbi platserna jag satte dom så kan jag säga ”snart så kommer dom upp”. 

  När jag gräver ner dom upptäcker jag att det redan ligger ett gäng lökar lite här och där. Ingen aning om vad det är för lökar. Inte så bra på sådant häringa. Dom såg typ likadan ut så det kanske är krokus det med. Så nu har jag fått ännu mer att se fram emot i för våren. 
Jag tror vi människor mår bra av stycke fram emot något. När allt är klappat och klart blir livet liksom inte så spännande längre. Lite intetsägande på något vis. 

Medan jag höll på med mina lökar kom jag i samspråk med en granne. Han berättade att vi på den här gatstumpen brukar grilla ihop på sommaren. Tänk, nu fick jag ytterligare något att se fram emot. Det kanske rent av är så att dom även tycker om jordgubbar. 

På något sätt har vi ju denna saken i egna händer. Att skapa något längre fram som vi kan längta till. Det kan vara en resa. Kanske en konsert. Eller helt enkel bara en tur i skogen i all enkelhet. Själva grejen är väl att vi bestämmer oss för att just det vill vi gör är något att se fram emot och sen skapa det. Planerandet är ju i sig en upplevelse.  Kanske nästan hela resan.  

Sen kan vi återuppleva det tillfället hur många gånger som helst genom att tänka oss tillbaka. 

Jag minns hur våren var sist. När takdroppet kom. Snödropparna visade sig. Vårsolen började värma vid husknuten. Det minnet, tillsammans med lökarna jag satte, hjälper mig att fästa minnet i den vår som så småningom kommer igen.