Att skapa tillsammans

Igår var det årsmöte i pingstkyrkan i Strängnäs. För somliga är det ett ”onödigt” möte massa siffror som man inte förstår. För andra är det en fest. För mig är det en fest. Ett sådant möte visar på det stora i att tillsammans kan man skapa något fantastiskt.

När man får lyssna till allt som fyllt året genom att läsa verksamhetsberättelsen blir man tacksam. När man ser vad gåvor i form av pengar kan skapa när många ger blir man så tacksam. När man därtill får dela en måltid där många tagit med sig mat, paj, kakor mm mm ser man att även där betyder det mycket det man gör tillsammans.

Tillsammans kan vi påverka. Vi kan förändra. Vi kan välsigna. Visst, ensam kan man också göra det men det blir så mycket mer när man gör det tillsammans

Så ett årsmöte för mig visar på styrkan av att göra något tillsammans. Tillsammans når vi längre än att göra det ensamma.

Så varför inte satsa mer på tillsammans. Det verkar vara ett framgångskoncept.

Att gå tillsammans med någon

Att gå tillsammans med någon till någonting kan betyda väldigt mycket. För dig som alltid eller i alla fall ofta gör det kanske inte riktigt förstår innebörden i det. För dig som lever i ett ensamhushåll kanske förstår det mer.

Insåg det i helgen. Hade besök av gamla vänner ett par dagar. Vi gick tillsammans till gudstjänsten. Inser det när jag sitter där i samma bänk som dom. Vad roligt det var att gå tillsammans till kyrkan. För någon dag sedan gick jag tillsammans med en god vän till en handbollsmatch. Ytterligare några dagar sedan var jag på konsert med några goda vänner. För några helger sedan var det middag ihop med några nya vänner.

Det gör så gott att göra något tillsammans. Tänk om alla insåg djupet i det. Reflekterar över hur viktigt det är att man som ensam vågar kliva in i en gemenskap. Men också hur viktigt det är att vi vågar sätta oss intill en ensam.

Det är nog ett av vårt lands stora utmaningar. Att se varandra. Att ”beröra” varandra. Satte ”beröra” inom ”” för jag tror inte det handlar om fysisk beröring utan vänskapsberöring.

Hur kan du och jag bli bra på detta? Eller bättre? För egentligen kan vi detta men det blir bara lite fel ibland.

Tänk att vi har varandra. Tänk att vi finns till för varandra. Tänk att vi är skapta för varandra. Vi är ämnade för varandra. Pandemin har lärt oss att gemenskap kan man ha på många sätt. Avstånd behöver inte betyda att man inte kan se eller höra av varandra. Men pandemin har också visat oss hur viktig gemenskap är. För när den inte finns inser vi hur vi saknar den.

Tänk så gott det är att göra något tillsammans med någon. Kanske är det just det som kyrkan ska vara världsbäst på. . .

Tillsammans blir det stort

Skrev för några dagar sedan om att även det lilla blir stort Det blir några tankar till om det.

Tänk varmt lätt att bedöma sin eget genomförda insats som ringa. Att den inte har någon betydelse.

Igår kväll hade vi återigen arbetskväll i vår butik. Vi var 12 stycken som jobbade med att bereda saker till försäljning. Vi höll på mellan 18-21. 3 timmar med en paus. Var och en av oss gjorde ca 2,5 timma var lite drygt effektivt. Kanske mer. 2,5 x 12 =30 timmar. Det är nästan en hel veckas jobb på en kväll – tillsammans. I det ljuset är det väldigt mycket mer än den lilla tiden jag själv gjorde. Tillsammans blir det så mycket mer.

Vi behöver se vår insats i ljuset av all andra. Inte för att dra slutsatsen att det inte var så mycket. Slutsatsen är att vi tillsammans gör så oerhört mycket.

Det är när vi lägger axeln till som vi gör underverk. Ensamma blir vi rätt svaga. Men den svagheten blir så mycket starkare när man lägger ihop den med andra.

Det gör att vi behöver se varandra mer. Se varandras värde. Se varandras insats som viktig.

Det som kan döda detta är när vi ser ner på den andres insats. Det kan vara förödande.

Att man sen får höra att en sådan kväll gav så mycket mer…. trevlig gemenskap, goda samtalet, kände sig välkommen och hemma, så blir man ju bara så mycket gladare ….

Det viktigaste ordet i världen just nu det är ”tillsammans”

Jan Eliasson , tidigare vice generalsekreterare i FN, säger ….

”Det viktigaste ordet i världen just nu det är ”tillsammans”. Men det är väldigt många krafter som snarare vill dela, polarisera , splittra och inte acceptera att vi hänger samman. ”

Jan säger detta i aktuellt i går kväll. Han om någon med sin erfarenhet kan säga det.

Tillsammans. Ett ord som alltid varit mitt ledord. Vi fixar inte mycket utan att få hjälp av andra. Visst, en del går bra. Men zooma ut lite så inser du att du kan inte stå där själv. Vi behöver hjälpas åt.

Det är ändå så att i det lilla och det stora behöver vi ett ”tillsammans”. Det är det som håller över tid.

Det är i den gemenskapen vi kan göra något bestående. Något som kan växa till något bra. När vi kör egna race skapas det egoism. ”Jaget ” blir det som råder. Det går först. Så blir det en kall värld.

Tillsammans skapar värme och förståelse. Vi ser den större bilden med det större behovet. Då får vi rätt perspektiv på livet. Det finns en värld utanför min egen täppa.

Laget före jaget

Laget före jaget!

En slogan för varje lagsport. Du vet säkert att det betyder att laget är viktigare än laget. Att man ska spela ihop i ett lag och inte spela för mycket solo. Att man vill ha med alla.

Men det stämmer på många sammanhang. I föreningen. I gemenskapen. På jobbet. I grannskapet.

Så fort egot får för stort utrymme kan det gå snett. Det är då man tar för stort utrymme själv. Tappar bort andras fördelar och möjligheter. Risken är att när man sen behöver stöttning och hjälp så får man det inte.

Som man bäddar får man ligga. Man får skörda det man sår. Så det bästa man kan göra är att tänka laget före jaget.

Det vinner man på i längden.

Eller som mitt ledord varit genom tiderna. Tillsammans. Det är tillsammans vi kan skapa något bättre.

Allt för ofta möter jag känslan av att ”om bara jag får som jag vill så blir det bäst”. Vad är det som säger att det kommer att bli så? Egentligen ingenting.

Satsa på laget. Det är då man får dom bästa segrarna. Man lyckas bättre och man har någon att glädjas med. Det är då det känns som bäst. Då blir glädjen mer fullkomlig.

Ensam är stark (!)?

Jag möter allt för ofta att ensam är stark. Kanske ligger det i vår egocentrerade samhälle idag. För då kan jag styra allt själv. Få det som jag vill ha det.

Denna vecka har jag varit i Kenya Nairobi. Mött vänner som vi gör projekt tillsammans med. Det kan vara hälsoprojekt. Det kan vara utbildningsprojekt. Det kan också vara fredsskapande projekt.

En sak som är mycket tydligt i dessa processer är:

Ensam är inte stark !

Ensam gör det, allt för ofta, omöjligt att genomföra och fullborda. Ensam gör att det också kan saknas en del som skulle gör det hela så mycket bättre. Ensam gör att man får dra hela lasset själv. Man blir trött av sådant.

Nej, som nog funderat om tidigare, vi är gjorda för två- och flersamhet. Alltså tillsammans. Då blir vi starkare. Då kan vi stötta och hjälpa. Då kan vi tillföra något. När någon är svag kan den andre vara stark. Så bär vi tillsammans.

Det är så jag ser relationer, samarbeten, kollegor, projekt. Allt handlar på något sätt att …..

Tillsammans är vi starka!

Därför behöver vi vara öppna för att få hjälpa. Beredda att ta hjälp. Beredda att dela med oss av oss själva. Bjuda på oss själva. Låta andra bjuda på sig.

Dagarna i Kenya har påmint mig om att ensam är inte stark. Tillsammans kan vi förändra världen. Tillsammans kan vi göra vår egen lilla täppa till en bättre plats att leva på. Likaså vår värld.

Det är då vi inser att vi behöver varandra !!

Magisk kväll

  Ikväll var det inte bara en magisk himmel. Det blev en magisk kväll på ett annat sätt. 

Egentligen började denna magiskhet för länge sedan, troligen. Men idag mötte jag Henrik i renströmmen. Han berättade för mig att två tiggare behövde åka hem till sitt land och till sina barn men saknade pengar. Behovet var 2000kr. Medan Henrik ordnade mat var vi ett par som ordnade en liten del av detta. Henrik skrev på din Facebook sida om behovet. Det delades rätt fort. 

Efter trettio minuter skriver Henrik så här: ”Helt fantastiskt! Tack alla ni som varit med och bidragit till deras hemresa. Det tog inte mer än ca 30 minuter så hade jag fått in nästan hela reskostnaden… Ni är hjältar! Jonathan Ekstrand Mats Dernánd Paulina Malteskog Camilla Rosén Karin Ahlander Ingrid Almén Karin Josephson Helena Holmberg Helena Renström Pernilla Torberntsson Charlotta Nordlöf Pedher Skoog och alla ni andra som hjälpt till och delat!

Det finns nu lite kvar som jag kommer ge till ett härbärge för migranterna som tigger i Norrköping.

Det finns hopp. Det är detta som gör det hela så magiskt. Ingen enskild kan göra allt. Men tillsammans kan vi väldigt mycket. Idag är det så mycket behov över vår värld. Samtidigt finns behovet just precis intill oss. 

Henrik skriver på sin Facebooksida så här: ”Plötsligt blev en vanlig tisdagkväll en magisk och livsförvandlande upplevelse vi aldrig kommer att glömma. Nu har vi vinkat av Adelina och Mariyan som nu fick möjlighet att betala sin hemresa. Vi sa hejdå nere i hamnen vid tältlägret som varit deras hem senaste månaderna. Genom Google translate lyckades vi förmedla att vi var många som önskade dom en säker hemresa och att äntligen få återförenas med sina barn. Vi kramades, grät och de tackade Gud för att han inte glömt dom… Det är stort att få vara med och känna en sådan samhörighet trots språkbarriärer och kulturskillnad. Vi är människor med samma längtan, behov och känslor. Dom lovade att höra av sig när dom kommit hem så då skriver vi här igen. Ett stort varmt tack! ❤️”

Minst sagt magiskt. 

Frågan är bara : När vänder det? Det måste bli ett slut på detta. Världen är upp och ner. Det måste bli en ändring. En ändring nu. Punkt. 

”En gemensam bild av omgivningen blir så mycket bättre än att titta själv”

Jag satt på ett seminarium på ledarforum som Erikshjälpen höll i början på veckan. Pär Pettersson säger då följande kommentar som jag fastnade för:

”En gemensam bild av omgivningen blir så mycket bättre än att titta själv”

Visst är det så sant?! Ibland blir vi trångsynta och tror att vår egen bild är den enda Sanna bilden. I och med det tappar vi en stor del av den verkliga bilden.

Att dela bilder med varandra gör ju allting så mycket bättre. Vi får möjlighet att få underlag till ett bättre beslut. När vi tolkar situationen tillsammans har vi bättre möjlighet att se nyanserna. Vi hittar fler möjligheter. Vi har bättre möjlighet att hitta eventuella brister för att eliminera dom.

Ett hinder för detta är väl att vi inte vill ha någon annans bild. Att vi inte vill påverkas. Att vi inte vill bli korrigerad. Men ett bättre resultat borde vara tillräcklig drivkraft för att dela och byta bilder med varandra.

Det kan möjligen ta längre tid att komma till beslut men det är det värt. Speciellt när förutsättningarna till ett bättre beslut är större.

Så sprid ut er. Tittat på samma sak från olika vinklar. Dela vad ni ser. Då har ni den bästa förutsättningen för att ta det bästa beslutet.

Kalla

20140215-144835.jpg

När man ser damernas stafett i OS finns det nog (bara) ett ord som gäller: Respekt! Vilken prestation. Visst är det så att Kallas heroiska insats på sista sträckan är stort. Vilken upphämtning. Om hon hade lett sin del från början hade hon kunnat stannat halvvägs för en fikapaus och ändå vunnit.

Samtidigt är det en laginsats. Fyra personer som tillsammans måste bidra med sin insats. Hade någon lagt av hade fiaskot varit ett faktum. Fyra personer som förberett sig, tränat och villiga att underkasta sig allt det innebär att åka en stafett. En tränare som gett råd och peppat. Idag gav det slitet ett OS-guld. Fantastiskt.

Du och jag är med i ett större sammanhang än vår egen lilla damm. Visst kan vi stänga in oss i vår egocentriska värld. Men faktum är att det finns människor i din o min omvärld som behöver finnas med i vårt lag. Ensam kommer det kanske inte att funka men tillsammans blir det ett vinnande team.

Tydligt blir det på mitt jobb. Varje varugrupps medarbetare formar sin del som gör hela vår butik. Skulle någon saknas kommer det att märkas. Både i resultat men framför i bördan att bära. Ju fler vi blir desto bättre går det. Säkert samma sak på andra arbetsplatser.

Tillsammans kan vi göra underverk. Varför kämpa ensam? Tillsammans är en bra grund för att kunna ha uthållighet. Tappar jag lite tar en annan vid. Hade aldrig funkat om man varit ensam. Vi behöver varandra.