Att ta ton

Att ta ton kopplar man nog mest ihop med att höja rösten. Kanske till och med att bli arg. Och så kan det nog va.

Jag tänker dock på något helt annat.

Jag tänker på körblad. Att sjunga. Gärna sjunga i kör. Och just nu övar jag noter. Alltså, vad är det som händer inom den som sjunger? Jag bara känner återigen den där goa känslan då jag tidigare sjungit i kör. Den smyger sig in. Känslan. Känslan av välbefinnande. Körsång verkar vara så välbehagligt för kropp och sinne.

Promenad är också ett välbehag över kroppen och sinnet. Sången gör gott inom mig.

Pröva. Det kommer att göra dig gott. Det är som att det frigörs goda egenskaper i kroppen. Och även i knoppen.

Vi behöver hitta dom goda impulser i livet just nu. Krig drar ner sinnet. Likadant oro och stress. Att hitta öarna i livet som finns nära ”vattnet som ger ro”. Tänk att det går att leva på ett vilsamt sätt mitt i en tid av oro. I en tid av frågor.

Varför inte pröva att ta ton. Det kan välsigna ditt liv.

En ton kan vara avgörande – det kan vara din

Igår satt jag på konserthallen i Eskilstuna. En magnifik stund. Symfoniorkestern tog sig an rätt svår musik och lyfte den snyggt.

Det som slår mig är att en spröd ton kan komma igenom den stora massan av ljud. Enskild enkel rätt ”ynklig” kan tyckas men så avgörande viktigt för hela ljudbilden och dess upplevelse.

Å ena sidan kan man tycka att den var rätt onödig. Att man hade kunnat klara sig utan den. Men den behövdes verkligen för att ge musiken ett särkilt lyft.

Tänker mig att precis så är livet. Man kan tycka att just sin ton är obetydlig. Alla andra verkar ha, med all rätt, det större utrymmet. Osäkerheten kan tränga sig in. Så blir man lite osäker. Man tystnar mer och mer. Så glömmer man att alla toner är viktiga. Även dom, till synes, mer enkla. Om man håller fast i bilden av en orkester så är det dirigentens roll att lyfta fram den tonen. Att hålla tillbaka andra för att just den tonen ska få möjlighet att komma fram.

Det slår mig också att många kan spela samma stämma och ändå låt som ett instrument. Samstämmigheten är av högsta betydelse i en orkester. Personerna i samma stämma behöver lyssna in varandra för att det ska låta bra.

Din ton behövs. Även om du inte spelar förstafiolen. Även om du skulle önska att du fick spela alla stämmorna själv. Var tacksam för den ton och stämma du fått. Tjäna med den. Och du, du är inte så dum på din stämma. Du gör det rätt bra.

Kom ihåg att just din ton kan bli den avgörande tonen. Den som gör skillnad. Som gör att man kommer ihåg det. Så våga din ton. Spela den när tillfälle ges.

Söndagstankar – en ton från himmelen 

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, ifrån Guds eget väsen den rena kärleken
Här nere till vårt öra så många missljud når, Men Gud är saligheten, säll den som det förstår. 

När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud, i hjärtats inre formas de rena lovsångsljud
När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, då blir av hela mänskan en lovsång utan ord

Men för att därtill komma man måste bliva tom. Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom
När Herren där vill tala man måste vara still, att Han med instrumentet får göra som Han vill

När egenviljan brutits, dess röst har tystnat här, jag uti Jesu händer kan bli vad Han begär
Ty det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton.

(Text: Linnea Hofgren, Kerstin Lundin 1905,1985 Music: A Olovson 1924)

Det är som att Gud vill visa på att hans ton från himmelen, hans budskap till denna jord, går genom oss.  Som att budskapet tar en sväng in i vårt inre och ut till dom som finns runt omkring oss. 

Tänk vad stort. Men det stämmer till eftertanke. Respekt. Allvar. Samtidigt en glädje och tacksamhet att han gör sig beroende av dig och mig. Det är stort.