Traditioner på gott och ont

Traditioner är väl något alla har i någon form. Traditioner skapar väl en viss trygghet. Man vet vad som kommer. Behöver inte oroa sig. Traditioner har ju en dubbel känsla inneboende i sig

Å ena sidan så finns det ju rätt mycket gott i det. Det skapar igenkänning. Det påminner om det som var förr kanske. Det skapar band mellan människor. Så det kan vara en rätt fin känsla i det.

Det kan också ha ett inslag av mindre gott. När traditionen skapar en känsla av att om man inte har det så är det inte på riktigt. Som att det som traditionen ramar in finns inte om man inte genomför traditionen. Så blir det ett tvingade måste som kan kanske kan gå lite för långt.

Sen finns det dom där oskyldiga traditionerna. Dom som mer bara finns där som ett roligt inslag men inte är så mycket mer än så.

Jag tänker att man skapar traditioner tillsammans. Något som får bli återkommande och sammanför på något sätt. Kanske kan man säga att det blir något av en livsstil.

När man tänker på en tradition som en vana vidgar sig perspektivet något. Liksom traditioner kan vara trevliga och skapar något kan en vana vara det.

Goda vanor gör ju något gott med oss. Det kan påverka våra liv på ett positivt sätt.

Vad för traditioner och vanor har du som är goda värda att bevara? Vilka behöver du välja bort?

Jag tänker att traditioner är inte så dumma. Inte alls så farliga. Bara de får rätta proportioner i livet.

Jag vet inte om du ger dig själv nyårslöften. Men om du gör det så kan ’goda vanor’ vara ett bra löfte tänker jag. För när vanan blir återkommande blir det en bra tradition tänker jag.

Så vilka traditioner och vanor i ditt liv är värda att bevaras?

Jag har blivit med julgran

Det här året hade jag bestämt mig för att inte ha gran. Det finns ju ingen orsak att ha den för bara några dagar. Kostar pengar gör dom också nu när man bor i storstaden. Så såg jag en kollega som la ut en bild på sin gran. Då blev jag så sugen igen.

Under mina år på landet har jag haft den mysiga möjligheten och förmånen att hugga en gran på min egen tomt. Okej, inte alltid den vackraste men ändå. Den var uppvuxen och huggen på min egen tomt. Man behövde inte åka och köpa någon. När barnen var små i Trosa kunde vi åka ut till en bonde och hugga en på hans mark. Det var jul det. Kommer ihåg att vi såg en fin gran. Jag sa till Andreas att vi skulle titta om vi kunde hitta en bättre. Vi gick runt och tittade. Och vi hittade en som var mycket bättre. Då sa Andreas i stil med detta ”men pappa, det är ju samma gran”. Vi hade kommit till samma gran från ett annat håll bara. Vi högg ner den och åkte hem.

Förr kunde vi klä julgranen medan barnen sov natten innan julafton. Vi pyntade och grejade. La paketen under granen. När dom vaknade var hela huset förvandlat. Med tiden blev ju det omöjligt. Dom gick ju aldrig och la sig. Det blev senare och senare. Till slut somnade ju vi före dom. Så dom fick välja. Antingen går dom och lägger sig före oss eller så slutar vi med den traditionen. Vi slutade med den traditionen.

Nu när jag inte kan hugga granen på egen tomt tänkte jag att nu får det vara. Men igår när jag åkte från jobbet köpte jag mig en gran. 250kr. Dyrt? Ingen aning. Är det det för en gran köpt i storstaden framför Ica? Jaja, nu är den köpt, inburen och pyntad. Låååååååångt före julafton i min värld. Traditionen är bruten på många sätt.

Hur som helst. Jag är med julgran! Tack kära kollega för inspirationen.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5cc/13681442/files/2014/12/img_7050.jpg