Träningsvärk- alltså jag känner några som jublar över träningsvärk. Jag skulle tro att om dom inte upplevde detta fenomen efter ett träningspass har tärningen inte varit tillräckligt bra.
Jag kan tänka lite annorlunda i den frågan. Rätt mycket annorlunda om jag får vara lite ärligare. Jag skulle nog röra på mig mer om inte den slog till…..
Ja ja. Jag tänker nog helt fel.
Men det är ju klart…. ju mer man rör på sig desto mer tränad blir kroppen. Den kanske inte för så lätt träningsvärk då. Man blir mer uthållig. Konditionen blir bättre. Hjärtat mår säkert bättre. Skelettet lär få bättre förmåga att byggas upp. Man förebygger mot sjukdomar. Så träning har en god påverkan på oss. Helt klart.
Men hur gör vi med själen? Hur tränar vi den? Vad gör man för att den ska mp bra och förebygga ohälsa i själen ?
Jag tror det finns många sätt men en sak jag upplever som gör gott är att vara i en atmosfär av bön och tillbedjan. Blev påmind om det i onsdags kväll. Innan själva den offentliga delen av bönesamlingen skulle börja övade lovsångsgänget med Daniel Wiklund i spetsen.
Så händer det. Där i denna stund av sång upplever jag en stund av gudomlig närhet. En ljuv stund av tillbedjan. En känsla av välbefinnande finns där. Det gör gott i själen.
Det finns fler tillfällen vi vårdar vår själ. Gudstjänsten är en. I Guds sköna natur är Gud också nära. Där är det , har jag upplevt, också lätt att komma nära Gud. Att gå och tala med honom gör att hela varelsen berörs.
Skillnaden här är väl att det inte blir träningsvärk av det. Rätt skönt. Snarare en välsignad frid inom oss.
Så varför inte bestämma dig för att vårda din själ lite extra en tid framöver…
Pedher´s blogg 