Etikett: tvivel

Publicerat den

Johannes Döparens tvivel

”Är du den som skulle komma eller skall vi vänta på någon annan?”
Matt 11:3

När man följer berättelsen om Johannes Döparen är det rätt tydligt vilken hjälte han var. Från början står det att han blev berörd av Guds Ande redan när han var i sin mammas mage. Kan man få bättre start i livet? Han får vara med när Jesus gör entre i sin tjänst. Innan dess hade han själv haft framgångar som predikant. Man tänker att han är en person som inte borde tvivla. Men …

Men vi möter sen en person som ändå verkar tvivla på vem Jesus var. Han funderade på om det verkligen kunde vara sant. Var Jesus verkligen den som han menade sig vara? Han sitter i fängelse och undrar. Så börjar han tvivla lite. Han väljer att inte stanna i sitt tvivel. Han sänder några att fråga ut huvudpersonen själv – Jesus. Dom får fråga åt honom …

”Är du den som skulle komma eller skall i vänta på någon annan?”

Jesus blir inte arg på sin kusin. Även om man skulle kunna tycka att han borde veta. Jesu svar blir så underbart ödmjukt.

”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser”

Så får dom berätta vad som händer omkring Jesus. Jesu gärningar visade verkligen på vem han var och är.

Jag lyssnade på en predikan härom dagen som var så god att lyssna till. Budskapet var verkligen viktigt. Det Jesus gör i Nya Testamentet (NT) gör han idag. Det Jesus säger i NT säger han idag. Den han är i NT är han idag också. Han kan göra allt det han gjorde i NT idag också. Så tvivlar du något på vem Jesus är? Läs i NT vad som händer omkring Jesus. Det var så han ville att Johannes D skulle reflektera om.

Jesus är verkligen den som profeterna profeterade om. Du behöver inte vänta på någon annan frälsare. Han är den verklige Jesus. Den Messias bibeln talar om. Be Anden att göra det tydligt för dig.

Publicerat den

En bro som bär från tvivel till tro

Det finns många broar som jag har gått på genom livets äventyr. En del hängbroar har varit lite läskiga att gå på. Andra broar har varit klart mer stabila och långa. Broar jag har kunnat köra bilen på. Vissa har varit i natursköna miljöer. Andra i storstadens brus.

Jag har gått och idisslat på en textstrof jag delade för några dagar sedan. Den lyder så här:

Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro

Den berör mig på något sätt. Den visar på Guds omsorg om oss. Att vi kan finnas på tvivel-sidan och uppfatta att tron/tilliten känns just då lite långt borta. Men så finns det en bro som bär från tvivel till tro. Den bron är ingen hemsk svajig hängbro. Det är en bro som stavas trygghet för varje steg man tar på den.

Strofen avslutar följande sats:

Ur djupen vill Du visa mig en väg,
lyfta mig upp, föra mig fram
Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro

Jag uppfattar det som att när tvivlen kommer har vi inte alltid kraften själva att resa oss och gå mot trons marker. Vi behöver hjälp. ”Lyfta mig upp och föra mig fram” ger i alla fall mig hopp. Det är tron i sin vackraste form. En tro som förvandlar. Inte för att vi hittar på världens bästa bön till Gud. Utan för att Gud gör något genom din kärlek till oss.

Tack gode Gud för att denna bro finns. Att den bör oss över till tro och tillit. Vi kan vila i Guds händer.

Kanske kan dessa textrader få hjälpa dig lite extra i en tid som denna.

Publicerat den

Söndagstankar – tvivlets grusväg

Tvivel är väl inte det roligaste att fundera över. Ändå är tvivel säkert en av dom återkommande känslorna vi har som människor.

Tvivel – ska det fungera, varför är det så, kommer Gud att gripa in, varför dröjer han? Dom och många andra frågor snurrar i tvivlet. Dom finns där tillsammans med hoppet om förändring och svar.

Jag tänker mig tvivlet som en grusväg. Ibland så mycket grus och hålor att det är svårt att ta dig fram. Dammet yr och det blir svårt att andas. Livets väg är då långt ifrån en fin asfalterad väg som för oss fram i hög och bekväm fart. När hettan slår till mot grusvägen så bildas det ”tvättbräda” och tempot måste drastiskt dämpas så att ingenting går sönder.

Men en sak är säker med grusvägar, dom för oss också fram till något även om underlaget inte är som andra vägar.

Läser om Petrus denna morgon. ( texten finns i slutet av bloggen) Petrus finns i båten och sjön är hög. Den trosfriska Petrus vill gå komma ut på vattnet och Jesus säger sitt kom. Petrus kliver över relingen och det fungerar. Han går på vattnet. Ända tills han upptäcker vågorna börjar han tvivla på att det som fungerade inte fungerade. Han började sjunka. Då ropar han ”Herre hjälp mig”. Jesus kommer och sträcker ut sin hand. Tar tag i Petrus hand och drar upp honom. Då säger Jesus följande: ” Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” Dom steg i båten och vinden lade sig. (Matt 14:28-33)

Här är tvivlets grusväg en gropig sjö. Jesus övergav inte Petrus och lät honom drunkna. Han visste att Petrus tvivlade i sin tro och tillit. Jesu ord var en bekräftelse på Petrus läge. Men han gör något. Han sträcker ut sin hand.

Ibland är vi trosfriska som Petrus. Ibland är vi likt Petrus tvivlande och till synes sjunkande.

Ett är säkert, vare sig du tror det eller inte (det liksom tillhör tvivlets osäkerhet) så finns Jesus på din grusväg och gropiga sjö. När vi möter tvivlet får vi utrycka vår bön likt Petrus ”Herre hjälp mig” och möta hans hand.

Som en liten extra tanke….. På grusvägen som gick till vårt hus på landet blev det som jag beskrivit. Gropigt, dammigt och tvättbräda. Då kom det någon och sladdade vägen och den blev farbar igen. Gud vill sladda din livsväg så att den blir farbar igen.

”Båten var redan långt från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke!” Och de skrek av rädsla. Men genast sade Jesus till dem: ”Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?”

Och de som var i båten tillbad honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son!””

‭‭

Matteusevangeliet‬ ‭14:24-31, 33‬ ‭SFB15‬‬

Publicerat den

”Jag get vet inte när jag störde Gud senast”

Hamnade i en rubrik i tidningen dagen. Artikeln handlade om Gert Fylking. Rubriken lät ”Jag get vet inte när jag störde Gud senast”

Vårt förhållande till Gud är rätt intressant. Hör ofta folk säga Herre Gud. Ett utryck som blir ett utrop när det händer något speciellt både positivt och negativt. På ett sätt är det ju ett förhållningssätt till Gud. Å ena sidan menar man inte vad man säger eller är det ett rop från vårt inre?

Ganska ofta möter jag också kommentaren Du som ber kan väl be för mig, min situation eller liknande. Man menar sig nog inte tro på Gud men den som gör det kan väl be. På något sätt säger det väl att djupt där inne finns det en tro på något större som skulle möjligen kunna förändra situationen.

Inför livets slut tror jag dom allra flesta funderar på Gud på något sätt. Vad händer efter döden? Finns det en himmel? Frågor som ingen kan bevisa men vilar i tron på något.

I olika skeenden i livet går man till kyrkan. Dop, vigsel, begravning är några exempel. Många konfirmeras. Varför gör man allt detta om man inte på något sätt har ett positivt förhållande till Gud inom sig?

Så på ett sätt tror jag att alla mer eller mindre har en tro på att Gud finns.

Man kan undra om man kan störa Gud? Det står i Bibeln att han alltid är närvarande och aldrig sover. Det står att han ständigt låter sina ögon svepa över jorden. Han skulle kunna uppfattas att ha rätt mycket att göra. Samtidigt hör han varje suck från dig och mig. Mitt i allt detta kan ingen påstå att han utstrålar att inte ha tid med dig och mig. När han skulle dra sig undan med sina lärjungar kom det folk. Inte sa han då att han inte hade tid. Nej, han hjälpte dom med sina behov.

Nej, du stör aldrig Gud. Snarare är Han en vän som faktiskt älskar när vi människor tar kontakt med honom. Även när det mer sällan som vi något enstaka möte vid dop eller vigsel. Snarare efterfrågar han tätare kontakt.

I djupet i oss människor är evigheten lagd. På det sätter att det andliga finns där. Där i djupet finns något av Gud. Ibland gör detta ”något” sig påmind när vi låter det komma upp till ytan. Låt det då blomma ut till något medvetet. Det gör dig gott. Inget farligt med det. Snarare tvärt om. Det är det mest naturliga vi kan uppleva.

Så, kan man störa Gud? Absolut inte. Han har tid för dig.

Publicerat den

Påskafton

gravgården

PÅSKNATTEN – Genom död till liv

 

Om man ska tänka sig påskafton ur ett kristet perspektiv skulle egentligen påskafton ha mer av vakande karaktär. Jesus är begravd. Lärjungarna sitter bakom låsta dörrar. Dom ber med all säkerhet.

Under deras väntan hinner dom fundera mycket. Hur kunde det gå så här?

Jesus hade försökt att förbereda dom på detta. Att inte tappa hoppet. Inte vet jag om dom kom ihåg hans ord och löften. Löftet om att återkomma och stå upp.

Någon gång har vi noga alla tvivlat. Jesus vet om det. Därför har han gett oss många goda löften att vila mot. Ändå så glömmer vi dom i tvivlets hetta.
Kanske kan vi inte jämföra oss med lärjungarnas situation men visst kan vi känna igen oss. Vi kan känna oss i ett vakuum. Rädsla om vad som komma skall. Vi vet att mitt i allt det mötte lärjungarna Jesus igen. Det kommer du också att göra i ditt kaos. Håll ut. Blicka tillbaka på löftena och vila i dom.

Genom Jesu död blir det liv.

Påskafton får påminna oss om att det hände mycket under tiden Jesus låg i graven. Något som förändra världen. Jesus öppnade vägen till himlen.

Detta är långt mycket bättre än påskkärringar, påskgodis, påskeldar…..

Gravläggningen
50Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. 54Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.

Kvinnorna och Petrus vid graven
55Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. 56När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.