Guds uthållighet

Vår uthållighet är väl inte alltid så särskilt lång. Beror väl mycket på hur starka vi är och tränade kanske. Kanske också har det med vårt tålamod att göra också. Ibland vill vi nog att det borde ha löst sig igår. Vi har svårt att vänta.

I min läsning i bibeln är jag nu i Psalm 68. Där kan vi läsa om Guds uthållighet.

”Välsignad vare Herren (Adonai) Dag efter dag bär han oss (våra bördor), Gud (El – den Mäktige) är vår frälsning (räddning).
‭‭Psaltaren‬ ‭68‬:‭20‬ ‭SKB‬‬

Dag efter dag – det bara fortgår. Hela tiden. Hans kraft tar aldrig slut. Den är säkert så som hans barmhärtigt. Om den står det att den är var morgon ny. Tror inte ett ögonblick på att barmhärtigheten slits ner varje dag och förnyas varje morgon. Det handlar mer om att den är så stor att den upplevs hela tiden som att den är ny. Fast den varit där sen före tidens begynnelse.

Sådan är Guds kraft. Sådan är Guds möjligheter. Han får inte mjölksyra. Han har hela tiden kraft att bära oss och våra bördor- dag efter dag – dag efter dag – dag efter dag – dag efter……

Därför är Gud vår frälsning – vår räddning!

Så här läser vi i Bibel 2000

”Lovad vare Herren dag efter dag! Han bär vår börda, Gud är vår räddning. Vår Gud är en räddande gud, Herren, vår härskare, för oss bort från döden.”
‭‭Psaltaren‬ ‭68‬:‭20‬-‭21‬ ‭B2000‬‬

Vår Gud är en räddande Gud. Dag efter dag. Visst är det stort.

Detta är gott för oss att bli påminda om. När du möter bördor som du inte orkar att bära själv så bär han oss och våra bördor. Han orkar med både ock.

Dina egna bördor. Bördor som du får i din omsorg om dina barn och andra närstående. Bördor du har på din arbetsplats. Du är inte bortglömd. Du är buren. Vila i Guds famn.


Idag ber vi för riksdagsman:Tobias Billström (M)

Hur länge kan en katt vänta…..?

Jag har fått en ny kompis. Om en bara för ett tag, men ändå. En katt kommer och hälsar på mig. Lite snack oss emellan och så klia vid nacken. Mjauande och spinnande. Men jag kan ju inte göra det hela tiden.  Men det vill ju gärna denna lilla söta katt. Och där sitter den och tittar in. Spanar och väntar. 

Jag bara undrar, hur länge kan en katt vänta? Katter verkar vara väldigt uthålliga. Har ju haft tre katter men inte tänkt så mycket på det då. Då hade dom ju sitt eget liv på gården. Jagade och sov. Utvidgade sitt område vart efter modet ingav dom. Kunde vara ”osynliga” flera dagar. Men inte så mycket väntande direkt kunde jag upptäcka. 

Men det är tydligt. Dom är verkligen uthålliga. Kan vänta och vänta och vänta. Verkar inte direkt rastlösa. Kan sitta där och fortsätta sitta där. 

Får väl erkänna att jag är lite mer rastlös än så. Men ändå. Det påminner om lugnet. Att man kan också fylla sin tid med att vänta.

Väntan kan dock vara rätt energikrävande  och jobbig. Speciellt när det sker över lång lång tid. Jag vet. Ibland är det en väntan av att få besked. Nog så jobbigt. Besked om ett jobb eller att få veta något. Tidpunkt för ett möte. Eller bara för att veta. 

Väntan kan vara spännande. Inför något viktigt skeende och händelse. Ett nedräknande till något stort. Där nästan själva ”väntandet” på något sätt är viktigare själva händelsen. 

Ibland skulle jag önska att jag hade sådant tålamod som katten därutanför. Att kunna vänta så där intensivt fokuserat. Visst kan jag tänka mig framtid och hur det ska bli då och hur vi ska ta oss dit. Men bara att vänta….. Men så svårt att genomföra. En lidelse ibland. 

Men denna katt påminner mer om ett annat väntande. Att bara mötas och umgås en liten stund. Ack så liten stund men ändå så viktigt. Värd att vänta på. 

Frågan är bara hur uthållig man som människa kan bli i ett väntande.  Vart hämtat katten sin energi till detta väntande? Den skulle nog fler än jag vilja få del av. 

Så är premiären gjord…

Min premiär blev lite tidigare än jag hade tänkt mig. Jag tänkte att det borde nog vänta ett tag till. Men igår kunde jag bara inte vänta längre. Andra har gjort det redan. Jag brukar dock vänta ganska länge med det. Ibland har den tom uteblivit. 

Igår sprang jag för första gången för denna säsong. Plockade fram mina löparskor och drog iväg.  Det var så vackert när jag kom från jobbet. Lite för kallt för min smak men jag var bara så tvungen. Längtade så mycket. 

För mig har alltid löpning var en skön avkoppling. Där ute har jag kunnat rensa mina tankar. Ibland har det känts som att jag sprungit iväg och lämnat kvar tankarna i skogen. Så läkedomsfullt på något vis. (om det nu finns något som heter så)

Vinterns cyklande har gjort nytta. Det gick inte lika fort som ”bästa-tid” men jag sprang faktiskt fortare än augusti förra året. Så det var ju inte så illa. 

Nu skall jag inte skryta över att det blev ett långlopp. Men tre kilometer är nog en bra start så att man inte tar ihjäl sig. Man är ju ingen ungdom precis. 

Nu är det bara att hoppas att knäna håller. För det måste bli fler turer. 

Ps Det var rena rama slalom där ute i skogen. Var ju andra ute i typ samma ärende. Så var det sällan i Julita skogen Ds