För fyra år sedan skrev jag om psalmen ”Låt mig växa stilla”. Då kanske mer utifrån stressande faktorer. Tänker lite vidare på denna vackra psalm jag blev på nytt påmind om.
Jag reflekterar över att vi möter olika saker i livet. Det påverkar oss mer eller mindre. Ibland känns det som uppbrott. Ibland nya vägval. Somliga gånger känns det bara så vackert näst intill romantiskt. Andra gånger är det mer av känslan att någon slår undan benen på oss. Eller åtminstone förändrar grunden, man stått på rätt länge, rätt radikalt minst sagt.
Livet sätts på något sätt på omstart. Då tänker jag mig att man inte rusar fram. Inte kräver snabba goda tillväxt dagar på alla områden i livet. Utan då handlar det mer om att växa stilla. Ett stilla växande ger en mer stabil tillväxt och uppbyggnad. Brukar tänka att snabb vinster brukar lätt bli snabba förluster. Liknelsen av ett träds tillväxt visar något på detta.
Ett träd som växer sakta och länge får en stam som lämpar sig för att använda till stommen i ett hus. Massivt och kraftfullt. Det gör att husbygget kan hålla länge länge och bära upp mycken tyngd. Ett träd som växer fort blir mer poröst och håller inte lika bra.
Nutidens trend är inte att växa långsamt. Nu ska det vara snabb tillväxt. ”Vänta” är inte nutidens folks bästa sida. Men jag tror att det är den bästa vägen i alla områden. Det ger stabilitet på sikt. I livet. I företagandet. I sinnet.
Låt det ta tid. Det är ingen fara. Förr eller senare har du nått dit du vill. Men skynda inte på. Spring inte före. Vänta i ett stilla aktivt vilande. Aktivt – i en tillit till Gud att han som begynt ett gott verk i dig skall och vill fullborda det. Vilande – i en lugn fridsam tillitsfull väntan att Gud har allt i sin hand. Hans nåd är var morgon ny. Han tar vård om oss. Så när livet vänds upp och ner eller något annat händer, vila i att ett stilla växande kommer att ge dig en ny bättre morgondag. Låt det ta den tid det tar.
Så låt denna text berika ditt liv denna dag.
Låt mig växa stilla
Låt mig växa stilla
som ett träd i skogen.
Gör mig i det lilla
för det stora mogen.
Låt en strimma skina
från en evig vår
stilla över mina
dunkla levnadsår.
Led mig in i friden
vid din starka hand,
när likt böljan tiden
lagts till ro vid strand.
T: Anders Frostenson M: Karl-Erik Svedlund
Vill du lyssna till den? Det gör du här.
Pedher´s blogg 