Jag såg en liten film på nätet. Det var en solnedgång där tre personer gör volter. Vackert speglande i vattnet. När jag sitter där och ser på den märker jag hur min blick inte faller på dom som vilar direkt. Utan min blick hamnar mer på speglingen i vattnet. Gör det det för dig med?
Det fick mig att tänka till. Är det vi reflekterar som får andras uppmärksamhet än det vi i själva verket är?
Vad vill vi reflektera? Vilket återsken vill vi ge? Vad vill vi ska bli den bestående bilden? Vad vill vi att andra ska komma ihåg?
Vad ser du hos andra? Ser du det den är, gör eller frukten av det?
Tänker också) att allt vi gör reflekteras på något sätt. Det inte bara sker utan det finns många vinklar på det. Det blir som en spegelbild av det. Folk ser det utifrån sin horisont. På sitt vis. Reflekterar och bedömer utifrån sin referensram.
Den filmen fick mig att fundera på att allt som sker ses från så många olika håll. På olika sätt. På gott och ont. Mest gott hoppas jag.
Allt behöver inte bara vara det man först ser. Tänk på det. Det kan finns ett annat sätt att se på det.
Ja , detta blev rätt filosofiskt kryptiskt. Men ändå.
En spegelbild uppleva som ett djup. Mitt liv med min tro påminner om att det finns många djup. En del syns tydligt. Annat är bara mellan mig och Gud. Båda dom dimensionerna vill jag ha i mitt liv.
Livet med Gud längtar och drar i mig att det behöver fördjupas. Hur har du det? Det är ingen frälsningssak i det. Men vi anar att i den dimensionen finns det något mer att upptäcka.
Idag ber vi för riksdagsman Kerstin Lundgren (C)
Pedher´s blogg 