Etikett: våga

Publicerat den

Det har jag aldrig gjort…

… så det klarar jag helt säkert!

– Pippi Långstrump –

Somliga påstår att det här aldrig Pippi sagt. Jag får erkänna… jag har inte kollat upp källan. Har egentligen ingen aning om hon sagt det eller inte. Men det är uppenbart ett ofta återkommande citat från Pippi Långstrump. Falskt eller sant så är det sant att det förekommer som ett påstått citat i alla fall. Det får gärna vara sant.

Ibland vore det bra om vi hade det självförtroendet som Pippi visar på här. Allt för ofta vi inte vågar pröva nytt.

För vi vet ju inte om vi kan det eller ej förrän vi provar.

Pippi hade väl annars en rätt stor tro på sig själv. Hon var ju rätt säker på sig själv.

Hur det än är med detta citat, falskt eller sant, påminner det oss om att vi klarar mer än vi tror. Ofta handlar det om inställningen till det.

Tyvärr går det nog inte så bra när vi intalar oss själva att det inte går. Många gånger handlar det om en inställning. Hur vi förhåller oss till det.

Men när vi inte vågar får vi försöka vara barmhärtiga mot oss själva. För vem har sagt att vi måste våga?

Ibland kan det vara skönt att bara titta på. För varför måste man alltid våga. Vad blir bättre i grunden att alltid våga? Eller tar allt så stor skada av att inte våga allt.

Men visst, visst kan det kännas lite gott ibland att spränga gränsen av sin komfortzon. För mig är det dock inte det som jag vill våga. Jag vill våga stå fast. Stadigt. Inte dras med på massa som kommer och går. Bara för att liksom. Att vara trygg på en fast grund håller i längde.

Publicerat den

Att våga…

Jag har aldrig varit speciellt hågad att åka tex berg- och dalbana. Eller andra höghastighets åkdon. Inte alls min grej. Aldrig känt dragning till det. Och andra har aldrig kunnat övertala mig till det. Tror andra haft mer problem över det än jag själv. Fått försvara det en hel del. När andra åkt har jag aldrig tänkt att jag missat något.

Igår gjorde jag ett undantag. Jag gjorde en deal med Tinas barnbarn att om hon åkte skulle jag åka. Och så blev det. Och inte bara en gång. Det blev två. The goat coaster är en bana man åker i en släde nerför berget. Upp till 45km per timme. Kanske inte så fort direkt. Men i släden kändes det som det dubbla (!).

Jag vågade – jag segrade ! Ja inte över någon annan. Utan att bara göra något som jag egentligen inte känner att jag vågar. Inget stort steg för mänskligheten och andra människor. Så du som inte imponeras får väl sluta läsa här. Men ..

Att våga är inte alltid så lätt. Somliga kan göra sig lustiga på det att någon inte vågar. Hjälper det? Absolut inte. Snarare att gör det bara saker och ting sämre. Nej, när någon inte vågar kräver det finkänslighet. Istället för sänka någon mer kan man vara med att lyfta. Och stötta när någon väl vill försöka våga.

Stort är när man vågar. Men vi blir inte mer värda i andras ögon bara för att vi vågar. Det har en helt annan parameter.

Att våga är att hamna på rätt sida tilliten. Tilliten att det kommer gå. Att om man inte lyckas fullt ut faller inte världen ihop för det. Man har kommit över skiljelinjen mellan att inte våga och våga. Kanske inte med så mycket. Men tillräckligt för att ta sig an utmaningen.

Det finns en viktig poäng i detta. Att våga ta ett steg lite längre än man vågar. I det stegen inse att man inte står och faller på detta steg. Det är inte så farligt om det inte blir helt bra. Att våga utvecklar. Att våga gör att man nästa gång kanske vågar lite till.

Våga när du själv vill våga. Inte för att någon annan tjatar på dig. Men våga också att inte våga när du inte är redo. Andra får tycka vad du vill. Men när du väl vågar något kommer det att ge dig lite mer mod inför nästa utmaning. Så går vi framåt i utmaningar vi ställs inför.

Nu lite bilder från julresan

Publicerat den

När man skulle vilja våga ta steget ….

Har du varit med om det där tillfället då det ska till ett ”jag-måste-våga-steg”? Det kan vara att få iväg den där jobb-ansökan. Eller våga söka in på en ny utbildning. Eller ringa det där samtalet. Så tvekar man.

Man är orolig för att göra bort sig. Kanske rädd för att välja fel. Kanske känner sig osäker. Vad ska alla andra tycka om med det. Närmast kanske det är att beskriva det som den där gången ….. då man första gången skulle fråga chans på den man gillat i smyg. Tänk om hon eller han skulle skratta åt det. Kanske helt enkelt säga nej. Kanske inte alls var intresserad. Typ den känslan.

Många gånger är vår osäkerhet att göra bort oss vårt största hinder. Osäkerheten att komma ut på okänd mark. Att inte veta och förstå hur det funkar i det nya.

Jag tänker att det finns så många olika situationer som just drabbar oss i denna osäkerhet. Då det blir svårt – hur gärna vi än vill – så vågar vi inte ta steget.

Det finns en psalm , nr 344, som går på detta tema Texten är så här:

1.
Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek är
den makt som ändå världen bär.

2.
Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

3.
Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns,
som ville att jag vore hans.

4.
Jag skulle vilja våga tro.
Jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro,
att livets under sker,
så väntar jag och längtar jag
att jag ska få
den tro jag inte själv kan nå.

Jag tänker att vi behöver ta oss mod till att våga mer. Vad gör det om vi gör bort oss?

Likaså skulle vi behöva våga mer med tron. Även om vi inte kan förklara allt med Gud så vågar vi tro ändå.

Så våga!! Våga mer!! Vad kan egentligen gå fel?

Herregud & co hade visst samma tema idag….

Publicerat den

Att våga ….

Att våga…..

Visst låter det enkelt. Det är väl bara att kasta sig ut….

Och visst, är det så. Ibland. Ibland är det bara att kasta sig ut och köra på vinst och förlust. Och kanske funkar det så när det är mindre avgörande situationer.

Men när det blir mer närgånget är det så mycket svårare. Man räknar in alla möjliga scenarier. Vad kan vinsten bli? Vad kan förlusten innebära?

Så kan tiden gå. Man vågar helt enkelt inte.

Om det nu inträffar att man skulle ändå våga …… så blir man oftast överraskad. Det var ju inget farligt. Det gick ju bra.

Så grämer man sig över att man inte vågade tidigare. Så har man kanske förlorat ganska lång tid.

Vad kan man lära av det? Att man inte ska tveka. Utan verkligen våga.

I längden blir det bäst. Om man skulle våga och det inte blev bra så är ju det rätt okej. Då hår man inte långa tider och tror på något som ändå inte skulle bli bra.

Om man vågar och det lyckas så har man inte gått långa tider och missat massa gott.

Så ……

Våga satsa. Du har egentligen inget att förlora. Sitt inte och vänta. Dröm inte bara. Våga och sätt igång verkligheten.

Publicerat den

En tanke för dagen – Att våga göra något nytt

Att alltid göra det som man alltid har gjort är ju ganska tryggt. Man vet hur det ska gå till. Går det fel har man skaffat sig kunskap hur man löser det.

När det då kommer upp att man ska göra något nytt kan det bli lite knivigt. Ska man göra ”samma sak” fast på annat sätt kan det vara riktigt skrämmande.

Att göra nya saker är utvecklande. Att byta sammanhang kan också vara nyttigt.

Hur är det för dig? Skulle du våga göra något radikalt nytt?

Att göra något nytt kan vara enklare än du tror. Speciellt om du har någon vid din sida som uppmuntrar och peppar.

När ett barn slänger sig ut i luften i full tillit att någon ska fånga upp det är en bra bild. Skulle du våga det?

Våga! Våga anta utmaningen. Med stor ödmjukhet inför nya uppdrag på nya sätt brukar hjälpa på vägen.

Våga tro att du har det som krävs. Du bär på mer än du kanske vågar tro.

Våga gör något nytt!!!

Publicerat den

Det där med matlagning ….

Det där med mat-lagning är ju inte min starka sida. Jag borde gå en kurs. Alltså jag har några maträtter jag går runt på. Helt okej mat. Inte alls så tokiga. Det är inte pannkaka. Inte heller speciellt ofta köttbullar. 

Men det vore ju rätt bra att utöka sitt förråd med fler bra recept. Jag brukar försöka fånga upp en god maträtt när jag blir bortbjuden. Frågar efter receptet om jag tror mig om att kunna möjligen fixa det. 

Nu tänkte jag att jag har ju rätt många vänner. Tänk om ni skulle vilja skicka mig ett av era bästa och godaste recept. Ett av dom som är så bra och enkla att ni inte drar er för att göra dom. Jag skulle vilja beteckna nivån som medelsvårt. Då tror jag att jag skulle klara det. Om jag behöver lite support så skriver jag till dig och ber om råd. 

Med den handlingen utmanar du mig att göra den rätten. Om det nu inte är musslor typ för då blir det inte av. 

Skicka receptet till pesko@me.com så blir jag så glad. 

Efter denna utmaning kanske jag har så många recept att jag kan skapa min alldeles egna receptbok. Med recept jag faktiskt kan laga. Det vore liiiite kul. Kan och vill du hjälpa mig med det? Du skulle göra mig så glad. 

Publicerat den

Om man kunde berätta om allt man har inom sig….

Tänk om man kunde berätta om allt man har inom sig? Om allt som rör sig i sina tankar. 

Det mest troliga är att man inte kan det. För vem kan klara att sen bära det och inte föra vidare det? Risken är alldeles för stor att det som skulle stanna där just förs vidare. 

Det är ju många tankar och fuderingar som aldrig växer till till en verklighet. Dom tankarna bör ju få vila stilla. 

Ibland skulle det vara skönt att bara få ropa ut det som rör sig inom en. På vinst och förlust. 

Allt för ofta händer det att det man sagt i förtrolighet saluförs. Först till en som sen i sin tur….. Osv. Bara det när man hör sig själv säga ”det här borde jag inte säga, det här får jag egentligen inte…” borde ge en tydlig signal att vara tyst. Hur ska ett sådant förtroende byggas upp igen?

När det närmar sig vårt innersta är vi rätt så sårbara. Både män och kvinnor. Tänk vad viktig det är att när vi får förtroendet att någon vill öppna sina innersta tankar hos oss gör det med stor respekt och integritet. Tänk så fel det kan bli annars. 

Vi behöver vara rädda om det intima samtalet som kan rädda och förändra en hel livssituation. Är vi lyssnaren kan vi bidra eller förstöra. Ett lyckat samtal kan göra skillnad. 

Hos vem finner man förtroende till samtalet? Hos vem kan man känna sig trygg? Visst finns dom!! 

”Om man kunde …… ” 

Jag har varit rätt dålig på att just lätta trycket genom samtalet. Kanske typiskt manligt. Men också försiktigheten i att söka sig till rätt person. När jag väl ha gjort det har det alltid varit en lättnad som haft betydelse för mig. 

”Om man kunde….” Ja det kan man. 

Publicerat den

Rädsla – starten på något nytt

Det finns ganska många olika slags rädslor. När man blir skrämd, överraskade, för att något otäckt skall hända. Säkert ännu flera olika rädslor.

En rädsla är att inte våga sig på något nytt. Att börja något som man aldrig har gjort. I det ligger säkert en rädsla att göra bort sig inför någon. Kanske också för sig själv. Att i detta att göra bort sig inför någon kan det också smyga sig in en rädsla till. Att bli nedgjord av någon. Liksom bildligt talat bli trampad på. Att om man skulle misslyckas så kommer säkert någon att göra sig lustig på min bekostnad. Den känslan är blir så obehaglig att man gärna avstår att pröva detta nya.

Vi behöver forma sammanhang och gemenskaper som gör att man vågar pröva något nytt. En uppmuntrande och stödjande gemenskap. Där hurraropen fyller atmosfären.
Jag laddade ner en ny app härom dagen. En träningsapp. Den hade en möjlighet att dela sin träning på sociala medier för att kunna tillåta hurrarop. Vänner kan då skicka uppmuntrande hälsningar. Tom ljudliga hälsningar. Fantastisk pryl. Så borde det vara när man skall pröva något nytt och är rädd för att det inte skall gå bra. Då skulle man kunna starta appen och få uppmuntrande hälsningar att typ: ”ge inte upp”, ”va bra du är!” Osv.

Kanska rädslan inför nya uppdrag har något gott med sig också. Den gör oss ödmjuk. Fyller oss med respekt inför det nya. Kanske gör att vi fokusera mera och blir mindre slarviga. Så kanske rädslan i det fallet är något bra. Starten på något som kan bli riktigt bra.

Rädslan kan dock sätta krokben för oss. Den kan bli så stor att man väljer att backa undan. Men vad är det som egentligen kan gå fel? Vad gör det om det inte blir så som du tänkt dig? Det är ju bara att börja om eller göra något annat. Det är väl inte hela världen? Och vad har andras åsikter med det du vill göra? Det gäller ju faktiskt bara dig.

Att bryta upp kan kosta på. Man vet inte vad som kommer. Att starta något som man inte riktigt vet hur det skall sluta kan vara tufft. Inte vet jag vad du tänker att du är rädd för.

Skulle bara vilja uppmuntra dig till att våga. Att våga satsa. Att våga ta steget och utmana. Det är inte hela världen om det inte funkar. Men tänk om det verkligen funkar och du inte vågade testa? Tänk, då har du ju missat något häftigt för just dig.

Kör. Satsa. Rädd? Ja men kör ändå. Kan bli kanon. Kan vara starten till något nytt.

Publicerat den

Think outside the box….

Vad svårt vi har många gånger att gå utanför våra invanda mönster och cirklar. Sitter vi runt ett bord för att ha tex matgemenskap, bryter upp en stund för att återvända till bordet – hur ofta är det inte att vi sätter oss på samma platser?

Jag var på några utbildningsdagar en gång. Vi satt i en halvcirkel under undervisningspassen. När vi kom en morgon så var vi några som medvetet satte oss på andra platser. Man kan säga att det ställde till det hela. Det blev samtidigt en lite kul grej av det.

Lika svårt kan det vara att tänka nytt i ett sammanhang. ”Så har vi aldrig gjort” är ju en ganska vanlig reaktion. Likaså kan gamla föreställningar låsa oss i den tid vi lever i nu.

20140224-143017.jpg

Visst, det är tryggt att ha det som vi alltid har haft det. Då vet man vad man har. Men det är tragiskt när kanske just den föreställningen blir detsamma som att på sikt få avyttra och lägga ner.

Att vara kreativ i tänket och våga sig in i nya banor är utvecklande. Det leder ofta till att positiva saker sker. En verksamhet går framåt.

När vi sitter fast i våra cirklar har vi svårt att utläsa vad resultatet blir. Vi tror att det fungerar men blir precis tvärtom.

Vi har lätt att bli oss själva nog oxå. Fullt upp med vårt eget och det vi står i. Andra får ta vara på sig själv. Jag tror att det är just tvärtom. När jag vågar se min omgivning och dess möjligheter kan det berika mitt eget sammanhang. Det liksom händer något dynamiskt. Kanske skall man just vidga cirklarna och införliva andra med deras erfarenheter och kompetens. Så ger man av sitt eget och – helt plötsligt – så utvecklas det hela till något riktigt bra.

Så, tack Henrik, för ett bra och givande samtal en måndag som denna.
Think outside the box!