Etikett: vägen

Publicerat den

Även om vi inte ser vägen …

Var med på en bönekväll i Strängnäs igår. Vi sjöng en sång då med en text som berörde mig lite extra. Den löd så här:

Även om vi inte ser vägen
kan vi tro och hoppas på Dig

Ibland ser vi inte nästa steg. Vi kan inte räkna ut hur det ska eller kan bli. Vi vet inte hur vi ska fatta besluten. Det är liksom i en dimma av osäkerhet. Ibland kan det verkligen vara så för oss. Och vi blir osäkra.

Sången handlar om att lägga sitt liv i Guds händer. Att vila i hans trofasthet. Att räkna med att han leder våra steg. För det finns ett löfte hos Gud. Ett löfte värt att påminna om. Gud håller sitt löfte. Det han lovat kommer att ske. Förr eller senare. Så därför blir orden så viktiga.

Även om vi inte ser vägen
kan vi tro och hoppas på Dig

Även om – även om vi inte vet eller ser kan vi tro och hoppas på Gud.

Är det dimmigt just nu för dig och du ser inte vägen – tro och hoppas ändå på Gud. Det håller.

Här kommer hela texten:

Vi lägger våra liv i Dina trygga händer
Din trofasthet kan vi lita på
Du leder våra steg, Din omsorg är beständig.
Din kärlek kommer alltid bestå

Även om vi inte ser vägen
kan vi tro och hoppas på Dig

Allt som Du har sagt,
allt som Du lovat
kommer att ske,
förr eller senare.
Allt som är bestämt,
det som står skrivet
kommer att ske,
förr eller senare (Allt som du har sagt)

Publicerat den

Den som följer någon behöver inte uppfinna vägen själv

Orden hör jag från en predikan Tomas Sjödin höll i Smyrna i Göteborg. Tror mig hört dom tidigare men är fortfarande så bra och tänkvärda.

Den som följer någon behöver inte uppfinna vägen själv

Du har säkert hört uttrycket att ’uppfinna hjulet en gång till’. vi använder det när vi verkar inte lära oss att det är redan någon som löst problemet. Eller hittar rätt i sökandet efter en lösning. När någon måste lösa det på eget sätt även om det redan finns en bra lösning.

Man måste inte lösa allt själv. Man måste inte hitta vägen själv om någon redan upptäckt den.

Det finns något tryggt i att följa någon som kört vägen tidigare. Eller gått stigen i skogen förut. Tänk vad onödigt där är att gå vilse kör det finns dom som hittar vägen och gärna visar på den.

Jag tänker att vi inte behöver vara så envisa. Det går att ta hjälp. Vi behöver heller inte vara rädda. En slingrande Stig genom skogen kan vara skrämmande. Men om vi följer någon som gått där tidigare bli känslan något helt annat.

Jesus säger:

Kom och följ mig

Det finns något barmhärtigt omsorgsfullt i detta ”Följ mig”. Han har redan gått vägen. Den är redan upptäckt. Hannover var din väg leder. Så följ honom. Du kommer rätt. Hur det än känns idag. Hur oroligt det än är. Han hjälper dig att hitta rätt.

En gång skulle jag ta en promenad med en hund. Jag sa att jag hittar ju inte här. Svaret kom direkt…. ”Ingen fara. Det gör hunden”. Och jag tänkte att säger dom så så går jag. Och mycket riktigt. Jag låt hunden gå före mig. Jag följde. Och visst hittade den. För efter en stund visade det sig att vi svängde in på samma gata där jag började promenaden. Jag hittade hem.

En enkel bild på hur det fungerar. Man kanske inte direkt jämför Jesus med en hund så ofta men denna gång blir det perfekt.

Ingen fara. Det gör hunden

Ingen fara på din livsvandring. Jesus hjälper dig att hitta din väg fram. Han har redan upptäckt den. Han har redan gått den. Så slå följe med honom så hittar du rätt.

Publicerat den

Vägen valde dig (mig)

Mina ögon föll på en bok på jobbet. En bok av K G Hammar. Titeln är ”Vägen valde dig”. En utmanande titel. När jag slår upp första kapitlet lyder rubriken följande:

Den längsta resan är resan inåt

Jag tänker först att resan inåt kan ju inte vara så långt. Jag är varken lång eller särskilt bred. Att nå in till centrum av mig är inte många centimeter.

Ändå verkar det som att nå in i djupet av oss är trots allt mycket lång. För det verkar som att vårt innersta djup har nog ingen botten.

För livsresan verkar föra in så många dimensioner och djup i våra liv. Man kan nästan ana att inte ens vi själva kan omfamna detta djup. Inte konstigt att man då kan beskriva det som att den längsta resan är resan inåt

”Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.”
‭‭Första Korintierbrevet‬ ‭2:10-11‬ ‭SFB15‬‬

I dessa verser kan man ana att vår livsande kan utforska våra innersta djup. Liksom anden utforskar djupen hos Gud. Jag tänker att det är samma ande.

Vår resa in i våra djup – resan inåt – blir bäst genom den helige Andes guidade tur. Anden får hjälp oss att hitta vårt innersta djup och vad som finns där. Anden utforskar. Anden hittar. Anden belyser. Anden ger oss färdriktning utifrån en sådan utforskning. Inte konstigt då att man kan uttrycka det som att ”vägen valde mig”

Och det har jag upptäckt många gånger. Verkar som att vägen väljer mig. Men man skulle nog kunna uttrycka det som att Anden leder mig/oss på rätt väg.

Våga resan inåt. Upptäckterna du kommer att göra har du nytta av.

Publicerat den

När vägen mörknar får vi tända ljuset

När vägen mörknar får vi tända upp ljuset.

Idag är sist dagen i augusti. Det märks hur kvällarna mörknar tidigare och tidigare. Kvällspromenaden landar mer i mörker än i skymning. Inser att reflexer är behövliga nu. Vägen man går på blir svårare och svårare att gå utan att snubbla

Nu blir det aldrig så mörkt som det var när man bodde på landet. Där blev det verkligen mörkt. Särskilt om det var molnigt eller att månen inte var synliga. Då var det gott med en pannlampa.

När vår livsväg mörknar får vi också tända ljuset. Sätta på oss vår ”pannlampa” för att se vår väg fram. Psalmisten skriver att ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig ”. Ett sätt att sätta på sin pannlampa är att låte bibelns ljus lysa upp vår väg. Att han låter vårt inre öga se genom sin ande.

På många sätt får vi tända ljuset efter vår väg. Så att vi inte snubblar. Ser klarar på vår livsväg. Bönen är som vår radar. Vi kan verkligen behöva tända vår lykta så att vi inte går vilse när vi passerar mer dunkla passager.

När båten går i okända vatten är det gott att den har ekolodet. Bildligt sagt kan vi behöva ha vårt andliga ekolod och andliga radar. Så att vi inte går på grund.

Når det mörknar runt omkring oss så får vi tända ljuset i motvärn mot mörkret. För glöm aldrig att ljuset alltid övervinner mörkret

Publicerat den

Vart leder vägen?

Vart leder vägen vi har slagit in på?

Vad kommer resultat bli av dom beslut man tar?

Ibland är besluten inte dom man tror man tar. Tänker att man vill fatta ett beslut som man rent logiskt menar sig att man måste ta för att få ett resultat man vill ha. Men det är inte alltid rätt att tänka logiskt. Ibland måste man se på förhållanden, förutsättning, vad för krafter sätter man fart på, hur blir det verkliga resultatet osv…..

Ibland måste man tänka lite annorlunda. Våga ta beslut som inte riktigt går efter logiken. Utan tro på att man frigör kraft som i sin förlängning leder till det resultat som man strävar efter.

Det blir extra tydligt i en frivilligorganisation. Man behöver frigör krafter. Det frigör man genom att locka fram viljan att lägga axeln till. Den kraften frigörs när man får medvind. Tex genom att sälja bättre än förväntat i en butik som den jag jobbar i. Om man då lägger ribban för högt så får man svårt att lyckas. Om man så säljer bättre än tidigare men inte när budget blir det bara minus man ser. Så enkelt är det. Det leder ofta till att man tappar sugen och så ger man upp. Den spiralen leder till ännu mera minus.

Jag tror att man måste våga se vart vägen leder i sin förlängning. Blir det som man tror? Blicken i besluten måste se lite längre bort. Hur bygger vi för några år? Hur bygger du ditt liv för att hålla långsiktigt? Dom snabba vinsterna är oftast inte dom bästa över tid.

Så våga lyft blicken och se längre fram på vägen. Då gör vi dom bättre besluten.

Publicerat den

Söndagstankar – vägen till korset 

När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ”Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen.” De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det. Några av dem som stod där sade till dem: ”Vad gör ni? Tar ni loss fölet?” Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!” Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.”

‭‭Markusevangeliet‬ ‭11:1-11‬ ‭SFB15‬‬

En lång text men som öppnar vår väg till påsken. Påsken som på något sätt förklara hela den kristna tron. För hela vår tro vilar på denna händelse då Jesus går upp till korset och ger sitt liv till lösen för våra liv. 

I den ”gamlatestamentliga tänket” är det inte så svårt att förstå att Jesus var tvungen stt dö för våra synder. Det var vanligt med offer. Utifrån det inser vi vikten av att offer, en gång för alla, behövdes. I och med Jesus offer är det slut på dom dagliga offren för Han gjorde det vi behövde göra. Vi får nu bekänna oss till det. 

I dagens kontext är det klart svårare att förstå det. Idag finns inga offer där djur offras i våra kyrkor. Många av oss har aldrig hört talas om att man gjort detta. I det ljuset blir det på ett sätt svårt att förstå. 

Men djupast sätt handlar det om att Jesus gjorde det möjligt för att vi ska kunna få förlåtelse för dom fel vi gjort som hindrar oss från gemenskap med Gud. Att ta bort hindret som gör det omöjligt för oss att komma till den evighet i himlen vi gärna vill till. 

Jesus blir den viktigast knutpunkten på vår väg till himlen. Han säger i Joh 14:7

”I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 7 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

‭‭Johannesevangeliet‬ ‭14:2-6‬ ‭SFB15‬‬

Jag tänker att påskveckan kan förklara mycket om vi vill ge det tid och låta oss påverkas av det. Så kan Guds ande vara med och förklara det från vår insida på något sätt in i vårt tänk. En möjlighet som låter märklig men är en möjlig väg.