Det finns något som gör mig så besviken…

Inte vet jag om du är speciellt besviken över något. Kanske. Kanske inte.

Vad gör dig besviken?

Eller så är du en lycklig lottad människa som aldrig är besviken.

Det finns något som gör mig väldigt besviken. Och det är när man snattar och stjäl i vår butik. Man ska aldrig snatta. Men när man snattar i en butik vars mål och syfte är att hjälpa människor blir det bara för mycket.

Vi har en tid där vi har civila väktare. Och dom tar folk.

Det är alla ”typer av människor”. Så dra nu inte felaktiga slutsatser.

Jag satt med en man som misstänktes för att snatta. Dom var en grupp vars en snattade. När man inser att vederbörande är från Syrien där erikshjälpen har insatser blir det bara för mycket. Vi använder vårt överskott att hjälpa denne mans bröder och systrar för att överleva det krig han flytt från. Så går han och stjäl från vår butik. Det innebär att vi inte kan göra så mycket som vi vill och behöver göra. När han då inte ens ångrar sig blir jag ännu mera besviken. Så man kan säga att han stjäl räddningen för sitt eget folk. Tala om att såga av den gren man sitter på.

Tänk om alla kunde förstå att vår second hand vill hjälpa den utsatta. Tänk om alla som frestas att stjäla i vår butik kunde inse vad frukten blir av det dom gör.

Vilken start på semestern….

 I lördags lämnade jag jobbet klockan 16:30 typ. Det var med en särskild skön känsla. Då gick jag på semester. Det är något speciellt att lämna jobbet en sådan dag. Tillropen att medarbetarna önskar en trevlig och skön semester känns på något sätt speciellt. 

Det är också speciellt att lämna jobbet och veta att nu börjar processen att lämna jobbet även i tänket. Det är ju som många vet inte alltid det lättaste. Men ack så viktigt att det sker så snart som möjligt. Ju snabbare kan den avkopplande semestern ta vid. 

I lördags åket jag och grabben, som bott hemma under fyra veckor , ut och åt en bit mat ihop. Han skulle ju åka hem till sug under söndagen. Vi äter gott och det känns rätt avkopplande. Faktiskt redan på väg in i sommarsemesterlivet. 

Så väcks jag av att telefonen ringer. Sitter i fåtöljen och drömt mig bort lite. Det är jobbmobilen. Typiskt. Securitas ringer. Inbrott i butiken. På bråkdelen av en sekund vaknar jobbtänkwt igång och strax sitter jag i bilen på väg till jobbet.

Detta tillhör också livet att jobba i en butik, en Erikshjälpensbutik. Jag har skrivit det förut. Skriver det igen. Att bryta sig in på ett ställe som arbetar med bistånd är ju mer än dubbelfel. Det är ju att slå undan fötterna på sen som redan ligger. Men det tänker ju inte en tjuv. Det fara ju jag med. Varje snattare vi har tagit har jag sagt samma sak till. Du stjäl inte från mig utan från barnen vi vill hjälpa. Inte bryr dom sig om det. Men ändå….

Så det blev en liten annorlunda start på semestern. Poliser med polishund. Väktare på plats. In och kolla vad som hade hänt. Tack och lov, ingen större skada. Att gå in i våra butiker för att hitta pengar är lönlöst. Finns ju inga att hämta. Att ta saker från oss leder heller inte till några större pengar för tjuven på sin marknad. Så det är så onödigt att gå in och tro sig hitta något som dom behöver. 

Får hoppas att semestern inte innehåller mer av detta slag…..