Det finns ett välbefinnande i att vissla

Förr kunde jag höra att det inte var fint att vissla. Man skulle inte göra det. Det gör jag inte längre tack och lov.

Kanske kommer du ihåg mannen som visslade så fint. Han spelade till och med in Lp-skivor med sina visslingar. Ja , vinyl alltså 😉. Jan Lindblad, naturfilmaren.

Det finns ett välbefinnande i att vissla….

… kan jag tycka. När jag gör det så känner jag mig rätt avslappnad och tillfreds. Kom på mig själv att gå och vissla med hörlurar på. Undrar jag vad dom tänkte när jag mötte folk.

Jag kan känna att det sprider sig en harmoni inom mig. Är det en låt med en text jag gillar gör jag liksom texten inom mig när jag visslar.

Möjligt är det inte uppskattat av alla. Men jag trivs rätt bra med det. Det får mig att vara avslappnad.

Vad gör du för att känna dig tillfreds? Sjunger du? Spelar gitarr? Knypplar? Vad får dig att slappna av lite extra?

Jag tror vi behöver sådana stunder av lite extra frid i sinnet.

”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭14:27‬ ‭SFB15‬‬

Det finns en inre frid som vi kan få uppleva. En frid som Jesus ger. Kärnbibeln uttrycker det så här:

”Frid (harmoni, hälsa, fullhet, välgång) lämnar jag åt er. Jag ger er min frid. Jag ger inte på världens sätt. [Världen kan aldrig ge denna Guds frid som tar bort all rädsla och fruktan för döden och framtiden.] Sluta att känna oro (ångest, låt inte era hjärtan bli upprörda), och sluta vara rädda (försagda, tysta, modlösa).” Johannes‬ ‭14:27‬ ‭SKB‬‬

Tyckte särskilt om detta sätt att förklara det på:

Jag ger er min frid. Jag ger inte på världens sätt.

Jesu sätt att beskriva att den frid som han ger kan ingenting i denna värld jämföras med. Visst kan det vi möter här i livet ge en viss inre harmoni. Men aldrig på det sättet Jesus ger.

Så ta emot den frid Jesus ger. Med vissling eller inte.

Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne

IMG_0130.JPG

En sak jag både kommer sakna och inte sakna från tiden med huset är veden.

Veden har så många glädjeämnen. Den värmer flera gånger. Den ger en underbar och mycket skönare värme än ett elelement. Att tända en brasa i en öppen spis är ju bara så helt fantastiskt underbart.

Det negativa med veden är att den måste huggas. Nu löste jag det ganska smidigt sista åren med att köpa färdighuggen ved. Om man betänker all den tid man lägger ner till att hugga så är det inte så mycket dyrare än att köpa stockar. Att hålla med motorsåg och klyv kostar också en del.

Nu är ju vedarbetet inte bara tungt jobb. Jag kände att det gav mig andrum i allt tankearbete. Man stod där och bara gjorde en sak.

Men vedarbetet var aldrig fullbordat förrän veden var inne. Jag minns att jag kunde inte känna mig färdig förrän veden var inne i sina bingar inför vintern. När det var gjort kunde jag slappna av. Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne. En känsla som inte riktigt går att beskriva. Det kan bara den fatta som varit med om det.

För ganska länge sedan skrev jag om ”att fullborda”. När man har fullbordat något, slutfört det, och det liksom läggs till handlingarna så infinner sig en liknande känsla. Ett välbefinnande som är mer än något annat.

Puh tänker lite tvärtom men har samma känsla fast innan man gör något: ”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som nästan är ännu bättre”.

Så på ett sätt kommer jag att sakna veden. Därför att det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne.

Körlivet är dött – eller?

 

20140511-094323.jpg

 

I lördags hade vår kör Can´t Stop sin vårkonsert. Det är nog en av höjdpunkterna under året. Så är det. Man kan lugnt säga att det är en av våra största satsningar under året. Bilden är från ett tidigare år och Per Johansson har tagit bilden. (fler av hans bilder från det året kan du se på körens hemsida.

Många påstår att körlivet är slut. Den tiden är förbi. Visst kan man tro det. Många församlingar som förr hade ett stort sång och musikliv kämpar med att få till det. Jag hör hur man försöker samla ihop det och det kommer ett fåtal.

När jag växte upp i Flen hade vi en ”strängmusik”. Hette det så? Hur som helst. Under Lännstigs ledning hade vi en sånggrupp och till den en orkester. Orkestern bestod i alla dom instrument som fanns tillgänglig. Kom det ett nytt instrument så skrev Olle om arret så det funkade. Det var nog en ganska unik orkester. Men där lärde jag mig musiklivets härlighet. PÅ den tiden möttes vi till regionsdagar där flera församlingars körer och sångare möttes. Så sjöng och tutade vi av hjärtans lust. Höjdpunkten var det stora sammandraget varje år då sångledarna möttes.  För inspiration och lära sig nya sånger.

Men nu kan man inte säga att det är så mycket fart på det hela, eller?

I lördags sjöng vi i Björkenäs. Församlingsgården som ligger nära Hampetorp i Närke. Över en timme innan konserten stod folk i kö. Man hade åkt långt för att lyssna. Sommarkyrkan var i det närmaste fullsatt. Skriver jag det för att säga att vi är bäst? Nej, inte alls. Det beskriver bara suget och längtan efter att få lyssna till körsång. Inför denna konsert och andra konserter övar vi i princip varje tisdag. Det visar att det finns folk även idag som älskar att mötas regelbundet till körliv. Om man lyfter blicken ut över landet och ser på Gabriel Forss, Putte Nelsson mfl som har stora körer kan man inte påstå att körlivet är dött. Man tom betalar för att få vara med. Till allt detta kan vi påminna om alla musikklasser som växer fram i kommunerna. Där många ungdomar ansöker att få vara med. Se dig omkring och det finns många sånggrupper, 3 medlemmar eller fler, som är rätt aktiva. Suget att få sjunga kör finns.

Nej, körlivet är inte dött. Det har bara att kämpa med allting annat som vi skall göra idag. Då jag spelade i Pingstkyrkan i Flen spelade jag också i skolans orkester, Flens blåsorkester och en liten ensemble. Det fanns inte så mycket annat som pockade på intresset. Inga datorer, inga smartphones. TV-spel var inte så häftiga på den tiden. Idag får alla återkommande aktiviteter kämpa med att vi vill inte ”knyta upp oss”.

Nej, körlivet är inte dött. Tvärtom. Det tom skapar ett välbefinnande hos utövaren. Sången ger goda vibrationer i människan. Man tom påstår att det är hälsosamt att sjunga.

Till alla församlingar – ge inte upp körlivet. Våga satsa. Använd alla hjälpmedel ni kan få tag på. Låt körmedlemmen få låtarna på CD. Stämmorna inspelade. Då blir sångövningen lite lättare. Se till att er kör får många tillfällen att sjunga i ert sammanhang. Annars dör den.

Till föreningslivet – satsa på körkurser. Det finns många därute som skulle vilja sjunga i olika sorts körer. Man verkar ju tom vilja betala för att vara med.

Till dig som kan sjunga – prioritera övningstiden. Uppmuntra din körledare. Då får du en kör som överlever länge. Konserterna och framförandena blir så mycket roligare och publiken vill höra mer.

Till alla körledare – utmana lagom så att körmedlemmen kan anta din utmaning. Gör övningen rolig och du kommer att ha kvar din kör länge. Använd arrangemang som för just din kör är sjungmöjlig. Då växer glädjen i kören och du kommer att kunna göra underverk med den.