
När man utvärdera något så kommer man rätt ofta till att man måste välja väg till kanske en förändring.
Ibland hamnar vi i ett vägval där man behöver välja en riktning. Är man då bildligt talat i en vägkorsning så väljer man en av vägarna. Dom övriga möjligheterna väljer man då per automatik bort.
Jag tror att man lätt kan hamna i läget att man inte kan välja för att då måste man också välja bort. Så kommer man inte vidare.
Jag tror att vi behöver fatta mod att välja. Att också välja bort. För att om vi inte gör det så kommer det liksom bli överfullt av allt vi väljer.
När du valt har du också valt bort något. Det kan man inte hålla kvar då. Det måste man släppa och låta det bli fritt. Fritt för något annat. Annars kommer man mer leva med blicken i backspegeln än att se framåt genom ”framrutan”.
Att välja är verkligen smärtsamt ibland. Men det är också en öppning till en förändrad och förnyad tid. Är man rädd för det så kan det bli svårt.
Eftersom jag är mycket engagerad i kyrkan så hamnar man ofta i dessa valsituationer. Jag tycker det är spännande. För jag tror mer på att se framåt än för mycket i backspegeln. Vilket jag tror livets inställning också bör vara. För blir det mer backspegel än framruta i livet kommer vi stå och stampa på samma plats. Vi kommer tro att det är där på stället utvecklingen sker. Nej, jag tror livet mår bäst av att se framåt. Att låta blicken dra oss framåt. Det gamla är just det gamla och var för den tid som då kallades ”nu”.
Så våga välj!
Men glöm inte att det innebär att du också måste välja bort något också.
Att välja något gör att du får luft under vingarna. Livets gårdag kan lära oss något. Men vi lever för den skull inte kvar i den dagen. Vi lever i nuet och kommande tid.





