Igår var jag på en intressant samling genom jobbet. Vi var flera kollegor som mötte organisationen Friend to friend som tar emot bistånd från våra butiker. En träff där vi fick samtala om vilka saker som kan göra bäst nytta i Estland. Läs gärna om deras arbete på deras hemsida.
Dom jobbar med samma sak som vi på mitt jobb på Erikshjälpen i Jönköping.
Det handlar om att gamla saker blir till välsignelse.
Det är mycket gammalt vi slänger iväg. Det är mycket gammalt som vi inte tar tillvara. Men når vi får tag i det i vår butik märker vi vilket stort värde många gamla saker har. Ibland blir vi tom överraskade över det stora värdet. Uträknat av somliga men andra kan ta lån för att förvärva vissa värdefulla saker.
Ibland är jag rädd för att så hanterar vi dom som är äldre. Med risk för att bli misstolkad och felciterad så menar jag inte att jag jämför gamla saker med äldre människor. Men det är sorgligt när vi verkar inte se äldres kunskap och kompetens och värde.
På arbetsmarknaden kanske man redan är förlegad redan strax efter fyllda 50.
Arbetsgivare behöver se olika generationers kompletterande kunskap.
Allt gammalt kan bli till välsignelse om man bara ser till dess verkliga värde.
När jag var typ 10 år var alla över 25 gammalt. När jag var lägerledare som 16 åring var jag gammal i barnens ögon och 30-åringarna klart äldre. Var man 50 var man väl ämnad för ålderdomshemmet. Så i det ljuset är jag väl lastgammal idag. Vart vill jag komma? Beroende på betraktarens ögon är vi väl alla gamla någon gång. Vilken ålder vi än har. Att ställa någon åt sidan bara på grund av ålder är ovisligt.
Pedher´s blogg 