Dagens mellanrum – 1 december

’ Vänj den unge vid den väg han bör vandra’

Ordspråksboken 22:6
”Vänj den unge vid den väg han ska vandra , så viker han inte av från den när han blir gammal.”

Kärnbibeln skriver: Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval [resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds ”smala” vägar] så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

Ibland får jag känslan av att det handlar mer om at bestämma över sitt barn än leda. Vi kan vara auktoritära. Men till vilken nytta? Denna vers handlar mer om att ledsaga och samtala. Alltså visa på et gott val. Men barnet måste välja väg själv. Men får vi resonera tillsammans kan barnet komma på vilken väg som är bäst för den. Genom att vi är ett exempel som är värt att följa kommer barnet in på den bästa vägen tror jag. 

Den unge – yngling – kan tänkas vara ett lite barn. Men här tänker sig bibelforskaren att det mer handlar om åldern 14-17 år. 

Kärnbibeln fortsätter: Ordet kommer från en rot att ”skaka sig fri” och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: ”Gör vägen smal för ynglingen”. Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.

’Så viker han inte av ifrån den’. Alltså, får man nys om något som är bra vill man inte släppa taget om det. Är det ett bra sätt att leva vill man gärna göra det. Salomo beskriver det att man kommer hålla fast vi det tills man blir gammal. Alltså hela livet. I en tid av oro, när man ifrågasätter sin identitet, är osäker på sig själv, behöver vi visa på den goda vägen.

Vilken väg vill du gå på? Har du tappat bort något av den väg som du lärde dig en gång? Kan vara en bra tanka att kalibrera och inventera det idag. 

🙏🙏🙏

Herre, lär mig den goda vägen. Vikar jag av från den så uppmärksamma mig på det. Led mig då in på den goda vägen igen. Herre, jag vill vandra på den väg som är bra för mig.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Dagens mellanrum – 30 november

’ Vänj den unge vid den väg han bör vandra’

Ordspråksboken 22:6
”Vänj den unge vid den väg han ska vandra , så viker han inte av från den när han blir gammal.”

Kärnbibeln skriver: Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval [resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds ”smala” vägar] så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

Ibland får jag känslan av att det handlar mer om at bestämma över sitt barn än leda. Vi kan vara auktoritära. Men till vilken nytta? Denna vers handlar mer om att ledsaga och samtala. Alltså visa på et gott val. Men barnet måste välja väg själv. Men får vi resonera tillsammans kan barnet komma på vilken väg som är bäst för den. Genom att vi är ett exempel som är värt att följa kommer barnet in på den bästa vägen tror jag. 

Den unge – yngling – kan tänkas vara ett lite barn. Men här tänker sig bibelforskaren att det mer handlar om åldern 14-17 år. 

Kärnbibeln fortsätter: Ordet kommer från en rot att ”skaka sig fri” och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: ”Gör vägen smal för ynglingen”. Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.

’Så viker han inte av ifrån den’. Alltså, får man nys om något som är bra vill man inte släppa taget om det. Är det ett bra sätt att leva vill man gärna göra det. Salomo beskriver det att man kommer hålla fast vi det tills man blir gammal. Alltså hela livet. I en tid av oro, när man ifrågasätter sin identitet, är osäker på sig själv, behöver vi visa på den goda vägen.

Vilken väg vill du gå på? Har du tappat bort något av den väg som du lärde dig en gång? Kan vara en bra tanka att kalibrera och inventera det idag. 

🙏🙏🙏

Herre, lär mig den goda vägen. Vikar jag av från den så uppmärksamma mig på det. Led mig då in på den goda vägen igen. Herre, jag vill vandra på den väg som är bra för mig.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏