Var god vänta

img_0920När man håller på att installera något på sin dator kommer det inte allt för sällan ett meddelande att man ska vänta.

Inte heller är det så ovanligt att man får höra i telefonen ”var god vänta. Det är 3 personer före dig i kö. Vi svarar så…..”.

Ibland kan ju den där väntan vara så enerverande. Man vi ju att det ska hända direkt. Är det sen 45 personer före så är det än värre.

Men det kan också vara en god stund att vänta. Alltså att det Jan göra oss gott. En eventuell ilska kan hinna rinna av. Man kan hinna tänka igenom sitt ärende ordentligt. Man kan hinna planera det man ska göra efter samtalet. Är man i telefonkö kan man hinna göra mycket under den tiden.

Man kan också hinna gå ner i varv. Att bara slappna av. Låta pulsen ner.

Eftertänksamhet är väntans bästa kompis.

Det är inte så farligt att vänta. Dom allra flesta gånger vi får ett ”please wait” så är det ingen ko på isen. Det är liksom inget problem att vänta.

Välj att tänka positivt. Det kan göra gott får oss att vänta lite.

Sen heter det ju ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!” 😉

Väntan

Jag minns hur det var dagen innan julafton. Inte minst dagen innan födelsedagen. Den väntan var inte rolig. 

Listan var ju skriven. Allt jag önskade mig och lite till stod ju på den listan. Tänk att man trodde att mamma och pappa skulle ha råd att uppfylla en sådan lista. Ja, jag trodde nog aldrig att jag skulle få allt. Men kanske att om jag önskade mg mycket så kanske hade jag större möjlighet att få något extra paket typ. 
Väntan till dessa dagar var inte roliga. Inte heller när paketen låg där under granen och liksom ropade ”öppna mig” så tydligt och högt. 

Väntan kan vara jobbigt. Väntan på att nya jobbet ska komma och börja. Väntan på en viktig händelse i livet. Väntan på att något inte skall ske (om man nu kan utrycka det så).

Det lilla lustiga i väntan är ju att det är ju inte så ovanligt att när det väl drar ihop sig  det stressigt i alla fall. 

Som tex i går morse. Kl 7:30 skulle jag vara redo till avfärd. Då hittade jag inte mina glasögon. När jag bäddade sängen hörde att något skramlade till. Mina glasögon hade visst hamnat på golvet under sängen. (Dom är av så lätt material att dom flög iväg av vi vindpusten när jag la på överkastet.) Innan jag fattade det var det några rundor i lägenheten. 

Att vänta är inte alltid så lätt. Vänta kan nog vara något riktigt svårt. Att bara slappna av skulle vara ett enklare fenomen.  För det är nog just ett fenomen. 

Väntan är ju ibland den stora grejen faktist.  Man drömmer. Man längtar. Man hoppas. Kanske skriver man upp det man längtar till lite för mycket. Så blir man besviken. 

Ibland kan jag tro att väntan kan bli allt för verklig att den ger en omöjlig lösning och så blir man så besviken på allt när det väl händer. 

Jag är rädd för att ibland väntar vi förgäves. Under väntans tider ändras förutsättningar och det blir liksom inte möjligt eller annat hindrar. 

Väntan är nog mest jobbigt trots allt. 

Hur länge kan en katt vänta…..?

Jag har fått en ny kompis. Om en bara för ett tag, men ändå. En katt kommer och hälsar på mig. Lite snack oss emellan och så klia vid nacken. Mjauande och spinnande. Men jag kan ju inte göra det hela tiden.  Men det vill ju gärna denna lilla söta katt. Och där sitter den och tittar in. Spanar och väntar. 

Jag bara undrar, hur länge kan en katt vänta? Katter verkar vara väldigt uthålliga. Har ju haft tre katter men inte tänkt så mycket på det då. Då hade dom ju sitt eget liv på gården. Jagade och sov. Utvidgade sitt område vart efter modet ingav dom. Kunde vara ”osynliga” flera dagar. Men inte så mycket väntande direkt kunde jag upptäcka. 

Men det är tydligt. Dom är verkligen uthålliga. Kan vänta och vänta och vänta. Verkar inte direkt rastlösa. Kan sitta där och fortsätta sitta där. 

Får väl erkänna att jag är lite mer rastlös än så. Men ändå. Det påminner om lugnet. Att man kan också fylla sin tid med att vänta.

Väntan kan dock vara rätt energikrävande  och jobbig. Speciellt när det sker över lång lång tid. Jag vet. Ibland är det en väntan av att få besked. Nog så jobbigt. Besked om ett jobb eller att få veta något. Tidpunkt för ett möte. Eller bara för att veta. 

Väntan kan vara spännande. Inför något viktigt skeende och händelse. Ett nedräknande till något stort. Där nästan själva ”väntandet” på något sätt är viktigare själva händelsen. 

Ibland skulle jag önska att jag hade sådant tålamod som katten därutanför. Att kunna vänta så där intensivt fokuserat. Visst kan jag tänka mig framtid och hur det ska bli då och hur vi ska ta oss dit. Men bara att vänta….. Men så svårt att genomföra. En lidelse ibland. 

Men denna katt påminner mer om ett annat väntande. Att bara mötas och umgås en liten stund. Ack så liten stund men ändå så viktigt. Värd att vänta på. 

Frågan är bara hur uthållig man som människa kan bli i ett väntande.  Vart hämtat katten sin energi till detta väntande? Den skulle nog fler än jag vilja få del av. 

Att vänta….

 Den som väntar på något gott  väntar aldrig för länge. 
Alltså jag undrar om det verkligen är sant. Jag har tidernas, troligen, bästa adventskalender. Det jobbiga med den är att man måste vänta till 1/12 innan får öppna första luckan. 

Fuska vill jag ju inte göra. Men tänk om det fanns en adventskalender som hade några luckor innan 1/12. Tänk så bra det vore. Då behövde man inte vänta så länge till första luckan liksom. 

Men kanske är det ändå själva poängen. Väntan. Att det just är så att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Att väntar lär oss något. Att väntan gör något med oss. Något gott. Hur ogärna vi än vill erkänna det. 

Så jag väntar. Det kommer ju något gott ur det. 

Vi har inte ens tid med vanliga värktabletter….

”Nu lanseras Alvedon Novum – som vanlig Alvedon, fast snabbare”

Har du sett reklamen? Nu räcker det inte med vanliga tabletter. Nu ska värken gå över snabbt. Är det inte lite symtomatiskt för vår tid?

Vi har liksom inte tid att vänta. Darra man inte iväg när trafikljuset just slår om till grönt blir vi irriterade. Det fula är ju för hela friden till för att göra oss startklara så fort det blir grönt, juuuu. När någon går onödigt sakta över övergångsstället…. så onödigt att använda tiden till sådant när man kan vara mer effektiv. Mailet kommer inte fram direkt. Googlingen tar för lång tid fast den gav kanske 153247 träffar att utforska. Och nu, vem har tid att vänta på att huvudvärken ska gå över på 40 min när det kan ta typ 20? Vår tid är dom snabba klippens tid.

Då är det underbart att läsa Tomas Sjödins böcker. Dom andas något motsatt. Läser hans bok ”Det är mycket man inte måste”. Vill minnas att jag även läst något om att bara få gå och skrota lite. Det ger oss så mycket. Läste en krönika med rubriken ”Skogen är ledig” (lite kul titel). Där skriver han bla annat: ”Resan hade sällan något mål. Själva åkandet var meningen” En kommentar som andas ”det får ta den tid det tar och vi får se vart vi hamnar”. Vi behöver tider av att ingenting göra. Vi behöver tider där vi låter saker och ting ta tid. Vi behöver det i vår otålighet. Att få vakna utan att klockan säger at vi måste vakna. Då kan vi vakna tidigare än vanligt och ändå vara glad för det. Då kan frukoststunden som tog lite väl lång tid, så att det blev dags för förmiddagskaffet direkt, inte bli en börda. Utan snarare något välbefinnande befriande. 

För några år sedan var jag på blomsterauktionen i Keukenhof i Holland. Där kom tulpanvagnarna in på löpande band. Uppköparna väntade ut varandra så länge dom vågade innan dom tryckte på knappen för att ge signal om att dom köpte det partiet blommor. Allt handlade om att göra snabba klipp. Fullt fokus. Långt ifrån den andan att ”det finns mycket man inte måste”. 

Jag har semester – det är mycket man inte behöver göra.