Ibland undrar jag varför vi försöker vara kopia av någon annan. Det är som att vi tror att vi blir en bättre person bara vi försöker vara som någon annan.
Man kan fundera på varför vi försöker göra om oss själva för att passa in ”bättre” där vi är. Så glömmer vi att själva har något att tillföra.
Varför har vi sådan dragning ibland till att vara någon annan än den vi egentligen är? Det är som att vi tror att vi måste vara ett bättre exemplar än den vi är. Att vi kan utveckla oss själva är väl rätt självklart. Men att förneka sig själv blir så fel.
Jag tänker att du är skapad av vår Herre till den du är för att han ville ha dig just så. I första moseboken kan vi se att när Gud skapar människan ser han att det var gott. Så se inte ner på dig själv.
Ett hinder i vår självbild är att vi inte tycker vi räcker till. För vår familj eller kanske för några vänner. Man vill göra mer. Man vill hjälpa till och förändra. Man ser bekymmer men man hittar inte lösningen. Så tar man på sig för stor börda att göra skillnad.
Du är den du är för att du ska just vara den personen. Var ingen annan. Världen blir så mycket fattigare om du gör så. Den blir inte rikare av massa kopior.
Försök inte att vara någon annan. Den du vill likna gör det ändå så mycket bättre än vad du kommer att lyckas vara.
Kanske är det så ibland att vi inte är så glada för det vi ser när vi ”ser oss i spegeln”. Skulle tro att det beror på att vi försöka vara någon annan eller kunna vara på ett annat sätt. Självbilden blir inte lätt att hantera. Var nöjd och tacksam för det du ser. Psalmisten utbrister med ord som jag skulle önska att du ville ta i din egen mun:
”Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.” Psaltaren 139:14 SFB15
Denna text är inte så kaxig som den låter. Den har en grund i ödmjukhet. Skulle kunna översätta med ”jag tackar dig med stor vördnad och innerlig respekt att jag är unikt skapad avskild och helgad till Guds avbild”.
Det är vår hållning. Därför kan vi med glädje och tacksamhet vara den vi verkligen är. Ingen annan. Du är skapad till Guds avbild. Det är stort.
Jag har besökt High Chaparral några gånger denna sommar. En miljö där man möter vilda western. Lucky Luke och bröderna Dalton. Stuntshow och andra shower finns det att titta på. Åka båt på floden eller att möta indianer är andra inslag. 
Samtidigt finns det personer som under kortare eller längre tid är karaktärer. Man alltså klär upp sig som en cowboy eller någon annan karaktär från denna tid. Klär upp sig. Inte klär ut sig. För dom går fullt ut i denna roll. Man är verkligen den man klär upp sig till. Och dom gör det bra. Somliga spelar verkligen ut hela registret. 
Visst är det lätt att vi är en roll. Såsom vi skulle vilja vara. En drömbild av oss. Vi försöker leva som om vi var denna karaktär. Fast när det kommer till kritan så fungerar det inte speciellt bra. 
Pedher´s blogg 