Etikett: varför?

Publicerat den

Varför?

Idag finns det bara ett ord som ringer i öronen.

Varför?

Den händelse som skett i Örebro på komvux är fruktansvärd. Så många döda en dag i skolan. Man fattar inte att det är möjligt. Svårt att greppa att det hänt överhuvudtaget. Tänker på anhöriga som mist sina kära. Tänker på alla som fanns i närheten och blev vittnen till det.

Frågorna blir så många. Tankarna snurrar. Man skulle vilja förstå. Orden blir så fattiga. Luften går ur. Uppgivenheten är stor. Sorgen lägrar sig och man blir dämpad. Allt sammanförs i ett enda ord …

Varför?

Vi kommer aldrig till fullo förstå varför en person anser sig ha rätt att göra något så hemskt. Att avsluta någon annans liv. Varför ?

Igår kväll tände jag ett ljus för dom som mist livet. Mina tankar och böner går till den Gud som kan ge den bästa tröst när vår tröst inte räcker till.

🙏 Herre, vi ber för alla som idag har sorg efter den massaker som skett i Örebro. Vi ber om kraft att bära denna djupa sorg. Vi ber om att du Herre bär dom som skadats. Vi ber om hälsa och kraft till dom. Vi ber för läkare och sjukvårdspersonal, polis, brandmän, präster och pastorer , all personal som bistår att stötta människor. Tack Herre för att du är med alla i Örebro idag. Herre , håll din hand över vårt land idag. 🙏

Varför?

Våra tankar går till er alla i Örebro. Vi ber för er.

Publicerat den

Varför ?

Ja det kan man verkligen fundera på. Varför gör man det? Varför finns det inte svar på alla frågor? Varför säger barnet så ofta varför ? Varför blir det allt för ofta vi frågar varför? Varför blir det som det blir när man skulle vilja att det blev annorlunda? Varför förstår vi inte allt….

Ibland skulle man önska att det lilla ordet varför inte existerade. För det är så irriterande ibland. Det skulle vara så skönt att slippa ordet ibland.

Men å andra sidan….

Ordet har gjort att vi skapat massa nytt. Löst massa problem. Vi har frågat oss varför det blev som det blev. Så har vi utifrån svaren kunnat dra logiska slutsatser som i sin tur hjälpt oss att göra nya uppfinningar. Ordet har hjälpt oss att förstå varandra bättre.

Ordet har stillat vår nyfikenhet. Lärt oss massor. Den har dragit oss djupare in i kunskap.

Jag tänker att detta lilla ord kan fördjupa vår tro. Ordet kan göra att vi hittar nyanserna i bibeln. Det kan hjälp oss att utforska djupen hos Gud. Det kan leda till att andra kan förstå trons hemligheter bättre.

Ordet som annars kan irritera oss blir helt plötsligt vår bästa vän.

När man slår på ordet varför på Google så kommer det upp frågeställningar som ”varför välja ….?” ”Varför är …. viktigt?” Så öppnar det till ett samtal om varför …. .

Varför blir Jesus så viktigt? Det är ju en ganska relevant fråga om du frågar mig. Likaså varför himlen blir så viktig efter det vi kallar död. Varför är en kristen församling viktig ?

Jag vill påstå att dessa ”varför” är det mest livsavgörande ”varför” vi har i livet. Så varför inte fundera på dom lite djupare. Vad jag förstår är dom livsavgörande för oss. Till det är dom rätt spännande att fundera på. För dom kan verkligen förändra mycket och påverka till det bättre i våra liv. Så varför inte ta en stund eller två och fundera på det.

Idag ber vi för riksdagsman Mirja Räihä (S)

Publicerat den

Längtan efter tro – och kunna släppa alla ”om ändå inte..” och ”varför..”

När mycket snurrar inom om oss kan längtan efter tro och tillit växa till.

Livet är ju inte alltid en spikrak väg. Den kan kantas av slingriga bergsvägar, till synes otillgänglig terräng. Vägen kan korsas av flodvågor av bekymmer som vill spola bort oss. Uppförsbackar där livets krafter sätts på prov. Hissnande nedfaret på både gott och ont.

Det är nog då längtan efter en tro på en Gud som kan hjälpa blir som allra störst.

För i medgång har tron en tendens att falla tillbaka något. Tyvärr. Det är under den perioden i livet vi bygger vår tro och tillit inför ett svårare landskap att navigera i.

Trons utmaning är nog känslan av ”varför” och om ändå inte det…”. Händelser, känslor och upplevelser som ifrågasätter tron och Gud. Att släppa alla dessa ”varför” är i sig en utmaning.

Längtan efter en tro behöver få förkörsrätt i den till synes otillgängliga terrängen då vi brottas med ”varför”.

Den dagen vi får modet och kraften att släppa ”varför” och ”om ändå inte…” öppnar det sig en ny väg framåt. Menar inte att att vägen blir som en nyasfalterade motorväg. Men en jämnare väg efter hand.

För alla ”varför” finner inte sina svar. Det är livets stora gåta. Men jag menar att många varför får sina svar i tron. I tron på Gud. Inte så att det är en quick fix. Ibland är det så. Att Gud kommer med en överraskande lösning som svar på Bön. Andra gånger dröjer svaret. Men tron bär oss igenom.

Längtan efter tro är för mig att få hitta uppvindar. Alltså hitta en hund som gör att jag lyfter på något sätt. Där jag känner att det bär. Livet får vind i seglen typ. Måste inte innebära ett liv med högtflygande planer med stor framgång. Inte alls. Utan ett liv där jag känner att tron bär mig framåt. En tillit som gör gott inom mig. Det är då det kan snurra lite omkring oss men trons tillit ger en inre trygghet. En trygghet som , i maggropen, säger att det kommer att lösa sig.

Längtan efter en tro gör att många varför bleknar. Bleknar så att dom tappar sin kraftigaste dragningskraft. Dom får komma in i skuggan lite. Alla ”om ändå inte…” får en annan dimension. Kan inte påverkar så stort. Längtan efter tro drar oss högre upp över dessa ”varför” och vi får ett bättre perspektiv. Får se över muren som står framför. Vi får se kraftens möjligheter.

Ge upp dina ”varför” och låt tron och tilliten ge dig luft att lyfta dig framåt.

Publicerat den

Ibland blir ”varför” liiiiite för stort

Har du någonsin känt att ett ”varför” bara blir liiiiiiite för mycket. På gränsen till för stort?

Det kan ju vara så att man undrar varför något händer. Undrar varför det blir som det blir.

Det är då man behöver en vän eller kollega som hjälper till att lyfta blicken. Att få tänket att tänka klarare. Att helt enkelt få prata av sig lite hos.

Har du märkt vad det betyder? Ja, det kan ju bara du som just känt av läget att ett ”varför” blivit liiiite för stort. Och kanske är det möjligen så att dom allra flesta har upplevt det. Visst är det så att det betyder så mycket. Kanske helt avgörande ibland.

Det gör att modet återvänder. Hoppet får nytt liv. Krafter kommer tillbaka. Likaså glädjen. Och ganska ofta också glöden och passionen.

Glöm aldrig bort att just du kan vara den avgörande skillnaden för någon att inge ge upp. Att känna att det kommer att bli bra. Det kan hjälpa att återfå rätt fokus.

Publicerat den

Varför……..?

Varför är det så att om man känner sig ensammen erbjuds gemenskap inte tar den möjligheten? 

Varför är det så?

Varför tar man inte möjligheten till gemenskap när man erbjuds det? 

Varför är det så?

Varför tackar man nej till gemenskap när man egentligen längtar efter det? 

Varför är det så? 

Varför tar man inte emot en utsträckt hand när den erbjuder det man efterfrågar? 

Varför är det så?

Jag bara undrar…….

Publicerat den

Varför har vi så svårt att vara den vi är?

Läser om Gatlin o Bolt. Kampen om guldet. Gatlin som varit dopningsavstängd två gånger. Två! Han blir irriterad av att få frågor om detta. Ett VM som mer känns som det är mer snack om dopning än rena resultat. Misstänksamheten mot ”alla” som gör bra resultat blir ju så märklig. Varför skall man fuska sig till något man inte är/kan bara för att man vill vara bäst eller som någon annan?  

Allt för ofta är vi människor inte nöjda med den vi är och hur vi ser ut. Vi verkar ha en outtröttligt önskan att vara någon annan. 

Jag tror att det alltid finns någon som tycker om dig och tycker du är fin. Titta dig omkring. Det är ju uppenbart. Den som du inte verkar vara speciellt intresserad av har någon som är intresserad av vederbörande. 

Vad är det som gör att vi tror oss veta att om vi var ”någon annan” skulle det vara så mycket bättre? 

Kanske är det så att vi har så svårt att vara nöjda. Tänk om vi kunde vara mer nöjd. Då skulle vi inte sträva efter att bli någon annan. Vi skulle inte slita ihjäl oss för att få ännu mera pengar. Visst är det bra att sträva framåt och utmana gränser. Det är inte det jag funderar över. Utan snarare nöjdhet som ger en inre harmoni. Nöjd som är att vara tillfreds med sig själv. Nöjd som gör oss lyckliga. Något av att vara förnöjd; som inte saknar något. Alltså fast man inte har allt är man nöjd som om man inte saknade något. 

Kan man inte vara nöjd eller förnöjd mår man nog inte riktigt bra. 

Att vara förnöjd handlar nog också om att bli bekräftad och känna sig uppskattad. Får vi inte uppleva det får vi svårt att känna oss nöjda. Då mår vi inte bra. Och då trivs vi inte i det sammanhanget. Och risken är att vi inte trivs med oss själva. Då behövs det en förändring för att nå till denna förnöjsamhet. 

På något sätt är det så viktigt med denna förnöjsamhet. Men ställer vi för stora krav på vad som ska ge denna förnöjsamhet kan vi köra rätt fel. 

I grunden tror jag att vi behöver bli nöjda med oss själva. Då kan vi också ge andra uppskattning så att dom blir nöjda. Fast ibland undrar jag om vi anser att det är tabu att vara nöjd. Men det är ju helt fel. 

Publicerat den

Varför?

Det finns ett ord som kan ha många bottnar. Ett ord som kanske är ett av dom orden vi använder rätt ofta. I grunden är rätt bra ord.

Varför?

När vi var små använde vi det nog på tok för ofta. Vår vetgirighet tvingade oss att alltid fråga ”varför”. I sådana lägen kan det vara rätt enerverande. Vad vi en ger för svar duger det inte. Det liksom kommer i inandningen ett ”varför då?”  

Sen finns det ‘varför’ man ställer sig när sådant händer man inte tänkt sig, förberett och räknat med. Man skulle helst varit utan det. Undrar varför det skulle hända just mig.

Det finns ett varför som också har en ton av ‘att det var meningen’. Varför sker det? Jo för att det skulle hända just dig eller mig. 

Sen finns det dom ‘varför’ som bara står där. Ensamma och utan mening. Man bara undrar och funderar.

Ett litet ord som kan ge mer kunskap och samtidigt representera en inre frustration. 

Ett är säkert. Vi överlever oftast detta ord hur tungt det än är just då. Vi kan också vara tacksamma att ordet finns. Hur skulle vi annars lära oss så mycket?

Så varför finns ordet varför? Därför! 

Publicerat den

Varför finns alla varför?

20140221-180912.jpg

Varför finns alla varför? Varför finns alla ”om det bara vore annorlunda då…”

Vi ställs allt för ofta inför ”varför” och ”om”. Inte verkar det bli bättre av att grubblar över dem heller.

När man ställs inför faktum är det inte heller så lätt att svara. Man skulle ju så gärna leverera lösningen så vore ju allt ur världen. Man hade gjort dagens goda gärning.

Först av allt tror jag inte att allting vi möter måste ha en mening. Det finns sådant som verkligen saknar mening. Punkt.

Frågan är hur vi förhåller oss till det och hanterar det. Hur kan vi hantera smärtan som både kan vara fysisk men och själsligt och psykiskt. Det är lättare sagt en gjort. Min svärfar sa en gång ”Jag tog en albyl (jag tror det var den sorten) och bad till Gud och det hjälpte” visserligen med glimten i ögat men ändå. Vi vill liksom lösa det med hängsel och rem.
Vi vill gärna hjälpa Gud på traven. Vi behöver ofta hjälp utifrån att just kunna hitta vägen och kunna hantera smärtan. Att få ”bärhjälp” av någon som lyssnar tex.

När jag mött det oförklarligt tunga har jag allt för ofta kämpat i egen kraft (som med stor sannolikhet är ingenting i jämförelse med många andra men som för mig varit ett trauma) Framtill den dagen då jag gett upp. Då jag på vinst och förlust bett Gud om hjälp. Utan en massa observandum och finstilt. Och då händer det. Förklara det den som kan. Lika svårt att förklara som när det händer. Varför nu och inte tidigare. Varför kunde jag nu lämna det till Honom till 100%, jag som trott att jag redan gjort det.

Vad jag vet är att jag fått böja mig ner och insett min begränsning och mitt oerhörda behov av någon högre makt. Jag har vänt mig till Gud och han har gripit in. Varför Han inte gör det när jag tycker att Han skall göra det förstår jag inte. Tidsperspektivet förstår jag inte men en sak vet jag. Han sviker aldrig!

Kanske är det så att det bara är Hans spår i sanden då han bär dig genom allt…..