Så kom då äntligen dagen somliga har väntat på. Inte vet jag men det måste väl vara rätt historiskt att den inföll just igår. Andra söndagen i månaden Mars.
Vilken tur att det finns en begränsning på hur många som kan och får vara med. På 90 sekunder är det fullt. Lär vara typ samma fenomen på Vättenrundan, campingplatserna med el på Nyhemsveckan och Torpkonferensen. Alla dom där stora händelserna i vårt land måste man vara ute i rätt tid och ha lite tur med sig. (Tänk om nätet krånglar lite. Man trycker fel bokstav. Batteriet i den bärbara datorn tar slut.) Tänk om det var fritt fram. Undrar hur många det då skulle bli på startgärdet. Mora skulle svämma över av folk mer än man gör nu.
Personligen skulle jag aldrig utsätta mig för detta. Andra kan göra det för typ 25:e gången men inte jag. Inser väl inte tjusningen i det. Å andra sidan, har man sprungit längre än 5 km tycker man allt annat är onödigt om det är kortare. Ju längre man springer desto längre kanske man vill springa. Tja, jag vet inte, men det kanske är något åt det hållet. Vasaloppet eller Vätternrundan är kanske det optimala loppet.
Ändå går jag upp varje vasaloppsmorgon, även när dom bryter tradiotionen, och bänkar mig framför TVn. med frukost och ser detta fenomen till tävling. Det är något speceillt med Vasaloppet. Får erkänna det.
Tänk den tid då all den teknik vi har idag inte fanns. Idag kan vi ju följa loppet från flera olika synvinklar samtidigt. Det gör ju loppet så mycket mer. Man har ju fullt upp med alla kameror via nätet. Du kan följa en speciell åkare via din mobil. Så här i efterhand kan jag ju småle åt det men jag måste erkänna att det ibland kan vara lite för mycket bara. Att predika och samtidigt se hur åhörare följer sin kompis via mobilen utmanar predikandet en del. Så man kanske ska göra som i Mora. Man ställer helt enkelt in gudstjänsterna den söndagen. Ingen förväntas komma. (Och skulle man ha gudstjänst kanske man får ha SVTs vasaloppsbilderna istället för lovsångstexter på storbildskanonen).
Det är något speceillt med Vasaloppet. Att se denna mängd av åkare starta och skida iväg genom skogen. Att det inte sker mer missöden än det gör är ju helst fatastiskt.
Att startgrinden trassslade i år blev ju på ett sätt lite komiskt. Naturligtvis inte för den som orsakade det hela och alla som fastnade. Men en rådig funktionär klättrar upp i en stolpe och räddar hela tävlingen. Det är väl troligen den sanna bilden över Vasaloppet. Engagemang och hjärta. Den mannen lär bli ihågkommen länge. Långt mycket längre än tjuvstartaren. Man kan göra sina misstag men det är inte hela världen när det finns människor som han.
Undar också om loppet skulle kunna genomföras om det inte fanns volontärer som ställde upp helt gratis. Dom som ställer upp år från år eller för första gången. Fantiskt! Heder åt dom.
Det är bara att tacka alla skidåkare, volontärer och Vasaloppet som företag. Tack för ännu en morgon som bara måste finnas.