Etikett: vem är jag

Publicerat den

Vem är jag?

När man läser om bibelns gudsmän blir man förundrad. I mångt och mycket var dom ”stora människor” som man hade all orsak att se upp till. Att respektera deras mod, kunskap och kraft. Det är verkligen svårt att mäta sig med dom. Om man nu behöver göra det så klart. Men jag tror du förstår hur jag menar.

Ändå inser man att de var enkla människor som var kallade av Gud. Enkla som vi, på ett sätt, gör till hjältar.

Om man bara tar ett exempel av många. Mose. Gud kallar honom på ett rätt mäktigt sätt. Han får se en brinnande buske som inte brinner upp. Mose får höra Guds röst. Kallelsen kan knappast bli mer tydlig. Det kan heller inte missförstås. Att Gud hade ett uppdrag till Mose var helt klart. Och det var Mose han ville skulle göra det. Vad säger Mose då?

”Vem är jag, att jag skulle ….”

Ja, vem var han att han skulle kunna gå till Farao och få hela Israels folk fri från fångenskapen. Ja, det kan man verkligen fråga sig. Mose har så många ”men”. Det var ”Vem är jag”, och det var ” men om de inte lyssnar till mig” och ”men, Herre, jag är ingen talför man”. Mose verkar inte tro något om sig. Han ber helt enkelt Gud att sända sitt budskap med någon annan. Men Gud svarar upp emot det och ger honom en hel arsenal av tecken, sätt att göra och en vid sin sida, Aron, som skall bli hans röst. Slutsats? Gud verkar verkligen vilja ha Mose till uppdraget. Mose var utsedd. Mose var efterfrågad. Varför? Gud visste vem han var och trodde om honom att vara det bästa sändebudet.

Hur möter du Guds kallelse i ditt liv? Har du också många ”men” du räknar upp för honom? Har du många ursäkter att du är nog inte den personen som Gud söker för uppdraget? Jag tänker att det är rätt märkligt när vi börjar förhandla med Gud om att vi är nog inte den person som han söker. Speciellt i det ljuset att det var just oss han gick till. Skulle Gud ta fel på person? Han som känner oss med all brister och även våra fördelar, skulle han missta sig? Ändå handlar vi nästan så att vi menar att han inte vet vad han gör.

Gud var envis på Mose. Jag tror att han är envis på dig också när du tvekar. För han vet vad han gör. Han vet vad han vill. Han vet vad han förmår. Därför säger han till dig som han sa till Mose ett antal gånger ”Jag är med dig!”.

Jesaja fick frågan och svarade lite annorlunda:

”Och jag hörde HERRENS röst. Han sade: ”Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!” (Ses 6:8)

Det är i svaret utrustningen kommer på plats. Det är i svaret Gud slår följe och lämnar dig inte. JA, vem är du egentligen? Du är den som Gud efterfrågar och kallar. Hur enkel du än känner dig likt Mose och alla de andra.

Kanske är det i enkelheten hjälten finns?!

Idag ber vi för riksdagsman Beatrice Timgren (SD)

Publicerat den

Vem är jag?

Vem är jag egentligen?

Skulle jag fråga någon annan kanske den bilden blir en som jag inte ens känner igen mig själv i. Frågar jag många kanske det blir många olika svar vem jag är. Somliga skulle kanske träffa rätt direkt.

Vem är du? Troligen blir det blir det samma reflektion som ovan.

Men vem är vi egentligen ?

Risken är att vi har vår identitet i det vi gör, vårt CV, vår titel på jobbet. Kanske tänker vi på våra rötter , där vi kommer ifrån. Eller vem vi är lik. Vi kanske tänker att vi är dom misstag vi gör.

Men är det inte så att det inte är vår identitet? Jag tänker att det är något annat. Vi är den vi är som människa. Inte det vi gör. Vi behöver inte prestera utan bara vara.

Visst, livet innehåller väldigt mycket det vi gör. Men vi är inte det vi gör.

Bibeln säger att vi är skapta till Guds avbilder. Inte till trädgårdsmästare , ambulansförare eller polis. Nej, det är något vi blir med tiden. Kanske beroende på dom gåvor han lägger ner i våra liv. Vi är människor som Gud älskar för den vi är. Inte för det vi gör. Hans kärlek till oss är inte beroende av våra handlingar. Visst, han kanske inte alltid är så glad i det vi gör. Men älskar gör han ändå.

Så blanda inte ihop ’att vara’ och ’att göra’.

”….. En människa ser det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.””
‭‭Första Samuelsboken‬ ‭16:7‬ ‭SFB98‬‬

Det är så lätt att vi bedömer till det yttre. Det är bättre att vi ser till det inre!!

Publicerat den

Vem är du? 

Satt på en föreläsning igår som hade ett tema om att inkludera. Vi jobbar med mångfald och jämnstäldhet. Då kom en bild fram på skärmen:


Vem är du?



Direkt tänkte jag på frågan ”vem är jag”? Det skulle vara intressant att ställa den frågan till någon som skulle förklara för mig vem jag är. Hur den såg på mig. Skulle man våga det? Tänk om min självbild inte stämde med dens bild på mig. Vems bild är då mest sann? 

Ibland kanske vi har en förskönad bild av oss själva. Vi är ju liksom part i målet. Vi kanske vill skriva upp oss själva lite för mycket. Kanske vill vi blunda för hur det verkligen är. Vi kanske inte vill ta risken att få reda på våra avigsidor. Samtidigt kan det vara svårt att ta emot beröm och beskrivningen av våra goda sidor. 

Om jag skulle försöka beskriva mig själv skulle det nog bli typ …..

Blyg – jag kan känna mig lite blyg i vissa situationer. 

Strateg – tycker om att tänka visionärt och se vad man kan göra i olika situationer. 

Optimist – jag tänker mig att jag är i grunden en optimist fast det ibland kan smyga in sig lite av omöjlighet. Tror att mycket går att genomföra. 

Ibland undrar jag vad andra tänker om mig. Hur dom ser på mig. Påstår inte att det tar det mesta av min tid. Inte alls. Men ibland kan jag fundera på det. Inte för att jag tror att det styr mig men det kan hjälpa mig att tänka efter lite. 

Vem är jag? Kan du svara på den frågan? Vem är du? Kan du svara på den frågan? 

Kanske kan det vara bra att stanna upp ibland och bara fundera lite på det. Gör jag det jag vill göra? Gör jag det jag är ämnad för? 

Märker ni hur lätt det är att koppla samman den jag är med det jag gör? 

Kanske är det så att det jag är och gör hör så intimt ihop att det inte går att skilja dom åt. Eller är det så att vi borde se dom mer åtskilda? 

Inga direkta svar utan mer funderingar. En sak är i alla fall säkert……

Du är älskad för den du är! 

Publicerat den

Hur beskriver man sig själv bäst?

Igår fick jag frågan vem jag är? Framför satt det många som säkert väntade på ett bra svar. Men hur i hela friden beskriver man sig själv? Man är ju liksom partisk. Och när man beskriver sig hur tas det emot? Vad vill man veta? Vad är relevant att veta? 

Om man nu försöker att beskriva sig själv så kommer det med all säkerhet betraktas och bedömas utifrån hur man sen är tex på jobbet. Så med viss känsla av respekt mötte jag den frågan igår. 

Så orden ska bekräftas med det liv man lever. Här sitter vi ju i samma båt med samma behov av ett nådesfullt  bemötande. 

Intressant är att vi ofta beskriver oss utifrån vad vi har utfört. Vi är ganska beroende av prestation istället för egenskap. 

Ett är i alla fall sant att det är svårt att beskriva sig själv. Det kan vara lika svårt att ta emot hur andra beskriver mig (och dig själv). Känner man igen sig i den bilden? Blir förväntningarna väl stora? 

Ett är säkert att hur än denna beskrivning uttrycks så kommer livet ikapp den. 

Vem är jag? Vem är du? Det är frågan. Det kommer i alla fall visa sig med tiden. Vi får försöka vara ärliga mot oss själva och inse våra begränsningar tillsammans med det som är bra. 

Det bästa vi kan göra är att vara oss själva. Bemöta andra som vi själva vill bli bemötta. Vara på ett sådant sätt att andra vill och kan säga något gott om oss.