En gammal sångstrof har sjungits inom mig några dagar.
1. Viska en bön när det ljusnar,
viska en bön vid middagstid,
viska en bön när det skymmer,
det skänker ditt hjärta frid.
2. Gud hör din bön när det ljusnar,
Gud hör din bön vid middagstid,
Gud hör din bön när det skymmer
och skänker ditt hjärta frid.
Det händer något inom oss när vi har det där lågmälda samtalet med Gud. En av alla saker som gör mig tacksam i min tro på Gud. Det som gör att jag verkligen tror att han finns. Det är så tydligt med hans respons på en sådan bön.
Denna vecka har vi något som vi kallar bönevecka i vår församling. Extra många tillfällen att be tillsammans. Men också en uppmuntran att ta lite extra tid i bön. En bön vi kan göra när som helst och jag höll på säga också hur som helst. Men det ligger något i det. Bön kan ingen hindra.
För några år sedan blogga jag under rubriken ”Viska i mitt öra”. Jag inledde med dessa ord ”Igår kväll när jag bad hörde jag mig själva forma bönen ”viska i mitt öra det jag behöver veta. Viska det jag behöver besluta. Viska ditt råd till mig”.
Det är ett omvänt viskande. Men blev tacksam när jag blev påmind om dessa tankar. Läs gärna….
Det lågmälda samtalet med Gud är så berikande. För det blir just ett samtal när man andas mellan sina egna ord. Det är då man kan uppfatta hans visning tillbaka.
Det ger trygg frid inom sig. Så go känsla. Så viska din bön när helst det går under dagen. Det kommer välsigna dig. Det kommer välsigna din omgivning. Så ge inte upp dina bönesuckar.
Pedher´s blogg 