Att stödja mitt i tvärniten.

Tänk att vara en ägare till en restaurang just nu…..

Tänk att vara ägare till en affär…..

Det måste vara en av dom svåraste situationer man kan vara i. Vilken tvärnit det blev.

I fredags gick jag ut och åt mat på en restaurang i Jönköping. Inte trångt. Inte många gäster. Typ bara vårt sällskap som var där.

Vi som kan röra oss lite mer fritt kan stödja mitt i tvärniten. Köpa hem mat. Gå ut och äta. Beställa på nätet. Vi behöver bli kreativa hur vi kan stödja och hjälpa.

Men det finns en tvärnit som är mer jobbig. Det är när det i livet blir en tvärnit. Mister jobbet. Blir sjuk. Måste stanna hemma. Det är då man behöver uppmuntran mer än någonsin. Vad kan vi göra då?

Mitt i din tvärnit behöver du också lyfta blicken. Att se bortom det som nu händer. Det kommer en tid som kommer bli normal igen. Försök att se den tiden. Det kan ske om bara några månader. Men den tiden kommer. Låt den bilden dra sig framåt. Låt det ljuset lysa upp din tid.

Det gör att denna tid inte blir ett stopp. Det blir en paus. En stund en tid som vilar från det vanlig. Men som tar sikte på en annan tid som kommer.

Det är att se framåt mitt i en jobbig tid. För ljuset ”där borta” värmer upp denna tid. Det ger hopp. Tro på att det ska vända.

Så lyft blicken. Tro på framtiden. Det kommer att lösa sig. Tala tro till dig själv. Mata dig med goda ord.

Att hålla andan….

Bild jag såg på Redeeduca på Instagram
Credit to @redeeduca. Såg denna bild hos dom via Instagram

En sak jag tänkt på under dessa dagar är att det känns som många av oss går och håller andan. Vi går och liksom väntar på vad som kommer att ske ….. men det liksom inte riktigt händer …… ännu ……

Vi håller andan liksom

Väntar på vad som ska ske härnäst

Tänk att det kan vara så. Det liksom inger respekt det som händer. Krögaren håller andan – hur kommer det att bli? Hotellägaren likaså. Affärsinnehavaren håller andan – när kommer nästa kund?

Vi alla undrar. Vi håller andan inför nästa beslut av myndigheterna. Det är nästan så att det känns i luften när man tar en promenad. Känns som att hela atmosfären håller andan. Som om hela jorden håller andan. Alla jag möter går liksom andäktigt och håller andan…….

Vi kan slappna av. Andas ut. Mitt i allt har vi en Gud som håller vår jord i sin famn. Vad än som händer oss så har han omsorg om oss. Tänk att vi kan få lägga vår oro i hans omsorg.

Jag förstår inte varför detta händer. Men en sak är jag förvissad om. Att Gud har all makt att förändra och hjälpa.

Jag påminns återigen om en bibelvers i 1 Korintierbrevet 10. ”När prövningen kommer skall han bereda en utväg , så att ni kan härda ut.” Så att ni kommer igenom den. Det kommer en utväg ur detta. En väg igenom. En väg som gör att vi kan härda ut.

Så andas ut. Du behöver inte hålla andan. Andas som vanligt. Lägg din tillit till Gud. Be honom om kraft. Han vill följa dig igenom. För han bereder just nu den vägen. Din väg genom och ut ur den prövning vi just nu går igenom.

Att lägga axeln till…..

När jag ibland försöker att beskriva hur det funkar hos oss på jobbet, när det är lite mer som krävs av oss, men också i största allmänhet, brukar jag säga …..

Nu får vi lägga axeln till och hjälpas åt

Med det menar jag att vi går samman, gör det vi kan, tillsammans. Då brukar man kunna klara det lilla extra. Att helt enkelt sträcka på sig lite till. Ge lite till. Att komma till med lite extra kraft.

I dessa tider har vi på olika sätt efterfrågat efter hjälp på jobbet nu i Corona-tider. Varje gång kommer det svar. En efter en kommer till oss erbjuder sin hjälp. Man är beredd att lägga axeln till. Göra vad man kan och göra skillnad.

Man blir så tacksam. För någon dag skrev jag på vår Facebook om behovet. Det går knappt en timme så har två erbjudit sin hjälp. Man är villig att hjälpa till. Så tacksam.

Det är precis det som är det som händer i samhället just nu. En efter en anmäler sig till olika sammanhang och lägger axeln till. Man är beredd att göra det man kan. Man vill stötta. Nu när andra inte kan så vill man bistå.

Den andan måste vi bevara för all evighet. Det gör gott med ett samhälle där folket är beredd att lägga axeln till.

När jag bodde i Trosa så gick jag en kvällskurs. Jag tog ett förarbevis för båt. I ett moment skulle vi vara ute på sjön. Vi skulle rädda någon som trillat över bord. Styra segelbåten så att vi kunde få upp vederbörande i båten igen. Minns att jag fick göra det först. Och lyckades. Kanske är det en bra bild på livet just nu. Nu måste vi navigera så att vi kan rädda så många som möjligt. För man lämnar inte någon i sticket som trillat över bord. Likaså hjälper man en annan båt som kommit i sjönöd. Varför då? För nästa gång kan det vara jag som behöver hjälp. Låt oss ta med från dessa tider att vi lägger axeln till och hjälper. För en annan gång kan det vara du eller jag som vill och behöver ha hjälp.

Ps Igår hände det igen. Återigen kom det en som ville hjälpa till. Det finns hopp för vårt land Ds

Ställer inte in utan ställer om

I dessa tider är så mycket inställt. Konserter. Sammankomster. Gudstjänster. Föreläsningar. Och allt vad det nu är.

En tanke och handling har vuxit fram på många platser. Inte minst i vår kyrka. Vi uttrycker det som…..

Vi ställer inte in. Vi ställer om!

Tänk vilken skillnad det. När vi inte kan göra på ett sätt så gör vi på ett annat sätt. Ser det på så många sätt just nu i samhället.

Vilken bra livsstil det är. Vi kan verkligen lära oss något mitt i denna märkliga tid. Att fundera över hur jag lever mitt liv. Behöver du ställa om livet?

Det är intressant hur vi människor, som normalt sätt har rätt svårt att bryta mönster, helt plötsligt gör det. Visst är det intressant. Vi står i kö på ett nytt sätt. Vi har större omsorg om andra. Vi hittar på sätt att umgås när det vanliga sättet inte fungerar. Vi använder teknisk utrustning på nya sätt för att nå varandra. Helt plötsligt hjälper grannar varandra. Det ger hopp om att det finns en möjlighet att ställa om i livet. Använd den kraften. Det funkar faktiskt. Du kan bryta mönster. Det bevisar den här tiden.

Mitt i allt detta inger det hopp. Tillsammans kan vi klara detta. Inte bara kan – vi ska klara det.

På ett förunderligt sätt växer tron på att det ska gå bra för oss. I och med det gryr det hopp. Och kärleken till varandra växer sig starkare. Tänk att tider av nöd och bekymmer gör också något gott med oss.

Att se om hörnet

Tänk om man kunde se om hörnet. Tänk om man kunde sia om framtiden. Tänk om man kunde veta vad som kommer efter nästa ”dörr”. Tänk om man kunde svara på frågan som alla verkar fråga nu. Den om när denna pandemi är över. Då vi kan vara som vanligt igen.

En fråga jag tror att många av oss frågar någon gång är hur det ska bli i framtiden. Kanske just nu en fråga som är extra viktig. Vi vill gärna veta. Vi vill vara förbereda.

Under en tid i livet vet jag att jag bad frekvent:

”Herre, här är jag tills du säger något annat”.

Med den bönen menade jag att så länge som Gud inte sa något annat tog jag det som att jag var på rätt plats i rätt tid. För mig var det gott. Jag vilade i att om jag bara lyssnade och var följsam så skulle den frågan lösa sig när det blev aktuellt. Jag behövde inte se om hörnet. Jag behövde inte söka i horoskop. Jag behövde inte söka profetiska tilltal. Jag vilade i att det skulle bara fungera då.

Jag säger inte att det aldrig dök upp tvivel. För det har det gjort. Men när det väl var på gång behövde jag inte tvivla. Jag var liksom redan i ett ”Ja!” innan frågan ens hade ställts. Jag har insett att det fungerar. Verkligen.

Om vi skulle oroa oss om framtiden hela tiden så tror jag att det skulle bara stressa oss. Vi skulle få svårt att vara i nuet.

Vi kan vila i att Gud har allt i sin hand. Att han vill oss väl. Att han ger oss det vi behöver för dagen. Så för mig är den bönen lika verklig idag.

”Herre, här är jag tills du säger något annat”

Kanske kan den bli din bön också. Vila i att han svarar på den när tiden är inne.

Att söka det normala mitt i det onormala

Går ut och sätter mig på en parkbänk i Rosariet. Dock inte den vanliga som man förstört. Och man vill inte svara på frågan om det kommer en ny. 😔

Men det sitter jag. Jag behöver det. Få frisk luft. Njuta av solen en stund. Komma ur min karantän en stund. För jag gör som mannen från Folkhälsomyndigheten sa….. det är okej att gå ut och få frisk luft. Möt bara folket på avstånd. Och folket jag möter tar en ”omväg”. Går en liten bit längre bort liksom.

Vi behöver hitta något av det normala mitt i det onormala.

För att leva i det onormala kan bli tungt. Hur det än ter sig. Det kan få oss att misströsta. Det kan få både tankeliv och andhämtning bli tungt. Där kraften sinar och energin rinner ur oss. Livet får en känsla av uppgivenhet. Stannar vi i detta onormala blir för tungt för oss att bära. För tungt.

Men lyft blicken och se. Det finns ett normalt mitt i det onormala som söker efter din uppmärksamhet. Som vill påminna dig om hoppet om att bortom den onormala skugga som lagt sig över livet och vårt land kommer få ge sig. Ge sig för det sken det normala sprider. Ett motljus. Som solen som får skuggorna att flytta på sig.

Vi behöver söka oss till det normala. En av dom gudstjänster jag såg i söndags förekom med hälsningen ”Denna gudstjänst är inspelad innan Covid-19 hade börjat sprida sig. Därför sägs det inget i gudstjänsten om det ” Ungefär så lät det. Så skönt tänkte jag. Ett normalläge mitt i det onormala. Vi behöver den andhämtningen.

Med det är vi inte respektlösa för allt som sker. Utan snarare tar vi ansvar. Får då kommer vi att orka längre i det onormala läget. Det normala hjälper oss till kraft.

Jesaja 40:26
Lyft blicken mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Det är han som för fram härskaran
däruppe i räknade skaror.
Med sin stora makt
och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.

Du är inte bortglömd. Ditt namn är nämnt. Det är det normala. Vila i att Gud har omsorg om dig. Du är sedd av honom. Mitt i det du känner onormalt. Han vill låta sitt normala beröra dig där du famlar fram. Låta dina steg få känna en fast grund att stå på. Mitt i den blåst du nu upplever viner omkring ditt liv.

Herren välsigne er
och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er
och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte till er
och give er frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.

Odla förtröstan 🌱

🌱 Odla förtröstan 🌱

🌱 Mötte den frasen i helgen. Sug lite på uttrycket igen.

🌱 Odla förtröstan 🌱

🌱 Jag har inte gröna fingrar. Men jag tycker växter är kul trots allt. Det intresset har fått stå tillbaka för att ge andra det utrymmet. Och för att jag nog behövda satsa på annat.

🌱 Men sådd och skörd har alltid intresserat mig. Både i natur och andligt. Fått erfara när sådden inte var så god i mitt liv och frukten kanske inte blev den bästa. Men också hur god sådd gett god frukt på många sätt. Som välsignat och jag stått förundrad över vad Gud gjort.

🌱 Förtröstan – tillförsikt, hopp, lit, förlitande, tilltro, hoppfullhet, förtroende. Det är några ord som får beskriva förtröstan. I en tid av oro kan vi växa i förtröstan. Att sätta vår tillit till dom som förstår sig på detta virus bättre än oss. Att fyllas med hoppfullhet att vi kommer klara det.

🌱 Djupast sett så känner jag att min förtröstan till Gud bara växer. Hur kan det vara möjligt? Möjligen att det vi nu går igenom är så mycket större.och djupare. Fullt ut har vi människor svårt att till fullo räcka till. Gjorde vi det skulle inte det blivit en pandemi av det. Så måste vi på något sätt sätta vår förtröstan åt ett annat håll.

🌱 Hur odlar man förtröstan ? Funkar det att odla överhuvud taget? På ett sätt ja. Klart det inte finns något frö vi kan sätta i en kruka och så får vi skörda frukten förtröstan. Men ändå är det ja på den frågan. När Gud får så in förtröstan i våra liv börjar det gro. Den växer till. Vi upplever att mitt i den oro vi känner växer det fram en djupare trygghet inom oss. Förtröstan till Gud att han förmår ta hand om detta.

🌱 Så jag vill bildligt talat så in förtröstan i mitt liv. Att min riktning är till Gud. Där sätter jag min tillit. Ber för alla dom som arbetar för att minska riskerna och få ner följderna av viruset. Och sätter lin tillit och förtröstan till Gud att han kan ge vishet, beskydd och helande.

🌱 Har en sång inom mig som du gärna får dela med mig ….

🌱 På dig min Gud förtröstar jag
När oro skymmer min morgon dag
För jag vet du är trofast emot mig
När svårigheter omger mig
Så är jag ändå trygg hos dig
För jag vet att du aldrig lämnar mig!
Är det natt eller dag?
Herre på Dig förtröstar jag!
Gud Du är alltid när mig
Ingen förändring finns hos dig!
Du är den samme igår och idag
Och i evighet!
Du är min framtids säkra grund
Du som står fast vid Ditt förbund
Min klippa är Du allsmäktig Gud
Jag ärar Dig

🌱 Herre, så in förtröstan i våra liv. Låt en djup tillit till dig växa fram i våra liv. Amen 🙏