Så var det gjort

Etiketter

,

Så var det då gjort. Årets, kanske viktigaste händelse.

Nja, där tog jag nog i lite grann. Men ändå kanske rätt viktig ändå.

När jag skulle genom föra det insåg jag att jag var inte ensam. Det kryllade av folk. Näst intill lite kaos. Så jag valde att vända hem och återkomma lite senare.

Jag pratar om årets influensavaccin. Eftersom jag bedöms att finnas i riskgruppen som astmatiker så får jag möjlighet att få vaccinet.

När jag kom tillbaka tog det 3 min så var jag klar.

Tänk om vi kunde vaccinera denna värd från krig och hat. Tänk om vi kunde utrota orsakerna till att människor flyr. Tänk om vi kunde vaccinera alla som ska bedöma konvertiters möjlighet att stanna att förstå bättre. Tänk om vi kunde vaccinera vår jord från miljöförstöring. Så skulle man kunna fortsätta hur länge som helst. För det finns så mycket fel som man skulle vilja utrota. Men det funkar inte så. För mot sådant kan man inte vaccinera sig mot.

Allt sådant kräver en annan attityd, ett annat sätt att leva, ett annat tänk. Men det verkar vara klart mycket svårare än att hitta och skapa ett vaccin mot en sjukdom. Det ända vi behöver göra är att ändra oss. Och kanske det är just det som vi människor verkar ha så svårt för. Att ändra oss. ”Alla andra” ska göra det men inte ”vi själva”. Så lätt men ändå så ofattbart svårt.

Nästan lika enkelt som att gå och få en (vaccinations)spruta.

Att få något i sina händer

Jag vet inte om du reagerat någon gång på att du får något i dina händer. Alltså att gåvan läggs i dina händer. Funderat lite på just det. När gåvan kommer i kontakt med mina handflator så är det ett tydligt tecken på att jag, just jag, har fått den. Den är min.

När tog du emot en gåva sist? När gav du en gåva sist?

När någon ber för mig brukar jag forma mina händer som att jag tar emot något. Att något kan läggas i mina händer. Som en skål man kan lägga något i. För mig en symbol att jag är beredd att ta emot.

Kanske du minns att jag skrivit om att i bönen lägga allt i Guds händer. För någon dag sedan reflekterade jag över att Gud lägger något i våra händer. Välsignelser gåvor kärlek , allt tänkbart gott.

Det är inte bara vi som får lägga något i hans händer. Han vill ge oss gåvor som han vill lägga i våra händer. Ett sätt att välsigna våra liv.

Kanske den här dagen kan bli en mottagandets dag. En vanlig torsdag. Att du fick bildligt talat forma dina händer och ditt liv i mottagandets form. För det är när vi är mottagliga han kan ge. Lika sant som gåvogivaren till dig är beroende av ditt mottagande av gåva.

Jag vill påstå att det verkligen kan kännas att Gud ger oss något. Har varit med om det så många gånger. Så gör det mottaglig för Guds gåvor till dig.

”När släpper ni julen?”

Etiketter

Många hör av sig till jobbet i butiken. Det handlar om att boka en hämtning. Eller fråga om öppettider.

En fråga som är högaktuell är denna:

När släpper ni julen?

Den frågan kommer redan i september. Den skrivs, den rings, den frågas. Den verkar vara av största vikt.

Ibland känns det som att det är vi som avgör när julen kommer. För det är vi som släpper den fri. Ja, det var ju naturligtvis inte sant men ändå.

Men det är något speciellt med julen. Det ska pyntas. Det ska köpas julklappar. Vi verkar aldrig få nog av allt detta.

Så räknar vi ner. Snart sker det. Och bara detta väntande är ju i sig en spänning.

Jag tror det är bra att se fram emot något. Något att vänta på. Något som lockar längre fram. Det liksom får oss att sträcka oss framåt. Söka oss framåt. På något sätt gör det gott med oss. Drömmar växer fram. Förhoppningar som skapar längtan.

Vad är det som är ditt ”snart är det dags”? Behöver du skapa något som just är detta ”snart”? Betänk att det behöver inte vara något stort. Bara att ha något att se fram emot. Det kan vara bara att vänta på ett sms.

Kanske är det du som är någons ”snart”. Nedvärdera inte det. Sträck på dig. Du kan vara det efterlängtade.

Det är välsignat med alla dessa ”snart är det dags”.

Och hur var det nu med julsläppet i vår butik? Jo, vi släpper julen den 10/11. Tillsammans med våra systerbutiker i Huskvarna och Habo. Bra va?!!!!!!!

Vad är atmosfär egentligen ?

Etiketter

Vad är atmosfär egentligen?

Somliga skulle säga att det är olika lager av luft eller skikt ovanför vår jord.

Andra skulle säga att det handlar om vad det luktar.

En som kan skulle nog säga att det är ett lager av gaser som omger en himlakropp. Eller en enhet för gastryck.

Jag funderar på att atmosfär är en känsla i luften som vi tillsammans skapar utifrån hur vi är och för.

För visst är det märkligt hur en atmosfär kan vara så ansträngd att man nästan kan ta på den. Bara för att vi är arga eller irriterade på varandra. Kanske tom tänker illa om någon. Hat i luften liksom misstro skapar en unken atmosfär. För att inte tala om dåligt prat.

Men tänk vad glädje, omsorg, tro på att det fungerar, välkomnande skapar god ljuvlig atmosfär. Genom att folk trivs ihop skapar det en väldoft. När vi tänker, tror och pratar gott om någon eller något skapar det en god atmosfär.

Så hur funderar jag idag? Jo, att idag har du och jag en fantastisk möjlighet att skapa god atmosfär omkring oss. I det sammanhang vi rör oss i. I sådan atmosfär drar människor till sig. För där trivs man.

Skärmtiden ökade med 223%

Etiketter

Det finns en finnes idag på våra mobiler. Man kan få reda på hur mycket skärmtid man har. 🙈😱🧐

Inte alltid så kul. Men troligen är det en mycket bra finess. För troligen är det så (!) att vi har på tok för mycket för skärmtid. Det är inte bra för våra ögon och hjärna. Så vi behöver med all säkerhet dra ner på vår skärmtid. Tv, iPad, mobil, dator är många källor till skärmtid.

Igår blev jag klart överraskad. Jag hade ökat min skärmtid med 223% (!). Galet mycket. Nu tittade jag närmare på vad som stod. ”…till ett genomsnitt på 5 minuter per dag”. 😳😁🤭😂 Då var det ju inte så farligt. Sanningen behöver väl sägas. Det är den mobil jag har liggande hemma och den använda lite. 🙈

Men man kan ändå reflektera lite…

Vad gör vi av vår tid? Vad utsätter vi oss för? Är det nyttigt för oss?

Samtidigt finns det en annan sida av skärmtid. Det är en gemenskapsform som vuxit fram. Om den ersätter all fysisk gemenskap är det något sorgligt över det. Samtidigt är det en fantastisk möjlighet. Att på ett billigt sätt ha kontakt med människor över hela vår jord. När man flyttat en del som jag gjort är det så roligt att hålla kontakt med vänner från platser man bott.

Men kanske man istället för att chatta med varandra ringer ett FaceTime-samtal, Skype eller något annat media som blir gratis. Då kan mediet verkligen bli ett fantastiskt redskap till att hålla kontakt.

Hur vill du ha det när du har dött?

Etiketter

, , , , ,

Hur vill du ha det när du har dött?

En fråga som jag tror dom flesta av oss skjuter på att svara på. Det är en tung fråga tror jag. Svår att tala om. Svår att fråga om. Men troligen en av dom viktigaste frågorna att svara på.

Denna helg påminns vi av att livet är inte för evigt på denna jord. Vi vet och inser att morgondagen vet vi inget om.

Denna helg har jag reflekterat över hur jag skulle vilja ha det om jag skulle dö. Om jag har några önskningar angående min begravning. Min slutsats har blivit följande:

För mig får mina barn göra som som känner att dom vill göra. Dom får bestämma hur dom skulle vilja forma en ev begravning. Om den ska bli offentligt eller bara deras privata avsked. För jag har landat i att en begravning är dom anhörigas avsked. Jag är ju få redan död. Så dom får helt enkelt forma den som dom känner sig bekväm med. Det är helt okej för mig. Om man ska sjunga något får man, om man vill, gärna välja sången ”Han är min glädje Han är min sång. Honom jag prisar livsdagen lång…” Den älskar jag att sjunga.

Hur vill du ha det? En begravning är bara styrd av traditioner. Finns inga lagliga regler som man måste följa. Du är fri att tycka och tänka och forma. Men våga prata om det. Våga formulera en tanke om din utgång ur detta liv.

För mig personligen är det viktigare att fundera på hur jag tänker det ska bli med det som sker med mig efter det vi kallar för död.

Så här tror jag:

Att det finns en evighet beredd för den som tror på Gud. Om vi vill leva i himlen och med Gud efter döden så bestämmer vi den vägen medan vi lever. Då bekänner vi oss till Gud medan vi lever. För varför skulle vi vilja leva med Gud i en evighet om vi inte vill leva med honom i ett begränsat liv på kanske typ 80-90 år här på jorden.

Så för för mig påminner denna helg om, åtminstone, två viktiga saker. 1) Hur är mitt förhållande till Gud och det eviga? 2) Hur vill jag ha det när jag är död? Hur ska min begravning gå till tex? Svaren på dessa frågor är på ett sätt enkla. 1) Genom att jag med min mun bekänner och i mitt hjärta tror att Jesus är min frälsare så är vägen öppen till himlens evighet. 2) Genom att formulera några tankar inför vår utgång ur livet hjälper vi våra nära och kära att veta hur dom kan göra med tex begravningen.

Dom frågorna är inte farliga att reflektera över en helg som denna.

Så vad blir dina tankar omkring din utgång ur livet?

Gått före….

Etiketter

, , ,

Det finns vissa dagar på året som i traditionen är rätt mörka och sorgliga dagar. Långfredagen och denna dag som inne är – alla helgons dag.

Men för är dessa dagar mer ljusa än mörka. Idag tänker vi på dom som gått före. På dom som fått avsluta sitt jordeliv.

Man fylls av tacksamhet för dom man tänker på. Deras jordeliv gav ett exempel.

Minnen från dom vi minns påminner oss. Dom får händelse spelas upp som en repris för vår inre syn.

Men denna dag ger mig också hopp. Hopp om en värld bortom detta liv. Bortom det vi kallar död. För oss som har en tro blir döden inte definitiv. Vår tro ger oss ett hopp om himlen och ett evigt liv. Därför blir inte döden en skiljeväg och ett farväl. Det blir mer av att någon går före med ett ”på återseende” på läpparna. Och vi kommer förr eller senare efter.

Denna dag påminner oss livets skörhet. Om livets begränsing. Men hoppet väcks om ett ny land av evighet. Där vi får leva i en klart bättre miljö än denna jord. Hur vacker den än är. Där ingen sjukdom finns. Ingen sorg. Idel glädje.

En avgift som kostar mer än den smakar

Etiketter

I går åkte jag över Motalabron. Det kostade 5kr. Sen kommer det en räkning på dessa 5kr. Ett kuvert. En räkning. Ett porto. Jag har alltid funderat på hur detta system kan gå ihop.

Jag hittade en artikel som blåser liv i den undran. Det går inte ihop helt enkelt. SVT har visat på att det kostat 10kr att skicka denna räkning.

Om man sköter sin egen ekonomi på det viset får man snart lämna sitt hem. Man skulle gå i konkurs. Skulle jag sköta butiken jag jobbar i på det sättet går det pt skogen. Butiken försvinner och jag med den.

Men staten kan tänka sig att sköta finansiering på det sättet. Det bör innebära att förstå betalar jag avgiften på 5kr och sen får man skjuta till ifrån våra skattepengar.

Rätt sjukt tycker jag….

Hemmalaget har publiken i ryggen ….

Etiketter

,

Nu kanske du som inte är så sportintresserad slutar läsa. Men kanske kan du hänga kvar en stund i alla fall

När man lyssnar på idrottsmän hör man ofta hur viktigt det är att spela på hemmaplan. Man har hemmapubliken i ryggen. Publiken är som en extra spelare på plan.

Man kan lyfta sitt lag genom sitt stöd på läktaren.

Tänk vad du och jag kan få betyda. Vi kan hjälpa någon fram till att klara en uppgift bättre.

Uppmuntrande stöd och tillrop kan göra att man får fram det lilla extra att lyckas.

Som åskådare kan du välja att bara stå och titta på eller gör allt du kan för att stötta.

Vad är det då som händer inom oss? Vi börjar tro på att det är möjligt. Vi börjar tro att vi kan klara det. Den tilltron blir en extra kraftresurs.

Där vi är behöver vi vara ett hemmalag som hjälper och stöttar varandra. Bestäm dig för att vara det. Det skapar vi-känsla. Eller som man ibland uttrycker det – vi blir som en stor familj.

Prognoser, förutse, scenario, kvalificerad gissning – varför inte bara låta det ske?

Etiketter

, , ,

Allt för ofta vill vi veta hur det kommer att bli. På jobbet kollar vi prognoser, vi försöker förutse vart det tar vägen osv.

Ibland är det ju naturligtvis helt rätt. Vi ska vara förberedda. För att kunna vidta åtgärder för att göra något åt ett eventuellt scenario.

Ibland funderar vi så i livet. Vi beräknar. Försöker förutse vad som skall ske.

Missar vi vår beräkning kan vi gräma oss. Inte förstå varför vi kunde beräkna så fel.

Men varför kan vi ibland bara låta saker och ting ske?

Liksom låta livet föra oss vidare. Gilla läget. Och det som kommer upp försöker vi hantera.

Ansvarslöst kan man tycka. Ja, men varför då?

Om man bestämmer sig för att göra något av allt som sker är man ju i alla fall beredd på det.

Fördelen med det är att man går inte och oroar sig i onödan. Man sitter inte och tror att det nog kommer att bli si eller så. Utan man lever och det sker.

För somliga av oss är det ett svårt sätt att leva. För andra är det enklaste i hela livet.

Jag tror man kan beskriva det som att leva avslappnat. Med axlarna lite mer nere. I en lugn andning.

Det kan nog kännas som en riskfylld operation att börja leva så. Medger det. Men kanske det ändå ligger något i det. För den som har kontrollbehov är detta ingen uppbygglig tanke. Kanske. Eller så är det just precis det som man då behöver höra. Precis det man skulle må så bra av.

Modet att våga slänga sig ut i detta oplanerade beräknande är ett (kanske) stort steg. Men troligen det bästa steg man kan ta.