Välfärd

Välfärd – något som debatteras väldigt mycket i valtider. ”Vi måste bevara får svenska välfärd” är budskapet.

Vår välfärd är ju något vackert. Vi har en god standard i vårt land. Vi har en av världens bästa sjukvård. En medelinkomst som är hög. Många lever gott i vårt land. Samtidigt finns det en grupp som växer. En grupp där det liknar mer fattigdom än rikedom.

Just nu finns jag i ett land som inte präglas av välfärd. Det finns en liten grupp i jämförelse med den totala befolkningen som lever gott med god inkomst. Men dom allra flesta är fattiga. Man har inte el. Man har inte rinnande vatten inne. Alla barn går inte i skola.

Ändå ser jag så många glada människor. Det verkar inte påverka dom på ett sätt att dom ”inte har någonting”.

Det gör att jag fundera på vad välfärd egentligen är. Visst. Den förknippas mycket med pengar och saker. Men kanske äkta välfärd har med andra parametrar att göra.

Kanske handlar det mer om hur vi uppskattar det liv vi har. Tacksam för det vi har. Inte gapar efter mer. Inga måsten. Utan lever i det liv vi har och är nöjd med det.

Det måste vara en sann välfärd.

När man har förmånen att möta människor i ett fattigt land som Tanzania inser man hur bra vi har det i vårt land Sverige. I jämförelse finns det inget att klaga på. Minns när jag hade njurstensanfall . Fick vänta på ambulans i ca 1,5 timme. Visst, det var kämpigt. Men när sjukvården insåg att nu klarade inte Pedher det så mycket längre kom ambulansen på 3 minuter. Varför inte förrän då? Jo för att det var andra som behövde hjälp före mig med ännu större besvär. I Tanzania får man vara glad om den överhuvudtaget kommer. Och om den kommer har man oftast inte råd att betala den sjukvård man behöver. Så i mitt fall förstår jag varför det dröjde.

Så jag är så tacksam över vårt land.

Men mitt i den välfärd vi har mår man inte bra. Kanske för att man dels förknippar välfärd med ekonomi. Vi behöver se den verkliga välfärden. Se det vi har och göra något av det.

Kolla gärna min resedagbok.

Att ha fyren med sig

Fyren har alltid varit förknippad med att lotsa fartygen i farleder och säkert in i hamn. Den har genom århundraden på olika sätt hindrat båtar att gå på grund. Från att ha haft eldar som ljuskälla till dagens moderna system. När himlen varit mörklagd har ljuset från fyren visat vägen.

Jesus har ibland beskrivits som våra livs fyr. Han som vill visa vägen i våra liv. Att leda oss säkert i hamn. Till hamnen i himlen.

När jag nyligen var i Helsingör i Danmark såg jag denna båt

Tala om häftig båt. Alltid ha fyren med sig. Kan ingenting om båten. Den bara blev en så bra bild på att ha Jesus med sig i båten.

Det är då vi har möjlighet att komma säkert i hamn.

Kanske användes denna båt att segla ut i farleden och hjälpa andra båtar att hitta rätt. Det ger mig bilden av att den som har Jesus inom sig kan vara en sådan fyr. En fyr som hjälper andra att hitta hem till Jesus och himlen.

Behöver du komma rätt i livet? Vill du att ditt liv ska komma i rätt farled till rätt hann? Då skulle jag rekommendera dig att bjuda fyren in i ditt liv. Att ta ombord fyren på din livsresa. Bättre fyr än Jesus kan du inte ha.

Kolla gärna min resedagbok.

Min parkbänk….

Min parkbänk och jag.

Det är denna parkbänk jag ofta sitter och betraktar solnedgången från. Den har en speciell betydelse för mig.

Nu kanske du tror att den betydelsen är lila med solnedgång. Och visst, ligger något i det. Men egentligen så är det inte det i första hand.

Det är där jag trivs. Att sitta en stund. Ibland kommer någon förbi. Ibland blir det ett samtal. Oftast bara en stund av stillhet. Om nu inte man spelar basket nedanför. Men det ljudet kan man koppla bort.

Jag tror vi människor behöver hitta en plats där vi trivs. En plats av välbefinnande. Den platsen ger energi. Kanske tröst. Oftast uppmuntran. Den buffrar goda känslor och minnen. En strand. En skogsdunge. Ett öppet fält. En bergsknalle. Balkongen. Sök dig en plats som gör dig gott.

Säg ”parkbänk” till mig och många härliga känslor väcks till liv. Det är som att jag hamnar där.

Sök dina goda platser. Du kommer att uppleva detsamma.

Kolla gärna min resedagbok.

Herre du vet allt…

Petrus hade haft en mindre god tid vid Jesu korsfästelse och död. Han hade misslyckats med det närmaste han hade. Han hade förnekat Jesus.

När han var ute på sjön för att fiska så fick han se Jesus. Levande igen.

När Jesus senare frågar Petrus om han älskade honom så svarar Petrus att han tyckte om Jesus. När Petrus får frågan för tredje gången så svarar Petrus:

Herre, du vet allt.

Hur många gånger står vi inte inför just denna känslan. Herre, du vet allt. Mina ord räcker inte till. Jag kan inte tillräckligt beskriva det jag känner och bävar inför. Misslyckande. Självbilden.

Petrus liksom ger upp på något sätt. Han inser att Jesus vet allt. Vad som hände. Varför det hände. Han vet Petrus innersta känslor och kamp. Uppgivenheten. Längtan efter förlåtelse och upprättelse.

I den uppgivenheten säger Petrus

Herre , du vet allt

Petrus behövde inte säga mer. Jesus förlät. Jesus upprättade. Jesus helade. Jesus satte in Petrus igen i uppdraget han hade.

När dina ord tagit slut, när uppgivenheten är stor nog, du vet men finner inte lösningen så vet han. Gud vet. Du kan säga som Petrus.

Herre, du vet allt.

Där kan du vila. Där kan du ge upp. Där kan du sätta din tillit. Där kan du slappna av. Där kan du andas ut. Där kan Gud få börja sin process inom dig. Där kan Gud få börja svara på dina innersta böner och rop. Där kan Gud få börja röra vid den kamp du har.

Herre, du vet allt

Lita på det. Inget är dolt för honom. Han har alla möjligheter att förändra.

Kolla gärna min resedagbok.

”Sen” är en bra tidpunkt (oftast 🙄 )

”Sen” är en bra tidpunkt (oftast 🙄)

‘Bättre sent än aldrig’ heter det ju.

Men det heter ju också ‘Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag’.

”Sen” låter alltid mer rätt i början. Ända tills det blir knappt med tid eller tiden inte räckte till.

”Sen” låter alltid visst när man menar att det är bra att sova på saken och bida tiden. Ända tills man inser att man ‘bidat tiden’ lite för länge.

”Sen” är alltid bra om man vill komma undan något.

”Sen” är oftast bättre om man bara håller sig inom tidsramen. I annat fall är det ett helt värdelöst förhållningssätt.

”Sen” kan få andra att göra det istället i fall man väntar ut ”sen” tillräckligt länge så att ”sen” är på väg att bli ”försent”. Då kan ”sen” uppfattas som okej.

”Sen” kan uppfattad ansvarslöst. Det är inte populärt.

Att hjälpa någon ”sen” kan vara ödesdigert.

Om man ska gå till någon ”sen” och gör det uppfattas det troligen som något mycket bra.

”Sen” blir när det blir ….. typ. Det är inte heller alltid så populärt. Men ganska praktiskt.

Så hur vi förhåller oss till ”sen” är upp till var och en.

Tror jag ska fundera mer på den sen. En annan gång.

Kolla gärna min resedagbok.

Att lyfta blicken

Har funderat lite på detta med att fastna i ett tänk eller en situation.

Å ena sidan så kan man fastna i en ”drömvärld” som man gärna vill leva i. Kanske till och med leva kvar i. Så levar man sitt luv och klamrar sig fast i detta livet.

Å andra sidan kan det vara något man så gärna vill så att man tror att det är sant. Lever i den ”sanningen”

Kanske kan det också vara något som man upplever som bra. Man söker det. Gör allt för att nå det. Men innerst inne har man en känsla av att det nog inte ska vara så. Ändå lever man kvar i det.

Listan kan troligen göras lång. Liv som man lever men som i själva verket är en illusion.

Då behöver vi lyfta blicken. Försöka se det med ofiltrerade ögon. Försöka få ett sunt synsätt för att se den verkliga bilden.

Att inte fastna i gamla bilder. Våga se det som det är.

Lyft blicken och se. Kanske blir du överraskad av att verkligheten ser klart mycket bättre ut än vad du först trodde. Eller vill tro. Skulle faktiskt tro att du kommer att ”hitta hem” i tänket.

Kolla gärna min resedagbok.

Skrymslen gömmer inte allt

Skrymslen och vrår kan samla på mycket. Sådant som man inte hittat på länge kan finnas där. Efter mycket letande så upptäcker man det sen till slut. Liggande bakom något inne i ett hörn.

Skrymslen är ju dom platserna som finns där man påstår sig letat men ändå inte. Man säger sig ha letat överallt. Bedyrat det inför allt och alla. Men ändå visar det sig att saken man letar efter ligger där. I skrymslet. Som man tror sig sett men ändå inte.

Men skrymslen gömmer inte allt.

Tänker på bibeltexten om att vi kan inte gömma oss för Gud. Läs lite ….

Psaltaren 139:7-12 Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. Säger jag: ”Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig”, så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.

Vi kan aldrig komma ur Guds synfält. Somliga missförstår det och ser det som ett hot eller att Gud söker för att döma. Men det ligger något helt annat i det. Det är hans kärlek till oss som gör att hans ögon når oss vart vi än är någonstans. Så vi kan inte gömma oss för honom.

Vi kan heller inte förvilla oss bort i ett ”skrymsle”. Han hittar oss och gör att vi hittar hem igen. Vi kan känna oss bortkomna men han ser oss inte som vilsna. Du kan helt enkelt inte komma bort eller gömma dig varken i något stort eller i ett litet skrymsle. För där gömmer sig inte allt.

Du finns alltid i Guds synfält. Hur dimman än är tät omkring dig så ser han igenom den. Hur livet än går dig emot. Hur känslor än svallar fram så ser Gud alltid till dig.

Därför ber jag denna dag….

🙏Gud, du som ser in i det minsta skrymsle på denna jord, tack för att du ser oss. Vart vi än är. Hur det än är. Om vi så försöker gömma oss så ser du oss. Tack Herre för att det bevisar din enorma kärlek till oss. Tack för att du denna dag ser lite extra till den som upplevelser sig sitta i ett ”skrymsle” Tack för att du vill slå följe med den. Amen 🙏