Halvtid – är också en sträcka

Halvtid är också en sträcka. Halva januari är redan gången. Det börjar ljusna när jag åker till jobbet. Bara det är så skönt.

Jag tänker att trots att tiden går fort så är det gott att veta att det blir närmare till vår. Tyckte faktiskt att jag kände lite vårvinterdoft för någon dag sedan.

Hur mäter vi en utveckling? Hur mäter vi en väg till en dröms uppfyllelse? Hur mäter vi en visions sträcka till genombrott?

För om vi kunde det skulle vi veta när vi passerat halvvägs. Och visste vi det skulle vi få tag på just den energi som det innebär att passera halvvägs.

Nu får vi istället uppskatta det. Så frigör vi en extra energi som vi så väl behöver när vi uthålligt satsat så länge redan.

Underskatta aldrig halvvägs. Det är också en sträcka. Väl värd att satsa på. För den för oss fram till dem punkt då det bara går av bara farten. Vägen hem liksom. Då blir den sträcka som är kvar bara kortare och kortare ….

Andas ut och släppa ner axlarna

Det är mycket som händer runt omkring oss. Det kan va press. Problem. Krav. Förväntningar. Mycket att göra. Sådant som kräver vår uppmärksamhet. Lösningar ska till.

Igår kväll var jag på Tid för stillhet. Då sa vår pastor att det var möjligt att få andas ut och släppa ner axlarna.

Och visst är det så. Ibland känns det som att vi håller andan i väntan på lösningen. Kanske tom av ren nyfikenhet.

Minns när jag skulle ta bort en del av minisken. Jag var så nyfiken att titta på tvn som visade ingreppet att jag höll andan. Efter en stund sa sköterskan åt mig: ”Pedher, andas nu.” 😀

Ibland möter vi så mycket att andningen blir ytlig och vi spänner upp axlarna.

Kanske skulle vi börja den här veckan med att andas ut och släppa ner axlarna. Jag tror att då finns det bättre förutsättningar att det det kan bli en bra vecka.

Det är mycket som löser sig av bara farten och med tiden. Jag tror också vi tänker klarare om vi andas ut först.

Sen är det ju bra att andas. Då får vi nytt syra och vi mår bättre. Så är det nog i det mesta.

Så andas ut och släpp ner axlarna. Det kommer göra dig gott.

Tid för…..

”Om man ändå hade tid för….”

Har du tänkt den tanken någon gång?

”Tänk om man någon gång….”

Allt för ofta dras vi nog med känslan av att vi inte har tillräckligt med tid. Att om vi bara kunde skulle vi göra det och det. Men tiden räcker liksom inte till.

Visst är det så att vi inte alltid styr över vår egen tid. Ansvar, andras önskningar, andras krav, ”måsten” och vad nu det kan vara mer, gör att tiden inte räcker till.

Faktum är väl att vi faktiskt är herre över all vår tid. Vi kan säga ja eller nej. Och tycker vi att vi inte är det så får vi ta oss den makten.

Ett är säkert. Vi har alla lika mycket tid. Vart vi än bor. Vilken tideräkning och siffra på året vi än har. Så finns det 24 timmar/dygn. Vilket land vi än bor i. Även om somliga av oss inte har någon klocka eller on vi bor isolerade på en ö. Alla har vi 24 timmar per dygn att disponera.

Så kanske kan vi vända tänket.

”Jag har tid för …..”

För det är just det du har. Du väljer vad du har tid för. Du väljer vad du vill prioritera. Somliga val kommer att vara ansvarsfulla val som du med förståndet väljer. Andra val är bara relaterade till dina känslor. Vad du känner för att fylla din tid med.

Ikväll ska jag gå på något som heter ”Tid för stillhet”. För mig ett givet val denna söndag. En stund av eftertanke, hämta kraft och att vara en stund tillsammans med Gud. En stilla stund att lyssna inåt och uppåt.

Att gena är inte alltid den bästa vägen

Var ute och körde bil. Kom till en rondell. Låg i innerfilen. En bil ytterfilen. Så hö det det. Den bilen i ytterfilen ligger lite före mig. Chauffören genar. Kommer in i min fil. Då blir det trångt. Som tur är jag beredd. För det är inte så ovanligt att bilar genar i svängarna här i Jönköping. Det är lätt att det händer en olycka när man genar i trafiken.

I livet är det också lätt att gena. Man vill vinna tid. Man vill vinna favör. Man tror att det blir bättre om det går fortare. Att gena i sanning kan i ett kort perspektiv se ut som en bra väg. I det längre perspektivet brukar det alltid vara ett sämre val.

Att gena i livet brukar inte vara en bra väg. Det är bättre att gå hela vägen. Att hålla sig på den rätta vägen.

Man brukar säga att genvägar är ofta senvägar. Hur många filmer är det inte på nätet som visar på folk som tror sig hittat en bea genväg och så går det käpprakt åt skogen. Kanske har du varit med om att du försökt med en genväg men det har visat sig att det gick fel och det blev en senväg istället. Det blev ingen kortare väg utan tog längre tid.

En genväg som i första läget kan se helt okej. Men efter hand märker man hur snårigt det kan bli. Snårigt så att man kan få svårt att förklara sig eller svårighet att ta sig ut situationen.

Så den bästa vägen är ändå att gå fullt ut den riktiga vägen. Ta inga genvägar. Det blir senvägar och många gånger felvägar. Hur lockande det än är så är det bra att hålla sig på vägen inför linjerna.

”Wall of kindness”

Kolla in detta:

”Wall of kindness” ge en jacka eller ta en jacka. Under några veckor kommer väggen stå utanför vår butik. Väggen är till för vänlighet och generositet! I sådana kalla tider är behovet stort av en jacka! Vi ber om hjälp att både sprida ordet, tagga vänner och dela inlägg så att så många som möjligt kan få värma sig denna vinter! Tack till @widerlovco för initiativet! #förändravärlden #medmänsklighet

Hur sjukt bra som helst. Erikshjälpen i Gävle satsar på en vägg där man kan hänga sin jacka till en behövande. Dom som misströstar tror att folk kommer stjäla och sälja. Den som tror på det hänger dit en jacka.

Det är denna trotsiga inställning att vilja hjälpa som är så starkt. Där man mot ”sunt förnuft” och med risker ändå väljer att göra. Varför ? För att behoven är så stora.

Heder åt erikshjälpen i Gävle. Ni är fantastiska.

Ni är värda pris för dagens hjälte!!

Vi behöver mer av kindness i vår värld. Är det väggar eller handlingar eller vad det nu kan vara så behöver vi mer av vänlighet. Vänlighet som hjälper och uppmuntrar.

I vägvalen har vi chansen att ta ut ny rik

När man kommer till en vägkorsning så har man möjligheten att ta ut en ny riktning.

Antingen väljer man att fortsätta in på den väg som leder till det mål man tagit sikte på. Eller så väljer man att fundera på om man behöver ta ut en ny riktning. För att få en annan målbild.

Det är det fina med vägval. Då får man möjlighet att reflektera lite. Hur läget är. Hur man möjligen vill förändra. Se om man är nöjd med valen man gjort tidigare. Om den inslagna vägen är bra.

Det viktigaste är att man inte väljer en av vägarna innan man gjort sin läxa. För när man väl har valt väg kan det ta tid att få möjligheten att antingen vända om eller få en ny ”vägkorsning” igen.

Så se aldrig vägvalen som något farligt. Se dom mer som möjligheter. Att dom är bra. Att hanterar man dom väl så gör dom gott inom oss.

Att hitta hem

Jag fick en lite bricka i julklapp. Den skulle fästas på nyckelringen. Om jag lämnar hemmet utan att den är med hör den av sig. Likaså kan jag hittade den om jag glömmer vart jag lagt nycklarna.

Det är ju inte så dumt. Kommer ihåg att det fanns förr en nyckelring man kunde vissla på. När man visslade spelade den ett ljud. Rätt ok för alla som ofta lägger bort sina nycklar.

Tänk om man kunde ha en sådan bricka när man går vilse i livet. När man typ gör felval i livet. Om man glömmer viktiga saker i livet så ger den ifrån sig ett påminnelseljud. Eller om man är på väg att göra fel så varnar den.

Visst vore det kanon? Eller ?!

Men jag undrar om vi inte har den hjälpen redan inneboende inom oss. Magkänsla tex. Den känslan som man borde följa oftare. Den tysta lilla varningen som viskar fram i vårt inre. Det är ju en sådan bricka.

Samvetet är väl också en sådan ”bricka”. Varningen att man gjort något fel.

Men tron på Gud har också en sådan ”bricka”. Guds ande, den helige ande, är ju en sådan fyr i våra liv. Den signalerar när vi är på väg åt fel håll. Har vi kommit vilse hjälper den oss att hitta hem.

Inom oss, hos varje människa , finns ”evigheten nedlagd”. Alltså ett avtryck av himmelen i oss. Som söker sin mottagning och signalkontakt med himlen och det gudomliga. Gång efter gör den sig påmind inom oss. Och vårt inre blir inte tillfredställt fullt ut förrän den kontakten är etablerad.

Brickan jag fick kan man trycka på för att hitta mobilen. Likaså i mobilen kan jag trycka för att få kontakt med brickan. Det ”trycket” är bönesamtalet med Gud. Det är att hitta hem