När det går bättre än väntat…

Tog en löprunda igår. Målet var en kortare och i ett lugnt tempo. Lugnare än vanligt.

När jag kom hem igen hade jag sprungit nästan lika långt som vanligt. Och det lugnare tempot visade sig vara årsbästa på snittid.

Kanske kan det lära oss något.

Det går bättre när vi inte spänner oss. Lättare att lyckas om vi inte skapar onödig anspänning och rekordlust.

Det är när vi slappnar av vi kan göra dom bästa resultaten.

Värt att pröva. Eller hur?!

Vad tror du om dig själv?

Ibland spelar självförtroendet oss ett ganska stort spratt. Vi tror inte mycket om oss själva. Vi ser våra brister. Vi det våra misstag. Vi ser andras förträfflighet. Alla andra är ju så bra.

Så blir det lite knepigt i tänket.

Vad tror du om dig själv?

I vårt eget ljus kan den tron svikta. Men i rätt ljus kan vi få en balanserad tro på oss själva. En tro som är sund och ger oss ett rätt självförtroende.

När vi ser på oss själva genom Guds blick och det han skriver om oss i bibeln så får vi rätt syn på oss själva.

Predika en gång över temat ”Gud tror på dig. Gör du?” I den tanken visade jag på att Gud har stora tankar om dig. Tror på dig att du duger och kan något. Att han har goda tankar om dig. Du är värdefull i hans ögon. Han tänker helt enkelt goda tankar om dig.

I det ljuset får du se på dig själv. Därför kan du tänka goda tankar om dig själv. Du kan tro något om dig.

Du är bra du. Sug på den en stund.

Om vi hade facit…..

Hur skulle vi handla om vi hade facit? Om vi visste hur det skulle bli?

En kanske helt orelevant fundering. Eller så oerhört aktuell för många som trevar sig fram.

Ibland skulle det verkligen vara frestande att få reda på hur något ska bli. Lätt att tro att då skulle man kanske våga eller ha mod att göra något. Visste man att det inte skulle gå skulle man redan där avstå. Skulle kanske vara väldigt mycket enklare.

Men nu är det ju så att livets facit finns inte. Möjligen vinkar och ledning om vart det barkar hän. Ord från någon som ger en viss vägledning. Som kanske ger en viss bekräftelse på vad man innerst inne känner.

Nu är vi ändå hänvisade till tillit. Att tro. Att hoppas. Att våga. Nu får man lita till att man leds in i något som är meningen.

I min tro ligger en övertygelse om att man kan be om ledning och stöd från Gud. Kanske är det, ja jag tro att den är det, den bästa vägen i livet vi kan följa. Att då också våga ledas av Gud in i det han skapar för oss.

Så, där man är, får man förlita sig på att våga gå på den magkänsla man har. Något facit kommer vi inte få före något händer. Det är inte som matteboken i skolan. Den hade facit längst bak. Livet levs inte som en mattebok. Den levs här och nu på det livets blad som just nu är uppslaget. Vi kan inte tjuvkika på sista bladets facit. Lev här och nu. Sök vår Herre för att be om hans ledning över ditt liv. Då behöver du inte facit. Du kan tryggt vandra in i morgondagen.

Ett nytt normalt

I går skrev jag om att komma tillbaka till det normala. Tänkte vidare lite på det…..

Ibland känns det som att man kommit ur det man gärna vill vara i. Goda rutiner man tappat. Eller så känner man att man behöver något nytt

Helt enkelt ett nytt ”normalt”.

Alltså att skapa nya goda vanor. Kan vara att röra på sig lite mer. Kan vara att avstå något. Eller kanske tvärtom, att göra något sim är bra för mig. Kanska få till en bättre start på morgonen med en morgonandakt för sig själv.

Jag tänker att när vi hittar det ”nya normala” får vi ett nytt välmående. Tillfredsställelse.

Inte för att jag tror att vi ska tvinga oss in något vi inte vill. Ett ”nytt normalt” har sin drivkraft inifrån. Så det behöver skapas inifrån för att bli en långvarig positiv förändring.

Så kan du känna att du behöver ett nytt normalt – våga satsa. Nya goda vanor kan aldrig vara fel.

Tillbaka till det normala

Så var semestern över för denna gång. Tre veckor som kändes ovanligt långa. Inte för att dom var tråkiga. Utan mer att det hände mycket men inte för mycket. Kunnat kopplat av så att det känns helt okej att börja jobba igen.

Tillbaka till det normala

Men vad är normalt? Det är ju ganska subjektivt. Det behöver ju inte betyda att man kommer till något som är som förut. Utan till något som borde ha varit förut men inte infunnit sig.

Det kan också vara något onormalt som alltid är där som nästan uppfattas som det normala. Det normala kanske man inte alltid vill ska vara det normala.

Mem tillbaka till det normala är ju att åter komma till den vanliga trallen. Jobbet. Blandat med fritid. Veckorna bir mer som det brukar. Tiderna ser mer ordnade ut. Man ”slarvar” inte på kvällarna och mornar blir inte sena.

Tillbaka till det normala uppskattas just därför att man haft ledigt. Semestern uppskattas just för att man har ett jobb. Vilket inte alla är förunnat.

Ibland verkar det som att man måste bara sticka ut. Normalt är grått. Normalt är ute på något sätt. Man stressar för att sticka ut. Man måste märkas. Märks man inte är man ingen. Man måste ta plats för att få tillfredställelse. Så blir livet ett jagande.

Nej, jag skulle vilja slå ett slag för det normala. Det är okej att vara lagom och normal. Man måste inte vara mer än andra. Du duger som du är. Glöm aldrig det. Sann vänskap ser inte till exklusivitet. Den ser till det inre värdet. Vårda det istället än yttre yttringar.

Det normala är inte så dumt. Faktiskt ganska okej.

Så slappna av. Var dig själv. Inget annat har ett större värde än just det. Du är skapt sådan. Gud önska dig så. Du fick dom gåvorna. Det är där du kommer att vara som bäst. Inte genom att försöka vara någon annan. Hur bra denne ”någon” än är.

Du är älskad för den du är. Inte för det som du tror att man måste vara. Inte för att du vill vara en kopia av någon. Du älskar för din egen skull. Var den. Det är det normala för dig. Så återerövra det om du tappat bort det.

Tack för att du finns!!!!!

Någon har gått före

Att gå på historisk mark stämmer till eftertanke. Inte bara att det gått länge sedan man tex byggde muren i Visby. I sig är det fascinerande. Men det som ger mig mer respekt är att det vandrat många många människor före mig genom denna murs portar.

Det har alltid gått någon före dig. Någon som gjort avtryck. Någon som skapat för den tid som då var. Men som också la grunden till det vi har idag. Då, för kanske 200 år sedan, kanske det i våra ögon inte var mycket för världen. Men det var början till det vi har idag. Något vi aldrig får glömma bort.

Dom som gått före dig har skapat förutsättningarna för din dag som inne är. Hur ringa dom än kan uppfattas.

Visst är det mäktigt. På samma gata i gamla delen i Visby har det gått flera generationen av människor. Allt från den tid man mest gick, sen häst och kärra osv. Idag kör man runt med bilar. Utvecklingen har gått långt. Den skulle kunna beskrivas på många sätt.

Tänk att du och jag kan också göra något som förändrar framtiden. Vi kan sätta avtryck. Betänk dom sista 100 årens utveckling. Betänk dom kommande. Svindlande tanke.

Så tänk på att det du kan och tillför skapar morgondagens möjligheter.

För stor tanke? Nja, knappast. För historien har visat att så har det varit. Visst, somliga enskilda har kanske fått betyda lite mer än andra. Men allt är ursprunget från det vanliga som skapat behov av utveckling.

Så förringa inte det du gör och den du är.

Så skriver vi varje dag historia. Så som man alltid har gjort i det förflutna. Så kommer vi alltid göra det i framtiden också.

Betänk vad man kommer att prata om vår tid om typ så där en 100 år eller mer. Spännande tanke. Men också respektingivande. Vad ger vi för avtryck?

Livets olika hav

Efter att ha varit några dagar på Gotland sitter jag på väg hem.

Det har blåst ganska kraftigt några dagar.

När jag satt vid stranden i går var jag rätt tacksam satt det inte var hemfärd just den dagen. Färjan hade problem. Ett kryssningsfartyg fick vända tillbaka till Stockholm. Vindens kraft var inte helt enkel att manövrer ett fartyg i.

Sen kommer hemresedagen. Då har vinden lagt sig

Sjön ligger lugn. Det blir en rogivande hemresa en tidig morgon.

Livets resa är lika dan. Ömsom stormigt. Ömsom kav lugnt. Vissa tider är det helt enkelt att ligga i hamn och invänta bättre tid för seglats.

En fantastiks känsla är att komma i lä. Gick med Elida upp till Oslo för massa år sedan. Styv kuling. Den resan var inte kul. Men när vi kom in i Oslofjorden så la sig vinden. Skeppet gick stadigt. Den känslan var fantastik.

Att komma i hamn med sitt liv är gott. Det är en känsla av djup innerlig tillfredställelse. Att helt enkelt komma hem.

Min bön denna dag är att alla som har en stormig seglats i livet ska få komma säkert i hamn. Att komma i lä med sitt liv. Fäst blicken vid horisonten. Läs ”Gud”. Då blir stormens vågor lättare att komma igenom. Ha tro på att även din seglats kommer i hamn. Vinden kommer att lägga sig.