Att skjuta nya skott – livets naturliga rytm

Naturen är så vacker nu. Vart man än rör sig kan man de hur växterna skiftar i ”det nya”. Det är sådan förnyelse i träden. Den unga ljusgröna lyfter naturen.

Gick förbi en gran. Fantastiskt vacker. Man förundras hur underbar naturen är.

….han mättar ditt begär med sitt goda så att du blir ung på nytt som en örn. Psalmen 103:5

Vi behöver känna denna förnyelse i våra liv. Somliga kallar det rastlöshet. Somliga att man aldrig blir nöjd.

Jag tänker att det är det mest naturliga i livet. Tillhör till och med livets rytm.

Mättnaden ligger i att uppleva en inre mättnad som ger en förnyelse av tillväxt.

Det handlar inte om ett jagande. Det är mer ett förblivande. Att finnas när skaparen. Som ger sin näring. Sin omsorg. Sin tillväxt. Så märker man hur sitt liv har livskraft. Kanske ser man det direkt i nuet. Men när man ser sig i backspegeln inser man bad mycket det hänt.

Jag gick i förra veckan på vägar där jag sett dessa skiften. För många år sedan gick jag i en stor skog. Sen blev det kalhygge med fröträd kvar. Nu har det vuxit upp nya ”små” träd. Ett skifte som skett under ca 15 år. Naturen har skiftat utseende. Men marken är den samma. På ett sätt känner man inte igen sig. Men vägen är sig lik. Samma skogsväg. Samma böj. Samma backar. Men skogen har ändrat utseende.

Kanske visar på hur livets förändring och tillväxt också finns. Är den förändringen farlig? Inte alls. Det tillhör livets föränderliga tillväxt.

Låt ditt liv skjuta nya skott. Den förändringen är inte farlig. Den gör dig gott.

Stigar kan ha sina hinder

Var ute på Bergaön och följde en stig. Där låg det ett stort trä över stigen. Man hade säkert kunnat krypa under hindret. Men för den somliga hade det varit att vända.

Men då upptäckte jag en annan stig. Den gick runt hindret.

Så när jag följde den nya stigen så kom jag runt hindret.

Visst är det fantastiskt. När ett hinder kommer skapas det snart nya vägar för att ta sig runt hindren. Det finns inte mycket som stoppar oss.

När vi gick vidare visade det sig att det fanns fler ställen där man skapat nya vägar för att ta sig förbi hindren som blivit.

Känner du igen det i livet? Visst är det så. Man upplever hinder. Jobbigt i början. Men sen så skapar man sig en väg för att ta sig förbi det.

Ge inte upp. Möter du ett hinder i livet så kommer du att hitta en väg vidare. Var så säker. Bara du inte ger upp.

Påminna om refrängen på en gammal sång. Skrev om den för ett år sedan (Söndagstankar – Räkna med Gud) men väl värd att påminnas om den en gång till:

Spärras Din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå. Räkna med Gud ty han gör det omöjliga. Han gör vad människor icke förmå.

Dom hinder du tycker hindrar dig är inte för stora för Gud. Räkna med Gud för han gör det omöjliga.

Även där det till synes är kargt finns det växtkraft

Även där det till synes är kargt finns det växtkraft.

Vi kan uppleva oss leva i ett torftigt och stenigt tillstånd. Där livet känns som att det inte finns så mycket möjlighet till växt och frukt. Men rätt ofta misstar vi oss. Där man kan tro att det inte kan bli så mycket så kan det vackra växa fram.

När solen får ge sina livgivande strålar kommer växten.

Precis så är det i livet. Vi behöver Guds strålar som värmer vår jordmån. Så växer det vackra fram ur vårt liv.

Vi behöver tillåta att hans värme och omsorg får beröra oss. Det finns en inre kraft i våra liv som Gud vill frigöra. En inre växt som vill ut. Som fröets inneboende kraft finns det något som väntar inom dig.

När tiden stannar en stund….

När tiden stannar för en stund….

Det finns tillfällen då det är lugnt. Då man bara liksom vilar eller bara sitter ner för en paus.

Så finns det dom stunderna då det känns som att tiden stannar för en stund.

Du har säkert upplevt dom. Tystnaden är lite mer än bara tystnad. Den är vilsam skön och evig på något sätt. Den tränger inte på utan lever med på ett förunderligt sätt.

Ibland har jag dåligt samvete med att bara inte göra något. Man ska ju vara effektiv. Producera. Skapa.

I jämförelse med en sådan situation är denna tidlösa tystnad himmelriket.

Att vara i ett torp som stått där under oerhört lång tid finns förutsättningarna för det. Tiden har på ett sätt inte stått still. Idag finns det el och vatten. Men då det begav sig var man hänvisad endast till det levande ljuset och eldstaden. Förr var det häst och vagn som passerade ute på vägen. Nu både bilar och fyrhjulingar.

På ett annat sätt står tiden still. Trots att många levt i denna stuga (har säkert varit hög skrik även här) så finns det en ro av evig stillhet.

Vad gör en sådan evig stillhet med oss? Ja, det visar sig väl med tiden när den väl börjar ticka igång igen. Kanske är det mer intressant vad den gör med oss just då, här och nu. Kanske kan den beskrivas som en inre rening. Tanken får rensas ut. Det finns liksom en brist på påverkan. Bara mobilens lilla pling då och då från omvärlden.

Det är då pulsen går ner. Kroppen får vila från måsten. Man gör det man känner och vill.

När tiden stannar för en stund hinner kroppen ifatt. Inte konstigt att man blir trött att hela tiden försöka springa ifatt tänket och alla måsten. Men nu kommer den ikapp. Och det är nog det som gör att man finner ro och frid. Man blir ett med sig själv igen.

När tiden stannar för en stund hittar man hem igen. Att vara vilsen är i sig en ofrid som tär. Därför behöver vi tillfällen av tidlös stillhet. Då blir vi hela igen.

Tror du i smyg?

Tror du lite i smyg?

Tron är ju en privatsak i vårt land. Påstår somliga. Men ibland undrar jag om den verkligen är det.

Många säger sig inte tro på Gud eller Jesus. Men ibland händer det att någon kommer till mig och ber mig be för något. Ganska ofta heter det då så här:

”Jag tror ju inte på Gud. Men du som tror kanske kan be för …..” Som en vän till mig utryckte det: ”om man ber någon att be till Gud måste man ju ändå tro lite i smyg”. Och visst ligger det lite i det.

För om du inte tror men ändå ber någon att be måste det väl innebära att du ändå tror lite. Kanske även lite i smyg.

Misstro mig nu inte att jag vill raljera över det. Inte alls. Tvärt om. Jag tycker det är vackert.

Finns beskrivet om en man i bibeln som kanske också trodde i smyg. Nikodemus kom om natten till Jesus. Han var en av judarnas rådsherrar. Han skulle nog inte officiellt tro på Jesus.

Jag tror dock att en öppen tro är ändå det bästa. För där kan vi tillsammans uppmuntra och stötta varandra. Hjälpa till förståelse. Be för varandra.

I vissa länder är det det bara så man kan tro. Alltså att tro på Jesus i smyg. För gör man det öppet utesluts man från gemenskapen. Förföljas. Man kan till och med bli mördad för det. Så ingen fördömelse över den som tror i smyg. Men jag tror att den som måste tro i smyg inte vill något hellre än att få tro öppet.

Det viktigaste är ändå att du tror. Uppvärdera den tro du har. Bibeln talar om att ha en tro stort som ett senapskorn. Det fröet är ett av dom minsta frön som finns. Men det rymmer ett helt träd inom sig när det växer upp. Den tron kan också göra underverk. Var rädd om den. Så när du ber någon att be för att du själv inte tror så kanske just du har denna lilla senapskornstro. Be då lite själv och du kommer bli förundrad.

Passet – som öppnar ett land

Under en tid har passet varit aktuellt för mig. Jag håller på att ordnar för en resa till Tanzania. Igen. Ja, det är ett land som tagit en del av mig. Du ser det på min blogg under ”meny”. Har haft förmånen att ha varit i det landet 2 gånger. Så nu blir det en tredje resa.

Då är passet viktigt. Det måste vara giltigt. Ha minst 6 månader kvar som giltigt när jag gör resan. Passet gör det möjligt att resa in i landet. Så det är viktigt.

Vissa länder kräver visum. Ett särskilt tillstånd för att få vistas i det landet.

Så kommer man till gränsen vid flygplatsen. Man får ofta göra fingeravtryck. Passet ska bli scannat. Visum visas upp. Är allt i sin ordning så får man passera in i landet. Inte helt ovanligt att bagaget kollas.

Lite skillnad är det när jag fjällvandrade i Grövelsjön för en del år sedan. När vi kom upp på fjället nådde vi gränsen mellan Sverige och Norge. Ingen passkontroll. Ingen scanning av ryggsäck. Inget visum. Det var bara att passera gränsen. Lika mycket en landsgräns. Ändå bara en stig som fortsätter som om ingenting har hänt.

Det finns en annan gräns som inte kräver pass och visum. Det är när man passerar över den gräns vi kallar död. Då vi går in i evigheten. Ändå behöver vi ett medborgarskap i himlen för att komma dit. För det betalar vi inget visum. Inte heller behöver vi köpa ett pass.

Det vi behöver är att vi i vårt inre tror på Jesus. Då är vårt medborgarskap klart. Vi kan passera gränsen som en fortsättning på livet. Krångligare än så är det inte. Men ibland gör vi det krångligare än vad det är.

Så istället för att passet öppnar himmelens land så gör tron det.

”Vi vill bli kända för vad vi står upp för och inte för vad vi är emot”

”Vi vill bli kända för vad vi står upp för och inte för vad vi är emot”

Meningen mötte jag ingen artikel om unga där dom beskrev sig själva så.

Tänker lite till omkring det….

Tänk vad mycket vi människor är emot. Allt för ofta hör man politiker prata väldigt mycket om andra partiers idéer som man är emot. Ofta på bekostnad på att det man själv, partiet, är för.

Men även ”vanligt folk”. Du och jag. Det verkar vara lättare att tala om det man är emot än det man är för.

Vi är mot miljöförstöring men för en bättre miljö. Bara en lek med ord kanske du tycker. Ja, möjligen är det så. Men medge att det är ett mer positivt samtal om vi pratar om det vi står upp för och det vi är för. Än allt prat om det vi är emot.

Det är väl bättre att gå till historien som den som pratade om allt vi ville göra än allt vi inte ville göra. Att lyfta det vi tror på än det vi inte tror på.

Ganska tänkvärt tänker jag. På det viset tror jag vi blir mer konstruktiva. Mer möjliga. Mer trovärdiga. Mer lyssnarvänliga.