Extra allt XL XXL

Vi lever i en tid av extra allt. Vi verkar inte nöjda med lagom som är det typiskt svenska. Vi kanska tom gapats efter mycket och missar hela stycket allt för ofta.

Det speglar lite av att aldrig var nöjd. Att inte tycka att det är ok med det man har. Vill ha mer kläder, bättre bil, en cykel till, en extra tv även i ett sist rum osv osv. Aldrig riktigt nöjd. Det är som att vår identitet och status ligger i allt detta ”extra allt”.

Kontrasterna visar sig obarmhärtigt tydligt när man reser i fattigare länder. Där man inte har ström hela dygnet, inte har en chans till att skaffa sig en bil, tv är det inte tal om. I jämförelse med många av oss så har dom ingenting. Men det som slår mig är att man verkar mer nöjd än oss.

Något mer extra allt som är idag är extra allt på jobbet. Den som har jobb har mer än nog av arbetsuppgifter. Och mer läggs på. Det blir något av extra allt på alla plan. Något som kommer att kosta i slutändan.

Vädret är också extra allt. Men det försöker vi kollra bort med massa ursäkter. Skolungdomar strejkar. ”Varför utbilda oss inför en framtid som vi kanske inte får!” Utmanande ord från unga människors. Och vuxenvärlden är mer oroad för ekonomin och vad det kostar att byta livsstil. Så missar vi att vi fick vår tid med välfärd som en gåva från dom som levt före oss. Vad ska vi ge våra barn och barnbarn för gåva? Extra allt av översvämningar eller extra allt av något bättre?

Var rädd om livet du har. Du behöver inte ha extra allt av allt för att vara lycklig. Du behöver vara tacksam för det du har. Då blir du lycklig.

Söndagstankar – Ta emot Herrens välsignelse.

Ganska ofta avslutas våra gudstjänster med välsignelsen. Pastorn eller prästen säger då….

Ta emot Herrens välsignelse!

Så läser han välsignelsen. Och kanske är det ingen läsning. Utan det är mer av ett förmedlande. Jag brukar kupa mina händer som en signal om att jag är beredd att ta emot. Att jag vill visa mig själv och Gud att jag gärna vill ha del av hans välsignelse.

Herren välsigne er och bevare er. 
Herren låte sitt ansikte lysa över er 
och vare er nådig. 
Herren vände sitt ansikte 
till er och give er frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.

Läs den igen. Och igen. Och igen.

Låt varje sats smälta in inom dig. För visst är det lätt att den bara blir en snabb läsning. Så lämnar man gudstjänsten till kanske ett kyrkkaffe.

Wikipedia beskriver välsignelse så här:

En välsignelse är en formel uttalad över någon eller något för att förmedla välgång och lycka

Formel? Det är just var den inte är. Inget hokuspokus. Inget man bara rabblar så händer det något. Alltid. Nej, det är en hälsning från det gudomliga, Gud själv. Och den har, och får inte, ingen betydelse om den inte tas emot som just en levande hälsning från Gud själv.

Så läs den på nytt och nu inte som en formel. Utan som Guds hälsning till dig. Ta emot. För Gud menar vad han säger. Han vill välsigna och bevara dig. Han vill låta sitt ansiktes ljus lysa över dig. Han vill bevisa sin nåd över dig. Han vänder sitt ansikte till dig för att låta sina ögon, sina kärleksfulla ögon, se på dig. Han vill ge dig sin frid. Så läs igen.

Herren välsigne er och bevare er. 
Herren låte sitt ansikte lysa över er 
och vare er nådig. 
Herren vände sitt ansikte 
till er och give er frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.

https://meandmyhousestore.com/produkt/poster-valsignelsen/ Du kan hitta trevliga posters via denna länk. Bra påminnelse om att ta emot Herrens välsignelse.

Förhoppningar

Sitter och lyssnar på vinterstudion på SVT. Ett ord som återkommer ofta är förhoppningar. ”Vi har stora förhoppningar på….”.

Ett ord som vill utrycka en önskan, tilltro, utsikt om, hopp om, förväntan om att något visst ska ske.

Förhoppningar kan grusas av någon anledning. Där förhoppningen byts ut till ett antiklimax. Som att luften går ut.

När en förhoppning uteblir är utmaningen att fokusera om. Att ta nya tag. Att hitta och se nya möjligheter och utmaningar. He aldrig upp när en förhoppning uteblir. Det kommer flera av dom.

En förhoppning kan göra underverk. Den liksom dras oss fram i en utveckling. Man vill vidare på något sätt. Det gör också vägen till det man hoppas mycket roligare.

Förhoppningar kan också skapa sammanhållning. Man växer ihop på ett spännande sätt. Det skapar band som är svåra att göra sönder. Man blir ett team.

Förhoppningar kan aldrig leva sitt eget liv. Förhoppningar behöver få energi tillfört. Det ges genom att man fortsätter att skapa goda förutsättningar för förhoppningen.

Förhoppningen är som vägen till ett mål. Vandra på den.

Sträck dig till Gud

Kanske säger man att man skall sträcka sig mot Gud. Alltså att ta riktning åt hans håll.

När vi sjunger lovsång i kyrkan så sträcker många upp sina händer uppåt. Det är som en längtan till Gud. Att vi som barnen sträcker upp sina händer till sina föräldrar. När dom vill upp i famnen. Eller vill ha hjälp. Som att säga till Gud att jag behöver dig. Jag behöver det du Gud har att ge mig.

I alla livets situationer behöver vi sträcka oss till Gud. Inte så att vi blir bortvända från nuet. Utan att just kunna vara som bäst här och nu behöver vi ha ett högre perspektiv. Där vi blir mindre fokuserade på oss själva.

Våra bekymmer kan ibland ta överhand. Så mycket att dom får för mycket plats i vårt sinne. Då är det gott att få sträcka sig åt Guds håll.

Att sträcka sig mot Gud signalerar att hela vår kropp, hela vårt sinne, är inställt på Gud. Det hjälper oss att fokusera.

Vi har en gudstjänst som heter Tid För Stillhet. Ca 60 minuter av en stilla samling. Där man får en stund av att sträcka sitt inre upp emot Gud. Det gör så gott. Pulsen går ner. Stillhet i tänker lägrar sig.

En av vår tids stora utmaningar är att stilla sig. Det är så mycket som stör oss. Så mycket som pockar på vår uppmärksamhet. Så vi behöver tid för stillhet.

Sträck dig till Gud. Försök att lyssna in vad Gud vill säga till dig.

Ibland är det skönt att få drömma sig bort

Ibland är det skönt att drömma sig bort.

Att mitt i en kylig dag med lite för kalla vindar få drömma sig bort till varmare platser.

Där man kan ligga i en hängmatta och njuta av sol och värme.

Folk menar att man behöver ta en paus då och då. Då passar det att drömma sig bort.

Att i sin inre värld kunna hamna på en annan plats. Blundar man så kan den bilden bli ganska verklig.

Nu är den ju inte på riktigt. Inte som att åka dit i verkliga livet. Men nästan ändå. Det gör gott att på en sekund resa till en öde strand och bara vara där. Om så för några få minuter.

Ibland behöver vi det mer. Ibland mindre.

Dröm dig bort. En billig resa som sänker pulsen lite.

Att glädjas för andras framgångar

Jag har en kusin som hejar på Färjestad. Hon är rätt snabb på att notera att Färjestad spelar bättre än HV71 och vinner oftare. Det ger en god träning att glädja sig åt andras framgångar.

Visst är det bra att kunna glädja sig åt andras framgångar.

Om man betänker det i livet och lämnar SHL för ett tag så är det en viktig ingrediens. För det händer något gott när man kan glädjas för andras framgångar. Även när det är motigt för en själv.

Ibland känns det som att vi människor kan bli rätt missunnsamma. ”Om det får dåligt för oss så skall det sannerligen inte få gå bra för någon annan”. Fokuset liksom ligger i att den ende som det ska gå bra för så är det bara ”jag”.

Det är när man gläds för någon annans framgång man har lättare för att uppmuntra.

Likaså är viktigt att lyfta andra medan man själv lever i en framgång. Då kan man bevaras ödmjuk. Vi vet aldrig hur länge ”framgången” varar. Jag tänker att det är nåd att det är en framgång just nu.

Gläds med andra. Det gör dig gott.

Andras fel förblindar

Om man fokuserar på att hitta fel hos andra, så ser man inte sina egna brister.

Det ligger något i detta. Hur lätt är det inte att man missar sina egna brister när man fastnat i att se andras brister.

Tänk om vi kunde handla tvärtom. Först få ordning på oss själva. Då kan det möjligen finnas en möjlighet att se på andras och ha en åsikt.

Men vad som händer då är att man blir mycket mer ödmjuk och förlåtande. För man inser att man själv inte är så mycket bättre. Att man själv kämpat med brister. Så får man ett annat perspektiv. Man vet hur svårt det är.

Andras brister förblindar oss. Vi liksom missar våra egna tillkortakommande.

I bibeln finns en berättelse om människor som ville att Jesus skulle döma en kvinna. Till dessa människor säger han ”Den som är utan synd kan kasta första stenen”. Ingen gjorde det. För man insåg att man var inte felfri.

Nästa gång du tänker döma någon och vill peka på dens fel och brist, titta då på dig själv först. Om du finner dig felfri så kan du möjligen fortsätta det du tänkte göra. Men handen på hjärtat, du är med största sannolikhet inte felfri. Inte jag heller.

När vi fokuserar på andras brister blir det en bismak i luften. Den atmosfären kan bli dyrbar. Risken är att till slut vill ingen vara med den som bara ser andras brister.

Kommer du ihåg denna tanke: ”Ta först bort bjälken i ditt eget öga innan du tar bort flisan i din broders öga”.

Jag tror på mer barmhärtighet och förlåtelse. Kanske gör du det också. Så en bra väg är att tänka gott om varandra. Tro på varandra. Det ger en god väldoft.

Jag hittade denna bild på Herregud&Co

https://www.facebook.com/herregudco/