Har ju varit hemma några dagar. Då har jag följt simEM. Vilka fantastiska simmare vi har i Sverige. Sara Sjöström är ju fantastiskt bra. Dom övriga är ju inte så mycket sämre dom.
Nu tar Sara flera Guld. Och några silver. När man följer hennes lopp, 100 m fjäril och hon blir slagen med en (1) hundradel. Visst, hon borde ha vunnit och ”gjorde flera misstag” i loppet. Men snälla ……..
När intervjun är känns det som en sorgeintervju. Det är som hela världen rasat samman. Sara är rätt uppåt trots allt i början men det ser inte roligt ut på slutet. Inte konstigt att Sara ser att tappa leendet med dom frågorna som kom. Visst kan man vilja veta vad som kunde ha gjorts bättre men inte så länge……
Varför kan man inte glädjas åt ett silver istället för att analysera ett lopps ev misstag? Är detta typiskt svenskt?
Vad handlar en hundradel om? Möjligen en för kort nagel, en lite för bra motståndare, en start som blev lite för sen mot motståndaren eller bara en liten otur.
I framtiden kommer man minnas detta EM som ett bra EM. Saras silver kommer att heta ”en silvermedalj men nästa guld” eller ”silver med guldsmak”. Det kommer att minnas som ett EM där våra svenska simmare gjorde ett bra resultat.
Tänk om vi redan nu kunde hantera det så?
I min värld är Sara och hennes kompisar hjältar. Hur många kan bli etta, två och trea i ett lopp? Hur många är det som kan titulera sig som nummer två i Europa?
Så min hälsning till alla sportjournalister och hela svenska folket. Låt oss glädjas åt ett silver, även om det bara är en hundradel till guldet!
Pedher´s blogg 