Strandsatt

En sak jag saknar just nu är en varm sommarkväll. Då man efter jobbet kan ta med dig sin strandstol till sandstranden. För njuta av solen, vattnet och kanske lite på grillen. I den bemärkelsen är jag gärna strandsatt. 😉

Strandsatt är ju annars något helt annat. Det kan vara att bli lämnad i sticket. Utlämnad. Hjälplös. För resenären vars flyg inte går som det ska kan bli strandsatta. Utlämnade. Så blir man kvar någonstans man egentligen inte vill vara.

Jag kan tänka mig att många känner sig strandsatta idag. Man får inte leva som man vill. Man kanske blivit av med jobbet. Situationer för att man blivit ”låst”. Man kan inte gå vidare på något sätt. Man vill helt enkelt något annat med sitt liv än det just nu är. Och verkar vara så för evigt.

Jag kan tänka mig att man lätt blir besviken då. På gränsen till bitter. Att finnas där man inte vill vara men inte har makten att ändra det. Ser inget väg vidare. Man känner sig fast. Jag kan förstå frustrationen.

Det behövs mod att förändra detta. Kraft till att våga förändring. På något sätt ta makten över läget. Göra något åt det helt enkelt. Vill man ha förändring får man själv vara den förändringen.

Lättare sagt än gjort. Men jag tänker mig att denna förändring kommer inifrån oss själva. Att inte vänta på att någon annan ska göra det.

Min bön denna dag blir denna:

🙏 Herre, skapa vägen vidare för den dom upplever sig strandsatt på något sätt. Ge den mod att förändra. Skapa Herre den förändring som måste till.

Stranden

Jag sitter vid stranden en kväll. Vågskvalpet slår mot strandkanten. Solen är på väg ner. Stranden som vanligtvis är full av liv är ganska öde. Inte konstigt. Det är visserligen en sommarkväll i juli men ack så kylig. Vinden ligger lite för mycket på. Molnen ligger rätt så lågt. Men solen tittar fram under dom.

Mina tankar går till en annan strand. Lärjungarna är ute på sjön. Olyckliga. Jesus hade korsfästs. Dom kände sig lite övergivna. Ja ganska mycket. Dom gjorde det som dom gjorde förr. Dom fiskade.

Så tittar dom in mot stranden. Dom ser en eld brinna. Vid elden står det en man. Dom inser att det är Jesus. Han lever ju Jesus. Petrus hoppade i vattnet. Tog sig in mot land. Där hade Jesus gjort i ordning en måltid för dom.

Måltiden som i bibelns värld vill visa på sann gemenskap. Att man på något sätt tillhör varandra.

Där visar Jesus att lärjungarna och Jesus hör ihop. Han visar inför denna och den osynliga värden att dom och Jesus hör ihop. En fantastisk förebild på nattvarden.

Så äter dom tillsammans. Delar gemenskapen.

Det är här Petrus får sin upprättelse. Han får bekänna sig till Jesus igen. Jesus får visa Petrus att han inte övergivit honom.

Kanske känner du dig övergiven på något sätt. Kanske har det gått snett i relationen med Jesus. Förnekat, liksom Petrus förnekade. Du kanske tror att den sanna gemenskapen är körd.

Denna bild är till dig. Du har en eld väntande på stranden. En gemenskapsmåltid med Jesus. Där han bevisar sin gemenskap med dig. Nästa gång du tar nattvarden är det hans hälsning till dig. Du tillhör honom. Han tillhör dig.

Skulle det dröja en tid innan du kan gå till nattvarden så gör den för dig själv. Ta fram ett bröd och lite saft. Tänk på Jesus och stranden. Ät brödet. Drick saften. Gör det till minne av Jesus. Hälsningen är den samme till dig. Du är hans. Han är din.

Om det känns konstigt , titta då på denna gudstjänst från vår församling. Där kan du dela nattvard med oss. Det är vår gudstjänst Tid för stillhet. Den sändes under Corona-tider.

Det viktigaste är att du tar emot hälsningen från ”stranden”. Du är inte bortglömd. Du är inte förvisad. Du, om du vill, tillhör Jesus.

”Det är ju en dag imorgon också”

Man brukar ju ofta säga att vänta inte tills imorgon med det du kan göra idag.

Jag skulle vilja vända på det. Tänka lite tvärs om.

”Det är ju en dag imorgon också”

Allt för ofta stressar vi så oerhört. Allt måste ske nu på direkten. Och visst. Varför vänta. Men det finns något gott med att vänta ibland. Det händer något i ”väntan”.

Det handlar något om att bida tiden. Att bida sin tid. Alltså att vänta tills läget är bra för just mig. Det är inte alltid rätt att skynda på och stressa in något. Ibland kan det behöva få verka fram. Alltså att tiden får jobba för ett bättre tillfälle. Att hitta det rätta läget.

Jag tror också att det är en bra hållning är man inte riktigt är säker. Man får en lite längre startsträcka. Så mognat det fram något ännu bättre.

Ibland måste inte svaret komma idag. Det är ju en dag imorgon också. Jag har försökt att leva efter en tanke. Har jag inget bra svar får jag be om att återkomma. Låta tiden verka och när svaret kommer så vill jag ge det. Alltså inte bara dra till med något svar som kanske kommer vida sig felaktigt och rent ut sagt dumt.

Det är ju en dag imorgon också. Allt måste inte ske just nu på direkten. Men det samhälle vi lever i idag kräver nästan det. Till och med Mail ska man nästan ha svart på innan det kom.

Det är ju en dag imorgon också. Det leder till en större eftertänksamhet. Och jag tror det blir ett större djup i svaret då. Som kommer att hålla längre.

Och när morgondagen kommer, och det skulle visa

sig att frågan inte är så aktuell, var det ju tur att man inte drog till med något svar i onödan.

Så…..

”Det är ju en dag imorgon också”

Allt måste inte ske idag. Alla svar måste inte komma idag. Alla beslut måste inte ske idag. Tiden arbetar för ett bättre och genomtänkt svar på saken.

Det är svårt att höra den inre rösten när man själv håller låda

Det är svårt att höra den inre rösten när man själv håller låda.

Att jag tillhör dom pratglada är väl ingen hemlighet. Inte heller för mig själv. (Vill väl inte erkänna det men ändå …. 😅). Men jag skulle tro att man inte är lika vetande om att jag älskar tystnaden också. Visst, en ljudbok eller lite musik när jag tar en promenad händer. Men lika väl kan det vara en promenad i tystnad. Där tankarna får snurra fritt.

Jag har stannat inför att den inre rösten en tid. Önskan om att lyssna inåt liksom. Inte för att jag menar att det är det enklaste men ändå. Att få ha ett inre lyssnande till det andliga. Till Gud.

Vissa tider tror jag att vi har svårt att acceptera tystnaden. Kanske till och med är orolig för den. Den liksom tränger sig på, ångestliknande, jobbig och enerverande. Det måste helt enkelt finnas ljud. Antingen håller vi låda själv och pratar ihärdigt. Vi vågar inte att det blir tyst. Eller så sätter vi på musik eller ljudbok.

Men genom allt detta brus har den inre rösten svårt att nå igenom. Den kan inte överrösta allt brus. Den är nog inte ämnad för det. Dens beskaffenhet är mer av den viskande karaktären. Den vill inte missförstås genom att andra inslag ”lägger sig i”. Nej, den vill ha vår fulla uppmärksamhet i ett avslappnat läge.

Inte för att diktera något. Utan mer att dela med sig av något viktigt. Något som är ämnat just för den som lyssnar. Kanske helt enskilt. Kanske bara för den. Hemligheter som kan betyda något stort och viktigt när tiden är inne för det. Kanske en uppmuntran. Kärleksbetygelse från himmelens värld till din egen inre värld.

Det är svårt att höra den inre rösten när man själv håller låda.

Tystnaden kan också sätta upp hinder. Just därför att vi, istället för att lyssna inåt, är stressade för att det är just …… tyst. Men när vi hittar tystnadens välsignade viskning så händer det något märkligt med tystnaden. Den blir inte helt tyst. Den fylls av delningen röstens ljuvliga viskning. Och där, just då, märker vi vad gott den gör med oss.

Var inte rädd för att lyssna inåt. Där finns en röst som gärna delar en stund med dig. I ett förtroligt samtal som kommer berika ditt liv.

Det är svårt att höra den inre rösten när man själv håller låda.

Våga stanna upp. Våga vara tyst. Våga lyssna inåt.

Som Tomas Sjödin sa i ett vinterprat i P1 för något år sedan:

”Den goda tystanden handlar mer om att hitta tonen än att bli tyst. Få öron för dom svaga signaler som bär min ton, mitt bidrag till denna värld och få förmågan att urskilja vad jag inte ska blanda mig i”

Tänk vad viktigt det är att hitta sin ton. Kanske är det en längre process. Kanske kortare. Men där i lyssnandet inåt finns förutsättningarna för att hitta just den tonen som är din och min.

När våra rötter skadas

Jag minns hur det var när jag hade förmånen att ha en trädgård. Rötter var inte att leka med. Hur svårt det kunde vara att få bort en planta/träd. Rötterna kunde gå så djupt att det var i princip omöjligt att rubba.

Likaså så lärde jag mig att man kunde skada rötterna. Så illa att hela växten led. Till och med dö. Rotsystem är känsligt och så viktigt. Ett träd lär visst ha lika mycket rötter som dess krona. Rätt intressant. Man skulle kunna säga alltså att kronans möjlighet till tillväxt och frukt har med dess rotsystem att göra.

Härom dagen blev jag överraskad. Träd som jag några veckor tidigare sett friska var nu sjuka. Grenarnas blad började torka. Och när jag går runt på olika ställen ser jag flera träd som drabbats.

Så verkar det som att något är fel

Jag är ingen expert men visst är det märkligt …. Men det får mig att fundera lite. Jag jämför med träd jag själv förstört. Rotsystemet är viktigt. Man skulle kunna tro att det är fel på rötterna. Men det är nog någon sjuka.

Jag tänker ändå hur viktigt vårt livs rotsystem är. Att vårt liv har rätt jordmån. Att vi finns i sammanhang där vi har rätt förhållanden till god livskvalitet för vårt inre liv.

Blev påmind om en bibelställe ….

Luke 13:8-9
Men trädgårdsmästaren svarade: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt runt det och gödslat. Kanske bär det frukt nästa år? …..”

Vad viktigt att det finns goda växtförhållanden. När dom förutsättningarna blivit dåliga behöver man inte ge upp. Man kan skapa bättre förutsättningar. Skadas vi i livet finns det möjlighet till att vårdas.

Alla bilder haltar. Men kanske denna ändå kan få ge en tankeställare och uppmuntran. När våra liv inte ger det vi hoppats på, är det då dags att se på hur jordmånen är.

Såg en gång hur man flyttade hela träd. Riktigt intressant. Kanske behövs det något radikalt i ditt liv. Få ett nytt ställe att vara planterad i. Det nuvarande är inte nyttigt för dig.

Tror att denna bild på träden får olika bilder att ploppa upp inom oss. Kanske rätt nyttigt att stanna upp en stund och fundera lite.

Ett vet jag, att när förhållandena är goda lever trädet gott. Bladen är friska och nya skott kommer. Fruktträden ger frukt. Det finns förutsättningar för att ditt och mitt liv är likt ett välmående träd. Bara vi ser till att jordmånen och växtförhållandena är goda.

Snårig mötesplats

Mötesplatser kan vara på lätta att hitta. Somliga kan vara lite snåriga att hitta. Andra kan vara svåra att hantera. Somliga mötesplatser är efterlängtade. En del mötesplatser ser man med glädje att det är många där. Andra skulle man helst bara vilja vara två vid.

När jag var ute och åkte på småvägarna på Öland var det ofta väldigt trångt. Mötet med andra bilar fick ske med försiktighet. Det underlättade helt klart med mötesplatserna. Där kunde man mötas på ett säkert sätt.

Idag är mötesplatserna eftertraktade. Mitt i pandemin så saknar man verkligen tiden för att mötas.

Mötesplatser kan vara svåra. Trots att dom finns där så blir det inga riktiga möten. Det är som när man möter en bil på den trånga vägen. Man ser till att man möts så att man snabbt kan ta sig vidare. Så träffas vi som människor men ändå inte.

Mötesplatser kan också vara precis tvärtom. Man stannar länge och gärna. Inte så viktigt att komma vidare på vägen. Men delar livet. När man väl kör vidare är man fyllde av en inte god känsla. Dom man mött har ”gjort” något med oss. Dom mötesplatserna får gärna bli fler.

Sen finns dom mötesplatserna som man gärna vill ska uppstå. Där djupare möte än kan ske. Som kanske till och med ändrar livsvägen. Kanske till och med byter väg. Vad vet jag. Men dessa mötesplatser gör något särkilt med oss. Blir mer avgörande än andra möten.

Så är några snåriga. Svåra att hitta. Svåra att vara på. Svåra att se andra i. Det kan vara att man själv inte riktigt är ”på banan”. Eller så är omständigheterna komplicerade. Kanske har man då två val att göra. ”Rensa upp snåret” eller ta sig till nästa mötesplats.

Ett är säkert. Det är dom som är på mötesplatsen som skapar dess innehåll och förutsättningar. Man själv avgör hur länge man stannar och gör något åt saken.

🙏Tack gode Gud för alla goda mötesplatser som finns. Tack gode Gud för alla som skapar en god atmosfär där. Tack gode Gud för att du kan välsigna alla mötesplatser. Om dom så är inom oss eller på en fysisk plats.🙏

Gör det samma har han sagt….

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord:
röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Det gör detsamma har han sagt. Ändå blandar vi ihop korten allt för ofta. Tänker inte i första hand om rasism. Utan mer om hur vi värderar varandra.

Gud gör inte skillnad på någon. Hans förlåtelse gäller alla. Snarare så har vi svårt att kunna tro att den som är värst av alla kan få förlåtelse om den vill och ångrar sig. Men vi begränsar. Inte kan en massmördare få förlåtelse? Eller ?

När det finns en sann ånger finns det en väg till förlåtelse. När det finns en sann omvändelse till att göra bättring finns det en väg till förlåtelse. Lite slarvigt sagt kanske , så gör det då detsamma. Vad som än hänt finns det en försoning som täcker.

Likadant gör detsamma vart vi kommer ifrån. I människor ögon kan det vara en person som tillräknas lågt värde. Folk ser ner på dom. Men Guds ögon är det ingen skillnad. Såsom han ser på dig ser han likadant på alla. Med samma kärlek. Det gör faktiskt detsamma. Jesus älskar ändå. Sen skulle han ibland önska att både du och jag och alla andra tänkte oss för lite mer. Innan vi gjorde vår dumheter. Så vart du än kommer ifrån, vilken nationalitet du än har, så älskar Jesus dig (ändå).

Hela det tänket borde få djupt fäste inom oss. Det skulle göra skillnad i mycket vårt land. Så även över hela våran jord. Det skulle göra skillnad i vårt tänk om andra. I vår handling till andra. I förståelse för andra. Och inte minst sig själv.

Så….

Jesus älskar alla mänskor,
alla människor på vår jord:
röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt,
Jesus älskar alla mänskor på vår jord.

Glöm aldrig det!!

Att vara en vän

Hur skulle du beskriva en vän? Vad är en väns bästa egenskaper? Vad gör vänskap med dig? Ibland tror jag att vi tar vänskap för givet. Per automatik förutsätter vi att vänskap ska bara finnas där.

Vänskap kan ju vara olika. Det inser ju jag med. Ytlig sådan. Man vet om varandra. Men inte mer. Sen finns det den mer djupgående vänskapen. Den värderar jag högt. Där man känner att man kan vara sig själv. Man behöver inte göra till sig. Ibland tycker jag mig se att en sådan vänskap är en bristvara. Vet inte varför. Kanske för att vi inte har den tid som behövs för att få tag på den. Men en djup vänskap gör att jag vågar och kan dela det jag känner och upplever. Utan att bli hängd liksom.

Häromdagen föll mina ögon på en vers i Johannes 15. Där Jesus ändrar från tjänare till just vänner. Kolla in versen :

”Jag kallar er inte längre tjänare för en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Fader.”
‭‭Johannes‬ ‭15:15‬ ‭NUB‬‬

Vi är Jesu vänner. Han har skapat en sådan närhet genom sin ande att den djupaste av vänskap finns. När jag växte upp användes ordet tjänare mycket. I all välmening och den tids förståelse. Det är en sådan äkta vänskap där jag kan dela allt. Var den jag är. Och ändå veta att Jesus vill vara vän med mig. Så även för dig.

Min förhoppning är att den vänskapen, vänskapen med Jesus, ska hjälpa oss att också vara vänner med andra i vår omgivning. Att den går prägla all vänskap som finns.

Till sist….

Det finns en sångstrof som heter ”Vilken vän vi har i Jesus….” En gammal sång ut segertoner. Han är trofast kärleksfull och god…. (sången får du längst ner). Tänk att jag får vara vän med honom. Tänk att han vill vara min vän.

vers 1
Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god!
När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod.
Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän
som har lovat vara med oss,
hjälpa om och om i-gen.

vers 2
Har du sorger och bekymmer, är du modlös, trött och svag,
Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag.
Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den
som sörjer vill han trösta,
den som vacklar ger han stöd.

vers 3
Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår,
säg till Jesus vad du känner, våga tro att han förstår.
Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång
älskar oss och ger oss vila,
tänder hopp och föder sång.

Att växa neråt

Att växa gör vi i princip hela livet. Ett tag på längden. Genom hela livet växer celler till ingår kropp. Vi kanske också lägger på oss lite extra kilon här och där efter ålder. Mm vi växer på alla tänkbara sätt hela livet.

Tror du som jag var ganska stolt för varje centimeter vi växte när vi var små. Minns sträcken vi ritade vart efter våra barn växte. Glömde man mäta en tid blev ju hoppet desto större. Förtjusningen likaså. Ju äldre man sen blir blir man visst lite kortare med tiden ……

Minns också hur jag noterade att mina armar växte. Ja, den förståelsen kom nog med tiden. Min morfar var ganska stor om magen. Jag testade varje gång vi möttes om jag nådde runt. Alltså det var segt. Men en dag nådde jag runt. Om det var mina armar som blivit längre eller han smalare var då inte så viktigt. Jag hade blivit stor nog att nå runt. Ni kan bara ana glädjen!!

Mycket har handlat om att växa upp. Ändå finns det något större och viktigare. Att växa på djupet. Inte att fötterna växer ner i jorden. Utan mer att våra liv blir mer stadigt. Som att våra rötter går på djupet.

Det är så jag tänker att tron gör med oss med tiden. Ju mer tron får bearbeta oss desto mer blir dess rötter. Vi växer på djupet i tron och tilliten till Gud. Genom hans inverkan och välsignelse i mitt liv växer vi djupare och djupare. Även av den insikt vi får.

Att växa på rätt plats är också viktigt. Bibeln försöker beskriva den platsen. I psalm 1 kan vi lösa följande:

Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.

Platsen som ger detta är ”när man har sin glädje i HERRENS undervisning
och begrundar hans ord”. Alltså när bibelordet är nära oss.

Tänk vad lätt det är att glömma den stunden. Om vi verkligen insåg att det är där vi växer djupt och välsignat borde det dra oss till det mycket oftare. För när vi är där vi frukt, i rätt tid. Och vi ska lyckas väl.

Kanske är det dags för både dig och mig att börja växa på rätt plats igen. Nära Guds hjärta genom hans ord. Jag bara anar vad det skulle innebär för oss alla.

Ps Om du kollar på Lappis via TBN på onsdagskvällens möte kan du höra om bibelns effekt. Ca 45 min in på sändningen berättar Stefan om vad som händer när vi läser bibeln. Kolla det Ds

” … Tänk på mig efter din nåd…”

Hur ofta är det inte så att vi skulle vilja säga till vår omgivning ”tänk på mig efter din nåd”. Alltså var full med nåd när du tänker och bedömer mig. Allt för ofta inser vi att vi gjort något mot någon som sårat och gjort vederbörande ledsen. Så behöver vi både nåd och försoning.

Innan vi dömer någon förhastat kanske det kan vara bara att reflektera över vad det var som hände. Var det med uppsåt? Var det en olyckshändelse? Var det ett rykte? Förtal för att sätta dit någon? Det är då man kan ha mer nåd och förlåtelse.

När vi inser vilka brister vi har blir vi mer beroende av nåden och förlåtelsen.

Bibeln skriver i Psalm 25:7

Tänk inte på min ungdoms synder
och på mina överträdelser,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, HERRE.

Psalmisten verka vädja till Gud för ”hans godhets skull”. Höll på säga som om det skulle behövas. Gud andas denna nåd. Han är denna nåd. Han lever denna nåd. När vi vänder oss till honom med en ärlig längtan av nåd så finns den där. Till upprättelse men också till förändring.

Tänk på mig efter din nåd…

En ödmjuk längtan och önskan om att dom fel och brister jag har inte ska stå i vägen. Utan att dom ska försonas. Tänk på mig efter din nåd. Att Guds nåd och barmhärtighet, som inser vem jag är med mina brister, ser igenom dessa. Han inte bara överskyler dom utan förintar dom i sin nåd. Det är den stora förlåtelsen full av nåd.

I det ljuset att vi är så beroende av Guds nåd behöver det prägla oss att också vi visa nåd. Att tänka på vår nästa utifrån nådens perspektiv.

Det vore ute med oss om vi inte hade Guds nåd. Då fanns det inget hopp. Ingen framtid. Men när Gud tänker på oss efter din nåd, finns det hoppfullhet, framtidstro. Det finns frid och tacksamhet. Så….

Herre, tänk på oss efter din nåd….

Tips Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill.