Jag ville bara höra din röst…

Tomas Sjödin har skrivit, som så ofta förr, några tankar värde att reflektera över.

Man vet inte vad man vill när man hörs. Men efteråt vet man vad man ville

Så skriver han följande:

Kanske kan man förenkla och säga att sammanträden mår väl av agendor, men möten mår bäst av att vara oskrivna blad. Förvånande ofta växer det bästa i tillvaron fram ur avsiktslöslösa möten. Eller uttryckt med andra ord:

Man vet inte vad man vill när man hörs. Men efteråt vet man vad man ville.

Allt för ofta måste vi ha en orsak att höras av. Inte ringa vara för att just bara ringa och höras lite. Vi måste ha en orsak. Så sitter vi och funderar ”när kommer han till sak”?

”Jag ville bara höra din röst”

Men visst är det skönt att bara höra rösten på någon ibland. Det är mer än att man måste ha något speciellt att prata. För rösten räcker fullständigt.

Man visste inte egentligen varför man ringde. Men kände att man behövde det. Sen går det upp för oss att vi helt plötsligt vet varför. Det var att bara få höra rösten. Det allt.

Kanske ska du ringa ett sådant samtal idag. Någon kan behöva höra din röst. Du kan behöva höra någons röst. Så händer det igen. Det unika mötet som berikar.

Det hjärtat är fullt av …… det talar munnen om

Det hjärtat är fullt av ….. det talar munnen om.

Genom att analysera det du pratar om beskriver det ditt hjärtas inre. Det visar på dess ”kondition”. Vad som rör sig i ditt inre. Rannsakande men sant.

Ditt hjärta påverkar ditt tal. Ditt tal påverkar din omgivning. På så vis påverkas din omgivnings syn och förhållning till dig. Och det påverkar hur er samhörighet blir på sikt, om den blir ytlig eller djup. Man får försöka vända blicken inåt när man känner att man inte får den kontakt man söker. Helt klart innebär inte all ensamhet att man har ett sämre tal. Men kanske ska man ändå reflektera över det.

Ryktesbärare, förtal, nedlåtande tal, förvrängande berättelser, sådant som gör samtal omöjliga pga attityd mm brukar tyvärr inte leda till djupare gemenskap.

Om du vill få ett förändrat tal kanske det behövs ett förändrat hjärta.

Men tänker man på det goda talet som är sprunget från ett gott hjärta inser man skillnaden. Den leder till något mer. Till djupare och härligare gemenskap. Den lockar till fler samtal.

Stafettens tjusning

Att se en stafett i tex skidskytte är rätt spännande. Att se 4 personer tävla ihop.

Det händer något speciellt då. Man lyfter sig lite till för man vill hjälpa sin medtävlare. Tävlar för fler än sig själv.

Det som är vackert är att man delar på sträckan. Hjälpas åt för att nå målet.

Så tänker jag livet. Det är inte bara ett eget race. Nog för att man måste ta sitt eget ansvar. Men man lever tillsammans på något sätt.

Minns när barnen var små. Vi hade bara en enda dag som jag kan minnas som både barnens mamma och jag var sjuka samtidigt. Annars var en av oss frisk när den andre var sjuk.

Lite kuriosa. Den dagen vi båda var sjuka klarade vi inte av att få pojkarna till skolan. Så vi fick sjukanmäla dom som ”vård av förälder”.

Arbetslivet är också en stafett. Man tar den ena sträckan efter varandra. En kör lite hårdare medan en får vila lite. Det är så man orkar mer. Tar man emot den hjälpen får man få viloperioder. Ger man inte andra en viloperiod får man själv inte hjälp senare.

Kan vi se vår insats som en del i ett större perspektiv får livet rätt dimension. För genom allt tar vi över från någon och lämnar vidare till någon annan.

Extra allt XL XXL

Vi lever i en tid av extra allt. Vi verkar inte nöjda med lagom som är det typiskt svenska. Vi kanska tom gapats efter mycket och missar hela stycket allt för ofta.

Det speglar lite av att aldrig var nöjd. Att inte tycka att det är ok med det man har. Vill ha mer kläder, bättre bil, en cykel till, en extra tv även i ett sist rum osv osv. Aldrig riktigt nöjd. Det är som att vår identitet och status ligger i allt detta ”extra allt”.

Kontrasterna visar sig obarmhärtigt tydligt när man reser i fattigare länder. Där man inte har ström hela dygnet, inte har en chans till att skaffa sig en bil, tv är det inte tal om. I jämförelse med många av oss så har dom ingenting. Men det som slår mig är att man verkar mer nöjd än oss.

Något mer extra allt som är idag är extra allt på jobbet. Den som har jobb har mer än nog av arbetsuppgifter. Och mer läggs på. Det blir något av extra allt på alla plan. Något som kommer att kosta i slutändan.

Vädret är också extra allt. Men det försöker vi kollra bort med massa ursäkter. Skolungdomar strejkar. ”Varför utbilda oss inför en framtid som vi kanske inte får!” Utmanande ord från unga människors. Och vuxenvärlden är mer oroad för ekonomin och vad det kostar att byta livsstil. Så missar vi att vi fick vår tid med välfärd som en gåva från dom som levt före oss. Vad ska vi ge våra barn och barnbarn för gåva? Extra allt av översvämningar eller extra allt av något bättre?

Var rädd om livet du har. Du behöver inte ha extra allt av allt för att vara lycklig. Du behöver vara tacksam för det du har. Då blir du lycklig.

Söndagstankar – Ta emot Herrens välsignelse.

Ganska ofta avslutas våra gudstjänster med välsignelsen. Pastorn eller prästen säger då….

Ta emot Herrens välsignelse!

Så läser han välsignelsen. Och kanske är det ingen läsning. Utan det är mer av ett förmedlande. Jag brukar kupa mina händer som en signal om att jag är beredd att ta emot. Att jag vill visa mig själv och Gud att jag gärna vill ha del av hans välsignelse.

Herren välsigne er och bevare er. 
Herren låte sitt ansikte lysa över er 
och vare er nådig. 
Herren vände sitt ansikte 
till er och give er frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.

Läs den igen. Och igen. Och igen.

Låt varje sats smälta in inom dig. För visst är det lätt att den bara blir en snabb läsning. Så lämnar man gudstjänsten till kanske ett kyrkkaffe.

Wikipedia beskriver välsignelse så här:

En välsignelse är en formel uttalad över någon eller något för att förmedla välgång och lycka

Formel? Det är just var den inte är. Inget hokuspokus. Inget man bara rabblar så händer det något. Alltid. Nej, det är en hälsning från det gudomliga, Gud själv. Och den har, och får inte, ingen betydelse om den inte tas emot som just en levande hälsning från Gud själv.

Så läs den på nytt och nu inte som en formel. Utan som Guds hälsning till dig. Ta emot. För Gud menar vad han säger. Han vill välsigna och bevara dig. Han vill låta sitt ansiktes ljus lysa över dig. Han vill bevisa sin nåd över dig. Han vänder sitt ansikte till dig för att låta sina ögon, sina kärleksfulla ögon, se på dig. Han vill ge dig sin frid. Så läs igen.

Herren välsigne er och bevare er. 
Herren låte sitt ansikte lysa över er 
och vare er nådig. 
Herren vände sitt ansikte 
till er och give er frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.

https://meandmyhousestore.com/produkt/poster-valsignelsen/ Du kan hitta trevliga posters via denna länk. Bra påminnelse om att ta emot Herrens välsignelse.

Förhoppningar

Sitter och lyssnar på vinterstudion på SVT. Ett ord som återkommer ofta är förhoppningar. ”Vi har stora förhoppningar på….”.

Ett ord som vill utrycka en önskan, tilltro, utsikt om, hopp om, förväntan om att något visst ska ske.

Förhoppningar kan grusas av någon anledning. Där förhoppningen byts ut till ett antiklimax. Som att luften går ut.

När en förhoppning uteblir är utmaningen att fokusera om. Att ta nya tag. Att hitta och se nya möjligheter och utmaningar. He aldrig upp när en förhoppning uteblir. Det kommer flera av dom.

En förhoppning kan göra underverk. Den liksom dras oss fram i en utveckling. Man vill vidare på något sätt. Det gör också vägen till det man hoppas mycket roligare.

Förhoppningar kan också skapa sammanhållning. Man växer ihop på ett spännande sätt. Det skapar band som är svåra att göra sönder. Man blir ett team.

Förhoppningar kan aldrig leva sitt eget liv. Förhoppningar behöver få energi tillfört. Det ges genom att man fortsätter att skapa goda förutsättningar för förhoppningen.

Förhoppningen är som vägen till ett mål. Vandra på den.

Sträck dig till Gud

Kanske säger man att man skall sträcka sig mot Gud. Alltså att ta riktning åt hans håll.

När vi sjunger lovsång i kyrkan så sträcker många upp sina händer uppåt. Det är som en längtan till Gud. Att vi som barnen sträcker upp sina händer till sina föräldrar. När dom vill upp i famnen. Eller vill ha hjälp. Som att säga till Gud att jag behöver dig. Jag behöver det du Gud har att ge mig.

I alla livets situationer behöver vi sträcka oss till Gud. Inte så att vi blir bortvända från nuet. Utan att just kunna vara som bäst här och nu behöver vi ha ett högre perspektiv. Där vi blir mindre fokuserade på oss själva.

Våra bekymmer kan ibland ta överhand. Så mycket att dom får för mycket plats i vårt sinne. Då är det gott att få sträcka sig åt Guds håll.

Att sträcka sig mot Gud signalerar att hela vår kropp, hela vårt sinne, är inställt på Gud. Det hjälper oss att fokusera.

Vi har en gudstjänst som heter Tid För Stillhet. Ca 60 minuter av en stilla samling. Där man får en stund av att sträcka sitt inre upp emot Gud. Det gör så gott. Pulsen går ner. Stillhet i tänker lägrar sig.

En av vår tids stora utmaningar är att stilla sig. Det är så mycket som stör oss. Så mycket som pockar på vår uppmärksamhet. Så vi behöver tid för stillhet.

Sträck dig till Gud. Försök att lyssna in vad Gud vill säga till dig.