Dagens Andakt – Behåll det goda

9 augusti 2026

Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont.

— Första Tessalonikerbrevet —
— 5:16-22 —

 

   

 Behåll det goda – det är Paulus uppmaning till Tessalonikerna och oss. Behåll det goda. Hans uppmaning gäler profetian. Förakta den inte men pröva den. 

  Profetia är ett av de sätt Gud talar till oss igenom. Det sker genom att någon människa uppfattar ett tilltal från Gud till någon eller till ett sammanhang. Helt enkelt något man tror Gud vill säga in i en specifik situation. 

  Det kan vara närgånget svårt eller kanske en uppmuntran till något. Det svåra med detta är att bedöma dess äkthet. Har man mött en falsk profet, ett budskap som visat sig vara fel, kan det vara svårt att våga lyssna. Paulus vet om det. Profetian är ett ’styckeverk’. Alltså det är en enkle människa som förmedlar något. Därför uppmuntrar han oss att pröva det. Inte förkasta det direkt. Om en del inte stämmer kanske det finns något som stämmer. Behåll det. Som ett komihåg ’att det är en vanlig människa’ som förmedlar. Och något av det kannan ha hört fel. Men inte allt. 

  Detta får inte blandas ihop med sådant man ’vill’ höra. Alltså att man sållar så det ’passar’ bättre. För så kan det vara när budskapet är obekvämt avslöjande. 

  ’Släck inte Anden’ – Kärnbibeln utrycker det med ett ’sluta att kväva, trycka ner, anden’. Anden är ett bra redskap för oss för att ’hålla oss på vägen’. Alltså ett ’samvete’ för oss. Men också en hjälp att leva rent, leva efter det Gud tänkt för våra liv. Därför behöver vi Anden till vår hjälp. Om vi då släcker den, kväver den, i våra liv tappar vi ett välsignat hjälpmedel i vår tro. 

  Förakta – det kan handla om att vi ser ner på profetian och kanske även profeten Gud sänt. Det kan lätt bli så när vi går i försvarsställning. Då vi inte är beredda på det och blir tagna på sängen. I stället för att kapitulera och vända om försvara vi det som profetian varnar om. 

  Behåll det goda – det är det bästa vi kan göra. För det goda för med sig något ini våra liv. Det helgar oss. Det renar oss. Det håller oss i rätt relation och förhållande till Gud. Det är då vi upplever att vi har frid med Gud. Behåll det goda och gör som Maria gjorde när hon hörde vad man sa om Jesus – hon gömde och begrundade det hon hade hört. Alltså låta det mogna i vårt inre. Då kommer det att växa en god frukt ut ur det vi hört och mött genom profetian. 

🙏

Herre, hjälp mig att bedöma på ett rätt sätt så att jag kan behålla det goda.

Amen

Jag skulle vilja radera somliga ord.

2019 skrev under rubriken ’Tänk om man kunde radera vissa ord’. Slutet av denna blogg lägger jag in den texten igen.

Under några dagar har jag återigen funderat kring varför vi använder en del ord. Ord har makt så det kanske inte är så konstigt. För vi kanske tror att vi får makten över någon genom att vi säger ord.

Man är rätt frän mot varandra. Det är som att man å ena sidan vill göra illa någon med sina ord. Men å andra sidan när så sker tycker man att den andra var väl överkänslig.

Ibland är det omoget. I bland är det utstuderat. Ibland är det elakt. Ibland är det för att framhäva sig själv i en bättre dager (?!😳)

Jag väljer att inte rada upp massa ord. För det blir lätt nyanser som blir samtalet istället för orsak och verkan.

Det är som att vi anser oss ha rätt att förnedra med orden. Vi tar oss friheter att få säga och göra utan att behöva ta konsekvensen

Jag läste nyss i Bibeln om detta.

”Ert tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.” Kolosserbrevet‬ ‭4‬:‭6‬ ‭SFB15‬‬

En översättning säger att vårt tal ska vara ’fullt av nåd’. Jag tänker att vi behöver vara måna om att vårt tal, vår handling, ska ha en god eftersmak och en god efterklang.

Därför kan jag känna att det vore så skönt att få sudda ut några ord. Sudda bort dåliga handlingar. Allt sådant som helt enkelt har dåliga motiv bakom sig.

Så här får du bloggen om ”Tänk om man kunde radera vissa ord” igen

—————-

Tänk om man kunde radera vissa ord. Bara gå in i SAOL och sudda ut dom försvann dom för gått. Ingen kunde använda dom orden. Det ordens betydelse och orsak var existerade inte längre. Dom fanns inte ens kvar i vårt minne. Ingen kunde längre falla i gropen att använda dom. Tänk så mycket enklare det då vore att ändra beteenden och attityder.

Ta tex ordet störa eller stress. Vi är så rädda att störa varandra. Folk som skulle behöva en påringning eller ett besök får inte något av dom. För vi är så rädda att störa. Eller stress. Vi är så stressade idag. Har så fullt upp. Alla ska göra mer än man klarar av.

Eller ordet hata. Tänk om man kunde utrota hat med att redare ut det ordet ur SAOL. Eller att baktala någon. Då skulle ingen kunna prata illa om någon bakom dens rygg. Fattigdom – att utrota fattigdom genom bara att utrota ordet. Som att kommit åt själva roten till fattigdomen.

Tror du börjar fatta min poäng. Tänk vad mycket vi skulle kunna förändra då. Tänk på orden : Miljöförstöring , rasism , våld, krig, kärlekslöshet, ensamhet, sjukdom osv

I väntan på det skulle vi kunna själva välja bort en del av dessa ord och dess handling. Att vi levde på ett sätt som var att vi inte hatade. Inte talade illa om någon. Att älskade mer. Utrota sjukdom är väl inte det enklaste direkt. Men vi kan vara tacksam till den sjukvård vi har och stötta dom som satsat sina liv på att jobba just med den.

Ibland måste man göra aktiva val. På detta område kan vi göra det. Inte bara symboliskt ta bort ord utan rent praktiskt leva på ett annat sätt.

Det är en stor utmaning för den tid vi lever i.

Dagens Andakt – Varför är det så svårt att förlåta

8 augusti 2026

För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.

— Matteus Evangelium —
— 6:14-15 —

 

   

 Varför har vi så svårt att förlåta? Den frågan har kommit till mig gång efter annan. Och för varje gång blir det bar mer och mer närgånget djupt inom mig. Den frågan skaver verkligen inom mig. Jag är väl medveten om dess komplexitet. Men jag är lika medveten om dess enkelhet. 

  Förlåtelse är vi alla behov av någon gång i livet. Då tänker jag att vi mycket gärna får den förlåtelse vi efterfrågar. Att vi mycket gärna vill att den vi ber om förlåtelse ska bekräfta det med ett ärligt ”Jag förlåter dig”! När så inte kan ske är det enlidelse vi får bära på. Möjligen kan vi trycka ner den känslan för en tid. Men jag uppfattar det som att den obehagliga känslan av att inte blivit förlåten påminner oss gånge feer gång med något som liknar ångest. I alla fall närbesläktat med ångest. 

  Om vi vänder på det så kan det bli så mycket mer komplicerat. När vi själva är drabbade och skall ge förlåtelse. Somliga gånger har vi det lättare att förlåta helt klart. Men ibland verkar det vara helt omöjligt. 

  Jag kan se en sak som försvårar det. Det är när vi drabbats av bitterhet. Då verkar det vara mycket svårt att förlåta. Och kanske ligger det i bitterhetens snärjande rot. Den godtar ingen förlåtelse. 

  En anan sak jag ser det är när vi bedömer det som hänt så ofattbart fel att för det kan man inte få förlåtelse. Då är det som att den förlåtande genen vi har fått i vårt inre har blivit skadad, rejält skadad. 

  Jag fick frågan en gång om Gud kunde förlåta en mördare. Jag insåg djupet i frågan. Stannade upp och beräknade kostnaden för svaret. Vad var korrekt eller inte korrekt. Men så insåg jag det djupaste svaret. Mitt svar blev ”Ja, Gud kan förlåta allt hos den som ärligt ber om förlåtelse för det man gjort”. Vid det tillfället togs inte det svaret emot. För det var ju ”helt omöjligt”. 

  Bibeln är rätt tydlig  här: ”För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser. ” Matteusevangeliet 6:14-15 Ett av alla ställen. Rövaren på korset intill Jesus förlät Jesus där och då. Som att förstärka detta skriver Lukas: ”Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er” Så varför är det så svårt att förlåta?

🙏

Herre, hjälp mig att förlåta som du förlåter.

Amen

Varifrån kommer allt damm?

Tänk om dammet inte fanns. Tänk vad mycket trevligare det skulle bli. Tänk vad mycket tid det skulle spara (!) Tid man skulle kunna göra massa annat på.

När jag är bortrest försöker jag se till att min lägenhet är städad innan jag åker. Det är så mycket trevligare att komma hem då. Funkar inte alltid men för det mesta. Då slår det ig att trots att jag inte varit hemma har det blivit dammigt i alla fall.

Så min fundering är – varifrån kommer allt damm ?

När det lägger sig på tex bordet blir det synligt. Men det är sällan man ser det på sin väg till bordet. Visst är det knepigt. Och hur kommer det sig att dammet kan smyga sig in eder sängen tan att märkas. eller lägga sig i hörnen vid väggen. Man borde ju kunna avslöja det och stoppa det på vägen liksom.

Så min fundering är – varifrån kommer allt damm?

Det finns ju prylar som lär skrämma bort möss. Varför finns det inte det för damm? Tycker det borde vara rimligt att någon hade uppfunnit en sådan manick vid det här laget. Vi lever ju ändå på 2000-talet.

Om vi visste varifrån det kom borde vi kunna lura dammet att missa just vårt hem. Visst är inte det en dum ide? Då var ju själva problemet löst för mig i alla fall.

Ja, livet vore mycket enklare utan damm. Kanske skulle anställa någon att ta hand om mitt damm. . . . . . För det finns nog ingen som städar åt mig frivilligt. Fram tills dess får jag allt ta tag i det själv.

Dagens Andakt – Som hjorten trängtar

7 augusti 2026

Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?

— Psaltaren —
— 42:2-3 —

 

   

  Utanför min lägenhet är gräset så torrt. Buskarnas blad hänger. Det är som trädens blad också är lite ledsna. Det har inte kommit mycket ren den sista tiden. Det är som hela naturen ropar efter vatten. Samtidigt kan jag lyfta blicken och se lite längre bort. Där ligger Mälaren med allt sitt vatten. Så nära men ändå så långt borta. Det vattnet finns inom räckhåll men hjälper inte vår gräsmatta eller våra buskar någonting. 

  Koras Söner skriver i Psalm 42 om den trängtande hjorten. Som flämtande söker sig till vattnet sin törst. Den längtar till bäckens vatten för att släcka sin törst. De försöker beskriva törsten efter Gud. De känner en sådan längtan efter Gud att de beskriver det som en flämtande törst i det heta landskapet. Man kan se i texten att hjorten flämtar eller ropar efter vatten. Jag funderade på om den gjorde särskilda läten då. Men det finner jag ingen teckning för. Det handlar mer om den intensiva, livsnödvändiga längtan. En bild på vår längtan efter Gud.

  Tänker på det jag ser utanför mitt fönster. Så torrt men så nära till vatten. En bild för mig hur vi kan leva i vår trängtan efter det levande vattnet men inser inte hur nära det finns. 

  När jag gick en promenad till hamnen för någon dag sedan så passerade jag ett ”litet hus” som stod nära intill vattnet. Det visade sig vara ett pumphus. Husen som ligger nära intill kan pumpa upp vattnet till sin trädgård för vattning. Det verkar inte vår hyresvärd göra. Man ser en klar skillnad mellan trädgårdarna med pumphuset och vår gräsmatta utan pumphus. Det är klart bördigare där det vattnas. 

  Psalmen andas så mycket tillförsikt. Vers 6 ”Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.” Vers 12 ”Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.” Tänker på strofen ”Guds källa har vatten till fyllest för tröstande kvinnor och män” Det finns ett vatten hos Gud som vill släcka din törst. Titta inte bara på det vattnet. Ta emot det också. Det är först då du kan grönska igen.   När får du komma dit? Nu!

🙏

Herre, som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter dig. Ge mig av ditt levande vatten.

Amen

Uteplatsens öppna forum

Det verkar som att uteplatser runt omkring mig är stället där man talar med någon i telefon. Sitter och tittar utöver vattnet. Några våningar upp sitter en och pratar i mobilen med högtalarfunktion. En bit sitter en och talar med hög röst. Det är svårt att förstå det.

Varför vill man göra sina telefonsamtal ute? Varför inte låta dom vara inomhus och när man är färdig så går man ut.

Likadant när jag bodde i Eskilstuna. Då kunde det vara samtal med kärleksbekymmer. Sådana samtal blir ännu lite mer knepiga när motparten vill göra slut.

Medan jag skriver kommer nästa balkongs innehavare ut med sitt samtal. Så tre samtal samtidigt. Lite rörigt typ

Mobilen har fört med sig något. Annat var det när telefonen satt fast med sladd i väggen.

När jag tog en promenad till hamnen häromdagen mötte jag flera som med god volym pratade i telefonen.

Jag var i ett annat land en gång. Där var det verkligen normalt att ha sin mobil på högtalarläge när man samtalade i telefon.

Jag får tillstå att jag är inte särskilt intresserad av andras samtal i deras lur. Men det är inte lätt att komma undan.

Jag skulle föredra om man lät sina mobilsamtal vara där ingen annan hör. Det är ju inte så lätt att få ro med sin bok eller vad man nu gör …..

Dagens Andakt – De som är med oss är fler

6 augusti 2026

Han svarade: ”Var inte rädd! De som är med oss är fler än de som är med dem.” Och Elisha bad: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.

— Andra Kungaboken —
— 6:16-17 —

 

   

  Ibland kan vi känna oss övergivna i kampen. Vår egen kraft och vår egen resurs räcker inte till.Vi bli modfällda. Beredda att ge upp. Inte alls konstigt. Fler än oss har varit bereda på att ge upp. 

  Elisas tjänare var beredd att ge upp. Läget såg hopplöst ut. Han kände sig övergiven. Men då ber Elisa bönen: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Och Gud öppnar tjänarens ögon så att han ser. Berget var fullt av hästar, vagnar av eld. Guds arme var på plats. Han behövde inte misströsta.

  Elia kände sig också övergiven en gång. Då drottningen jagade honom. Men då säger Gud att 7000 var med honom. Så kan vi se hur man gång efter gång kan känna sig ensam men är nye övergiven av Gud. 

  Kanske är du i det läget att du känner dig ensam. Ensam i uppdraget. Ensam i din tro. Övergiven, orkeslös och uppgiven. Han som är med dig, Gud själv, med allt det han är och har, är fler än det som du idag ser är emot dig. 

  Tänk vilken överraskning tjänaren måste ha fått. Att helt plötsligt se en stor arme uppe på berget. Det berg som alldeles nyss var tomt på folk. Häftigt underbart.

  Tänk vilken Gudsman Elisa var. Han visste det hela tiden. Han visste att Guds arme fanns där. De var inte övergivna.

  I denna berättelse väcks en längtan och bön – Herre visa mig dina resurser. Låt oss se vad du har i beredskap. En sak är säker. Vi står inte ensamma i vår tro. Gud finns med. Han har de resurser vi behöver. Ibland kan det behövas att Han visar oss lite mer än det vi kan med egna ögon uppfatta. Ibland behöver Han visa oss i känsla och atmosfär än vi vanligtvis uppfattar. Så stor är vår Gud. 

🙏

Herre, visa oss dina resurser när vi misströstar.   

Amen

Korv med bön

I vår kyrka har vi en speciell kväll i veckan under sommaren. Vi kallar den för Grill & Andakt

Vi träffas kl 18. Någon har satt på grillen. Kl 19:15 är det en andakt. Man skulle kunna kalla kvällen för ’korv med bön’. Kanske lite för slarvigt.

Men det är en kväll då man kan få lite gemenskap. Möta någon. Umgås. Sommaren kan verkligen vara ensam på många sätt. Men på detta sätt skapar vi en möjlighet till gemenskap.

En sådan kväll hade vi igår. Det finns några sådana kvällar kvar i augusti. Vecka 33, 34 och 35. Varför inte komma med. Det har visat sig vara en bra väg att lära känna varandra och en mjuk ingång i vår församling.

När jag bad ChatGPT om en bild på detta ämne kanske den ändå samlade iden rätt bra. Mat för kroppen Ord för själen. Och Psalm 23 var uppslagen. En vacker psalm sombeskriver livet tillsammans med Herden, Jesus.

Jag tror att relationer är viktigt. Relationer till människor. Men relationen till Jesus är viktig den också. Den viktigaste helt enkelt. Dessa olika relationer gynnas av en sådan kväll.

Att fatta rätt beslut

Har du tänkt på att det ibland kan vara svårt att fatta rätt beslut?

Jag tänker att givetvis finns det lätta beslut tycker jag. Tex att borsta tänderna. Många med de beslutet sker typ av bara farten. Ingen större diskussion inom oss.

Men andra beslut kan vara desto knepigare. Vi kan stå där villrådiga. Vi söker efter ett bra och rätt beslut.

Ibland kan jag ana åt vilket håll beslutet bör tas. Det liksom ligger någonstans ”där inne” vad jag bör rätta mig efter. Men ändå tvekar man.

Somliga beslut som är att avstå är inte heller så svåra att ta. Det känns givet på något sätt.

Men där är lite mer öppet åt båda hållen. Där också längtan drar åt ett håll men förnuftet åt ett annat.

Rädslan att komma fel kan också vara en del i tveksamheten. Man vill ju att det ska bli rätt och bra. Inte fel.

Rädslan att gamla felbeslut ska upprepas kan också spöka. Så blir nuets beslut påverkat av gårdagens redan passerade liv.

Hur gör du då? Hur hanterar du det? Vad får leda dig i beslutet?

Jag är rädd för att vi stannar i den ovissheten i beslutsångesten. Vi kommer inte vidare. Vi blir låsta i en ovisshetens längtan.

I söndags läste jag en bibelvers i min predikan…

”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.”
‭‭Psaltaren‬ ‭32‬:‭8‬‬‬

Jag tänker att i svårigheten att fatta rätt beslut kan denna vers få vara vår utgångspunkt och grund. Som får forma bönen inför beslutet.

Herre, jag ber dig att undervisa mig och lära mig vilken väg jag ska välja. Ge mig ditt råd. Ge mig din vishet. Vaka över mig med ditt öga vilande på mig. Så finns det större förutsättning att jag väljer rätt beslut. Amen 🙏

Jag tänker att denna ovisshet tillhör livet på något sätt. Men att vår Herre verkligen vill bistå oss. Vi behöver lära oss att vara lyhörda för Hans ledning. Det är jag den första att ställa mig i kö till den lärdomen.

Att sen fatta sitt beslut. Vila i att vi gjort rätt. Men ödmjukt inställda på att visar det sig att det blev fel kunna backa tillbaka och göra om. I det kommer Gud bistå oss också. Det fina i allt detta – han har lovat våra med oss alla dagar. Alla. Även då vi fattar fel beslut. Så vill han vara med oss och leda oss på rätt väg igen.

Dagens Andakt – På mitt sätt

5 augusti 2026

Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder Abana och Parparbättre än Israels alla vatten? Kunde jag inte lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?” Så vände han om och for sin väg i vrede. Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.

— Andra Kungaboken —
— 5:11-14 —

 

  Naaman, kungens befälhavare, var sjuk i spetälska. Han ville så klart bli frisk. Så han reser, efter ett tips, till profeten i Samaria. Det var Elisa som de tänkte på. Men hamnade hos Israels kung. 

  Elisa fåt höra om det så ber han dom sända Naaman till honom i stället. När de möts ber Naaman Elisa om hjälp. Han ger Naaman uppdraget att doppa sig sju gånger i Jordan. Då skulle han bli frisk. 

  Då blir Naaman arg. Vad då, doppa sig sju gånger i vatten? Vad var det för ett helande? Han hade tänkt sig att Elisa skulle vara mer ’magisk’. Att Elisa skulle ropa till sn Gud inför honom. Och göra magiska rörelse över de ställen som var sjuka med sin hand. Så Naaman vänder hemåt i ren ilska. Ville inte ens pröva det. Vad hade han att förlora?

  Men Naamans tjänare tar mod till sig och sker: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” Och Naaman tänker om. Kommer till Jordan. Doppar sig sju gånger och han blir fri från sin spetälsk. 

  Ibland vill vi diktera villkoren för hur Gud skall svara på vår bön. Vi vill kanske styra det så det känns bäst för oss. Att vi inte skall känna oss bortgjords inför andra kanske. Det är som att vi ibland skulle tro mer på undrets och svaret om vi dikterat hur Gud skall svara. För då skulle vi veta bättre att det var Han. 

  Jag har lärt mig att inte diktera vem Gud skall sända med det svar jag behöver. För den jag minst vill sänder Gud. Bara för att säga det tydligt att ”Jag sänder den jag vill med svaret. Den som är mest lämpad och villig sänder jag”. 

  Jag tror att det bästa vi kan göra är att låta Gud svara på sitt sätt. På det sätt Han finner mest lämpligt. Vi behöver inte komplicera till det mer än så. Utan inväntad Hans svar. Det kommer att bli allra bäst på det sättet. 

🙏

Herre, möt mig på det sätt du finner bäst. Svara på mina böner efter ditt förstånd. Ge mig mod och uthållighet att invänta ditt svar.  

Amen