Han är som ett träd planterat vid vatten….

Salig är den som inte följer

de gudlösas råd,

som inte går in på syndares väg

och sitter bland föraktare,

utan har sin glädje

i Herrens undervisning

och begrundar hans ord

både dag och natt.

Han är som ett träd,

planterat vid vattenbäckar,

som bär sin frukt i rätt tid

och vars löv inte vissnar.

Och allt han gör, det lyckas väl.

Psalms 1:1-3

Att placera sitt liv rätt är en förutsättning för att det ska bli ett välsignat liv. Jag tänker inte att det innebär per automatik att vara rik. Ha ett arbete, bil och allt det som vi ofta tänker på som hör ihop med ett bra liv.

Nej, det handlar mer om att det liv jag lever är ett gott liv på djupet. Ett liv som lever i en högre harmoni.

Skrev om genvägar för en tid sedan. Ofta vill vi i detta ta genvägar. Vi vill komma till en snabbare lösning och tillväxt. Vi hoppas och tror att vi snabbt kan få en andlig tillväxt. Jag ska inte döma ut Guds möjligheter att ge det. Men dessa verser visar mer på vad jag tror att det handlar om. Liksom trädet står där och växer över tid så växer också vår tro och tillit till Gud över tid. Den tid vi låter den växa. Genom att vi är planterade vid vatten. Alltså har vår glädje i Guds ord och gemenskap. Liksom trädet växer och bär frukt kommer vi att göra det.

Så vår stora utmaning är att bli där. Vara där. Läsa där. Be där. Vi får det inte genom att jaga oss fram till olika platser där vi uppfattar det som extra välsignat. Vi får det vid det stilla vattnet intill Guds levande ord och närhet. Där gör han något med oss.

Det är mycket vi tar för givet

Det är mycket vi tar för givet.

Somligt är helt i sin ordning. Det bara är så. Klart och tydligt.

Men sen finns det dom tillfällen vi misstar tar oss. Vi tar det för givet men har egentligen inga bevis. Vi tror oss veta att någon har tex gjort oss något dumt. Vi tar för givet att vi vet vem men egentligen vet vi det inte. Så beskyller vi någon något som inte vederbörande ska bli beskylld för.

Tänker vi efter så tar vi mycket för givet. Bra sjukvård. God framtid. En bra vinter. För att inte tala om sommaren. Att vi ska få det vi önskar i julklapp. Lön den 25:e. Skola till alla barn. Rent vatten. Kläder. Mat för dagen. Och mycket annat. Och mycket blir så.

Men ser man på andra platser på vår jord är det annorlunda. Det vi tar för givet finns inte ens möjlighet till.

Det är mycket vi tar för givet vi inte ens tackar för. Det är något vi kan fundera över en stund.

Livestream – gör oss väldigt mycket uppkopplade

Livestream – vi kan i realtid vara med överallt samtidigt. Vi kan se massa olika saker samtidigt.

Minns en gång i Odensbacken. Vi hade besök av en känd pastor på våra tältmöten. Jag skulle leda mötet så jag fick in till hans rum och skulle prata om mötet. Där möter jag en man som har tvn på, lyssnar på radion (Ebbe-Karlssons-affären) samtidigt som han skrev på sitt utkast och så pratade han med mig. Minns att det blev lite för mycket för mig. Jag gick ut ur rummet.

Frågan är om det inte är lite så i den tiden vi lever i nu? Det jag mötte var ju i slutet av 80-talet. Då hade vi inte mycket av internet, livestream, inte så många kanaler på tv osv osv. Men idag har vi hur mycket som helst av det. Vi är så uppkopplade. Ja inte alla naturligtvis men många av oss.

Oerhört många intryck möter oss. Split vision – i sin rätta betydelse (!) Man ser på massa samtidigt.

Men ska vi vara ärliga så är det nog större problem med det. För vi blir inte riktigt närvarande någonstans. Och det gör oss mer otillgängliga än tillgängliga. Det gör oss mer ovetande. För vi kan inte ta in och lagra så mycket samtidigt. Så tappar vi bort mycket.

Kanske beror det på att vi är så rädda att missa något. Du har väl hört uttrycket ” gapar efter mycket men mister hela stycket ” Passar ganska bra in på detta.

Ska vi ”överleva” så måste vi nog koppla ner lite oftare. Och koppla av från att vara så uppkopplade.

Ps Den värsta sidan med detta livestream är nog allt detta spelande med pengar. Spänningen och häftigheten blir helt enkelt för mycket. Man sätter sig själv i en svår situation. Så spelar man bort mycket pengar. Ds

Rätt fokus lyfter

När livet fylls av för mycket motstånd, motgångar, misslyckande, sorger och annat som gör att frågorna blir för många, att uppgivenheten blir påtaglig, då gäller det att fokusera på ljuset.

För mitt i det som kan verka mörkt finns det alltid ett ljus att leta sig fram till. Något man lyckats med. Något någon ger dig kredit för som du har gjort bra.

Börja att fokusera på det. Då lyfter sinnet. För det goda ger dig energi.

När jag möter människor med den nöden, då allt för mycket sugit märgen ur kropp och sinne så uppmuntrar jag till att söka ljuset.

När man är ute i mörkret och kör bil tex så dras ögat väldigt lätt till ett ljus från en bil tex när man möter den. Ögat har en förmåga att dras åt ljuset. Så tänker jag att vi ska hantera det när vi möter för mycket jobbigt och mörker. Sök dig till det som är ljus och positivt. För det finns där. Du har gjort något bra. Du har lyckats någonstans. Säg till dig själv att ”där var jag bra”. Låt det uppmuntra dig.

Sök dig sen till det som är kanske bara lite bra/dåligt och ta tag i det och tro på att det ska lösa sig. Lämna dom svåraste frågorna för en tid. Deras tid kommer den också. Då kan du ro det hela i hamn.

Rätt fokus lyfter dig. Där får du kraft och energi.

Där fick jag så att jag teg 😁

I går skrev jag på min blogg att jag andades lite vårönskningar. Halvvägs till vår var själva känslan. Med en stor önskan om att snart vara där.

Vad händer då? Naturligtvis började det att snöa. Näst intill att det såg ut att kunna bli trafikproblem.

Svar på tal. Jag fick så jag teg.

Nu har jag ju inte trott att det inte skulle bli fler söndagar. Likaså vet jag att det kan bli köldknäppar. Men det är lite typiskt. När man längtar som mest kommer det som man minst vill ha.

Ibland kan det vara tungt att få igen som att man blir mållös. Men dom flesta gångerna är det ju vara kul. Att jobba på erikshjälpen är ganska fullt av sådant på det positiva kontot. Stämningen är hög. Man får snabbt igen om man säger något skämt. Det är att ge och ta. I grunden är det en god vänskap i grunden. Det är då det funkar att ge på lite.

Men när det finns en underton av att vilja såra, det är då det blir så svårt och dumt.

Men när man gör det med glimten i ögat så blir det desto bättre. Och det är väl så det ska vara. Att vi möter varandra med respekt. Då går det att ha lite munhugg med glimten i ögat.

Halvtid – är också en sträcka

Halvtid är också en sträcka. Halva januari är redan gången. Det börjar ljusna när jag åker till jobbet. Bara det är så skönt.

Jag tänker att trots att tiden går fort så är det gott att veta att det blir närmare till vår. Tyckte faktiskt att jag kände lite vårvinterdoft för någon dag sedan.

Hur mäter vi en utveckling? Hur mäter vi en väg till en dröms uppfyllelse? Hur mäter vi en visions sträcka till genombrott?

För om vi kunde det skulle vi veta när vi passerat halvvägs. Och visste vi det skulle vi få tag på just den energi som det innebär att passera halvvägs.

Nu får vi istället uppskatta det. Så frigör vi en extra energi som vi så väl behöver när vi uthålligt satsat så länge redan.

Underskatta aldrig halvvägs. Det är också en sträcka. Väl värd att satsa på. För den för oss fram till dem punkt då det bara går av bara farten. Vägen hem liksom. Då blir den sträcka som är kvar bara kortare och kortare ….

Andas ut och släppa ner axlarna

Det är mycket som händer runt omkring oss. Det kan va press. Problem. Krav. Förväntningar. Mycket att göra. Sådant som kräver vår uppmärksamhet. Lösningar ska till.

Igår kväll var jag på Tid för stillhet. Då sa vår pastor att det var möjligt att få andas ut och släppa ner axlarna.

Och visst är det så. Ibland känns det som att vi håller andan i väntan på lösningen. Kanske tom av ren nyfikenhet.

Minns när jag skulle ta bort en del av minisken. Jag var så nyfiken att titta på tvn som visade ingreppet att jag höll andan. Efter en stund sa sköterskan åt mig: ”Pedher, andas nu.” 😀

Ibland möter vi så mycket att andningen blir ytlig och vi spänner upp axlarna.

Kanske skulle vi börja den här veckan med att andas ut och släppa ner axlarna. Jag tror att då finns det bättre förutsättningar att det det kan bli en bra vecka.

Det är mycket som löser sig av bara farten och med tiden. Jag tror också vi tänker klarare om vi andas ut först.

Sen är det ju bra att andas. Då får vi nytt syra och vi mår bättre. Så är det nog i det mesta.

Så andas ut och släpp ner axlarna. Det kommer göra dig gott.