Det här året hade jag bestämt mig för att inte ha gran. Det finns ju ingen orsak att ha den för bara några dagar. Kostar pengar gör dom också nu när man bor i storstaden. Så såg jag en kollega som la ut en bild på sin gran. Då blev jag så sugen igen.
Under mina år på landet har jag haft den mysiga möjligheten och förmånen att hugga en gran på min egen tomt. Okej, inte alltid den vackraste men ändå. Den var uppvuxen och huggen på min egen tomt. Man behövde inte åka och köpa någon. När barnen var små i Trosa kunde vi åka ut till en bonde och hugga en på hans mark. Det var jul det. Kommer ihåg att vi såg en fin gran. Jag sa till Andreas att vi skulle titta om vi kunde hitta en bättre. Vi gick runt och tittade. Och vi hittade en som var mycket bättre. Då sa Andreas i stil med detta ”men pappa, det är ju samma gran”. Vi hade kommit till samma gran från ett annat håll bara. Vi högg ner den och åkte hem.
Förr kunde vi klä julgranen medan barnen sov natten innan julafton. Vi pyntade och grejade. La paketen under granen. När dom vaknade var hela huset förvandlat. Med tiden blev ju det omöjligt. Dom gick ju aldrig och la sig. Det blev senare och senare. Till slut somnade ju vi före dom. Så dom fick välja. Antingen går dom och lägger sig före oss eller så slutar vi med den traditionen. Vi slutade med den traditionen.
Nu när jag inte kan hugga granen på egen tomt tänkte jag att nu får det vara. Men igår när jag åkte från jobbet köpte jag mig en gran. 250kr. Dyrt? Ingen aning. Är det det för en gran köpt i storstaden framför Ica? Jaja, nu är den köpt, inburen och pyntad. Låååååååångt före julafton i min värld. Traditionen är bruten på många sätt.
Hur som helst. Jag är med julgran! Tack kära kollega för inspirationen.
Pedher´s blogg 