I söndags behövde jag gå en promenad. Jag ville hitta något nytt. Så jag slog på datorn och tog en satellitbild på mitt område. Då insåg jag att uppe i skogen bakom husen fanns det möjligheter. Det visade sig att där fanns ju massa promenadvägar i den skogen
Nu blev inte söndagens promenad riktigt så skön jag önskade. Det var så isigt på vissa ställen att jag fick gå ut i skogen för att ta mig fram. Det gick inte ens att korsa vägen. Det var blankis.
Men något händer när jag går där. I tänket är jag redan i sommar. Jag ser mig själv välja olika vägar beroende på hur långt jag vill gå. Jag nästan såg mig själv i strålande solsken en härlig sommardag gående i denna skog.
Visst är det förunderligt att vi i vår tankevärld kan lämna nuet för en stund och finnas vid en annan tidpunkt. Både fram i tiden men också bakåt. Det är som att vi lever om det vi gjort. Det är också som om vi kan få en försmak av det som kan komma.
I en tid som denna som är mörker när vi åker på morgonen och ganska mörkt när vi åker hem från jobbet är det ganska skönt. Att kunna föra sig i tanken till ljusare tider. Tänk vilken förmån.
Att kunna drömma sig bort är inte så dumt. Var rädd om den möjligheten
Pedher´s blogg 