Måste säga att det känns så mycket bättre nu. Nästan som om hela världen blivit ny. Kanske att ta i lite väl mycket. Men det känns nästan som att födas på nytt. Typ.
I måndags cyklade jag till jobbet igen efter flera veckor av ryggproblem och annat trams. Bara känslan i det var en befrielse. Men det var inte själva grejen egentligen.
När jag cyklade hem var det ljust. Åh vad skönt det var. Inte nog med att solen sken, det var lagom kallt (läs varmt). Det var en underbar vacker februaridag. En vårvinterdag i sin allra bästa stund.
Jag minns särskilt dom där februarimorgnarna då jag körde barnen till skolan och solen just gått upp. När det hände visste jag att nu är snart vintern slut. Att tidigare åkt iväg i mörker och hem i mörker var nu ett minne blott.
I måndags var det ett sådant ”moooment”. Det ger mig en sådan kick på något sätt. Takdroppet som ger en så skön känsla. Nu säger du ”ja ja vänta du bara. Det kommer många bakslag”. Säkert gör det det. Men dom kan inte förringa denna i underbara känsla. När den infunnit sig så är det bara så underbart. Nu är det på gång. Alla bakslag blir efter detta inte så långdragna. Dom överlever jag för nu har jag fått smak på våren igen.
Att få smak på våren kan göra underverk inom oss. Det väcker nytt liv. Idet skede kan man gå till olika buskar och träd och inse att dom är faktiskt mer på gång än man kunde förvänta sig. Det är som att även naturen har fått smak på våren.
Så jag är så tacksam. Nu känns det mycket bättre. Mycket bättre.
Ps För att inte tala om att det är ljust när man cyklar till jobbet. Lika underbart! Ds
Pedher´s blogg 