I går eftermiddag så började vi rensa ur vår gamla butik. Det är ju något som måste göras. Nu skulle man väl bara vilja stänga dörren och låsa. Det hade ju varit lättare om huset skulle rivas. Men nu är det inte så. Så vi var några stycken som började rensa. Lite tvådelade känslor typ.
Flera år av arbete i Erikshjälpens butik på Hagebygatan är snart ett minne blott. Man kan ju bara konstatera att vi har haft mycket montrar i vår butik.
Så mitt i senna vemod påminns jag om lördagens fest. Invigningen av vår nya butik. Det blev verkligen mycket bättre än vi kunde tro. Och då hade vi nog rätt höga förväntningar.
Ca 1800 kunder kom. Kaos i trafiken. Det var ju verkligen en fest. Man skulle kunna undra då hur det skulle bli dag två. Av allt att döma så så blev det också en bra dag. Naturligtvis inte som på invigningsdagen men ändå. Det kan man inte förvänta sig. Men det var skönt att man hittade till oss på en ny dag.
Så mitt i vemoden så måste jag säga att det var ett vemod med mycket tacksamhet. Och så är väl livet. Det svajar mellan vemod och glädje. Mellan hopp och förtvivlan. Det svåra är väl att fästa blicken på det som ger just den positiva energi man behöver. Det är så lätt att vi fastnar i vemodet. I vår butiks historia skulle det också kunna vara att säga att det var så bra förr att vi vill inget nytt och ger då inte det nya någon möjlig framtid.
Det handlar också om att gå vidare. Det går inte alltid att lösa allt som hänt utan man får lämna det och just gå vidare.
Tänk om vi slapp alla vemodiga dagar vi möter. Då skulle det vara så mycket enklare. Det gäller bara att vi suger länge på dom goda dagarna och dom goda ögonblicken. Det brukar löna sig i längden. Då får dom större fokus än dom mindre bra dagarna.
Pedher´s blogg 