För drygt en vecka sedan fick jag en bok i min hand. ‘Kaffestunder’ av Max Lucado. En stund av uppmuntran är det genomgående temat. Och visst är det så. Vi människor behöver uppmuntran. Jag har en känsla av att vi allt för ofta tänker oss att det är vi själva som behöver uppmuntran. Och det är ju naturligtvis så också. Men det finns dom runt omkring dig som är i stort behov av uppmuntran. Se dig omkring. Det är med största sannolikhet så. Jag tror mig också veta att den som ger uppmuntran får även uppmuntran själv.
När jag slår upp min första kaffestund i boken är det verkligen en sida av uppmuntran. Tryck på bilden och läs. Tänk vilken Gud vi har att sätta vår tro och tillit till. Till honom behöver vi inte köa eller komma tillbaka i morgon och hoppas på bättre tur. Älskar uttrycket ”Han skulle inte kunna vara närmare han är just i det här ögonblicket”. Oftast kämpar vi så mycket. Tom kämpande till närhet och svar från Gud. När vi i själva verket bara kan slappna av och sätta vår tillit till honom.
Guds omsorg blir inte mer bara för att du förbättrar dig. Inte heller bli den mindre om du försämrar dig.
Gud är verkligen till för dig.
Pedher´s blogg 