Ikväll var det en skum kväll.
Ja, den var väl inte mer skum än andra vanliga kvällar i sent oktober.
Men när man åker hem vid 16-tiden och det redan är skumt ute då känns det som att hösten tagit sitt grepp om livet.
Molntäcket låg som ett lock över stan och det gjorde väl inte inte saken bättre.
Det tråkiga med denna tid är väl inte i första hand höstens mörker. Den kan man ju tända levande ljus och på så vis liva upp. Nej, det tråkiga är att vi gärna stänger in oss. Samtalen över stängslet uteblir. Rörelsen runt omkring avstannar och det blir onödigt tyst.
Mötet mellan oss människor är så viktigt. Ensamma människor blir mer isolerade än dom behöver bli. Vi tappar ”kollen” på varandra. Inte kontrollen. Utan möjligheten att kunna hjälpa och stötta. Upptäcka bristen och brustenheten. Uppmuntran till någon blir inte heller av.
Så nu får vi vänta med dom små lustfyllda samtalen över staketet. Det tycker jag är lite skumt.
Pedher´s blogg 