Ibland har jag funderat på om tron på Gud är en karta eller en kompass.
Jag har nog tidigare mest landat i att tron är en karta. Typ, tron för mig till Bibeln som hjälper mig att hitta vägen. Det växer fram en kartbild som jag följer på samma sätt jag följer kartbilden för att nå den destination jag vill till. Tycker nog att det är en bra bild.
Men kanske tron är mer som en kompass. En kompass tar ur riktningen. Den hjälper att hålla målet i sikte. Går man fel hjälper den att ta ut ny riktning men åt samma mål.
Å andra sidan kanske tron är både karta och kompass. Tron är inte så lätt att sätta i en ram. Det viktigaste är att den har tagit ut rätt riktning. Annars hjälper varken karta eller kompass. Då går man vilse. Den missen gör att man tror att man går åt rätt håll. Men i själva verket missar man målet och kommer vilse.
När jag gick i skolan hade vi orientering på gympan ibland. Vi skulle lära oss att använda karta och kompass. Det var ju ibland lättare att tro att det var bara att följa någon annan. Det funkade väl så länge den kunde läsa vägen rätt via kartan och kompassen. Men sprang den fel blev det ju lite tokigt. Att lära dig kartan och kompassen underlättar det resan betydligt.
Jag har ju också använt en kompass som inte funkade som det skulle. Hur det gick har du nog redan räknat ut
I min mobil finns det en kompass. Ska den fungera rätt måste den kalibreras. Den behöver anpassas och justeras. Så är det med tron också. Den måste kalibreras. Annars kan den hamna fel.
Att ta ut riktningen är inte så lätt. Åt vilket håll är norr? Att ta ut riktning på måfå kan bli så fel. Känslan kan styra år fel håll. Så det är inte dumt att ta hjälp. I livet är det tron. Tron på Gud. Det är jag så tacksam för. Så det är rätt smart att använda tron som kompass i livet

