Månad: april 2016

Publicerat den

100 år

I går fyllde barnens gammelmormor 100 (hundra) år !!!!! Märta Leffler. Du kan läsa om henne i tidningen Dagen. Respekt. Jag säger det igen. Respekt.

Tänk vad mycket en person har varit med om som levt i hundra år. Betänk vad vi hade av tekniska lösningar för hundra år sedan, 1916. Bilar, telefoner – inte nog med att den uppfanns vi har trådlöst mobilt också, tvättmaskiner, datorer, flygplan, TV. Det vi tar så föregivet fanns inte alls på samma sätt då. Mycket inte alls. Hela samhället såg annorlunda ut. Man kan nog påstå att samhället har helt bytt skepnad.

Minns när jag visade Märta min iPad. Hon fixade den galant mycket snabbt.

I ljuset av att vara 100 år nu….. Hur kommer det se ut om hundra år om utvecklingen skulle gå i samma takt som Märta varit med om? Jag skulle tro att vi tänker som dom gjorde då. Att det kan väl inte bli bättre än nu – typ. Vad finns det att upptäcka och uppfinna? Tydligen har inte uppfinnare tänkt begränsat. Dom kommer säkert fortsätta att tänka så. Datorerna har blivit bättre och mindre. Hur mycket bättre och mindre kan dom bli? Den som lever får se.

 

 

 

Den som lever får se

 

Det är just det. Den som lever får se. Tänk om man kunde bli 100 år. Somliga påstår att den människa som kan bli 120 år och mer är född. Skulle jag bli det har jag ju nästan ett ”helt liv kvar” att leva. Nästan i alla fall.

Skulle vara roligt om Märta skrev ner allt som vi har nu men inte fanns när hon var barn. Skulle tro att listan skulle bli lång
Se mer om Märta från tidningen Värnamo Nyheter 

Antar att det finns det som fanns då men inte nu. Den listan kan vara minst lika spännande att läsa.

Hur som helst, det är rätt häftigt att fylla 100. Kanske mest för oss andra. För den som fyller 100 är det nog mer en vanlig dag. Lika som igår som 99-åring typ.

Publicerat den

Fokusera på dom rätt du gör

Hur lätt är det inte att fokusera på det som går snett i livet.  På det som vi gör fel. Inland tror jag tom att vi blir oftare påminda om fel och brister i våra liv, av andra människor, än det vi gör rätt. 

När vi mest tittar på felen vi gör blir det så stor felbelsatning i vårt tänk.  Vi trycker ner oss själva. Vi glömmer att det mesta vi gör gör vi rätt. Självbilden blir fel.  Självförtroendet går i botten. Och vi känner oss misslyckade. 

Vad händer i en relation när man bara ser varandras fel? Vad händer om man mest ser varandras rätt? Det händer något i en relation beroende på hur vi ser på varandra. När vi missar dom goda sidorna så finns det risk att relationen mister en viktig ingrediens. 

Likaså om vår syn på oss själva också fokuserar på vår mindre goda sida. På dom fel vi gör. I grunden tror jag ingen vill göra massa fel. Dom händer. Så är det. Felen vi gör vill vi inte göra om. Vi gör vad vi kan för att inte göra om dom. Vi får välja att lämna dom bakom och gå vidare. 

Problemet blir när vi väljer att fokusera på felen som är gjorda. Likaså det vi är mindre bra på. Det påverkar oss mer än vi tror. Troligen blir det det som kommer att prägla oss. 

Nej, vi behöver fokusera på det vi gör bra och det vi gör rätt. Jag tror att det kommer att prägla framtida val och liv. Självförtroendet blir bättre. På något sätt tror jag att det hjälper oss att få mindre fel och fler rätt. 

Fokusera på dom rätt du gör. Det ger ringar på vattnet i ditt liv. 

Publicerat den

Att-inte-göra-listan

Att-inte-göra-lista

Kort sagt att försumma saker i rätt ordning

Vad kan vila? Vad kan vänta?

Genom en sådan lista skär vi ut utrymme för annat. Som att somna om, dra benen efter sig, inte få något gjort.

Martin Luther lär ha sagt ”Männikan tjänar Gud också genom overksamhet” (1500-talet)

Jag läser boken av Tomas Sjödin ”Det är mycket man inte måste” Orden ovan är hämtade från den boken.
Vi gör så många ”att-göra”-listor. Vi behöver det. Helt sant. Allt för att komma ihåg. Ändå glömmer vi för mycket.

Men för balansens skull borde vi skriva ”Att-inte-göra”-listor. Bara för att skapa andrum och återhämtning.

Tänk efter – visst vore det bra?!!  Alla listor följer vi ju nästan till punkt och pricka. Tänka att pricka av allt vi bestämt att inte göra. Att då konstatera vad lugnt vi har haft det.

En sådan lista får inte missförstås att den skapar utrymme för en annan lista som bara ökar tempot. Nej, denna lista är till för att just dra ner tempot och bara vara. Där måsten släpps ut via bakdörren och får inte komma in via framdörren igen.

En sådan lista skapar möjlighet att återupptäcka det som fått träda åt sidan. Som inte fått plats. Luften blir liksom lite lättare att andas igen. Dofter kommer tillbaka som tappats bort.

Inför sommarens semesterperiod tror jag att en sådan lista skulle hjälpa oss en hel del. Dels att släppa pressen att man måste ordna resor som egentligen kostar mer en eftersmaken ger. En sådan lista kostar mindre både i pengar och energi. Istället ger den energi.

Hur skulle din lista se ut? Jag har börjat fundera på min.

Publicerat den

Söndagstankar – Jesus har gått vid din sida mer än du tror……

Det bästa med Jesus är att han slår följe med oss utan massa ”om”. Han slår följe med en ”längtan” att vi ska slå följe med honom. Alltså, att vi ska upptäcka honom och gå med honom. Fast han egentligen redan gör det. 

Hur? Vaddå? Vad menar jag?

Jo, Jesus går med oss även om vi inte visar  honom uppskattning för det. Hur du än lever så finns han där. Hur mycket än det uppfattas frånvänt honom så är han där. Tom om du tar avstånd tydligt. Han finns där. 

Det finns en sådan kärlek från honom som inte är beroende av att han blir bekräftad i det. Kärlek som inte kräver massor först från oss. Vad vi än gör, hur vi än är, hur det än går, vad som än händer med oss så älskar Gud oss. Därför är han tätt intill oss. Även om vi liksom är tätt intill honom. 

Visst väntar han på vår respons men han älskar lika fullt ändå. 

När livet går snett finns han där. När du fördömer dig själv är han där. När livet är som bäst är han där. När du lyckas är han där. Han är inte beroende av det vi människor ser till. 

Varför? Därför han älskar dig för den du är. Inte för någonting annat. Varför? Därför att han skapat dig. Han kan inte hata någonting han skapat. 

Han kan säkert bli lite ledsen över oss när vi kör lite fel och det inte blir så rätt alla gånger. Men han slutar inte att älska oss. 

Det är därför han gått mer vid din sida än du trott. 

Jag är med dig alla dagar. Ända tills tiden tar slut – säger Jesus

Publicerat den

Musik i dagarna tre

  En helg med en fantastisk förmån. Att få vara i Göteborg på MÖT. En helg med sång, musik och god gemenskap. Kan det bli bättre? Troligen inte. 

Sången och musiken har varit ett genomgående tema i mitt liv. Att fått lära sig spela gitarr genom att titta på hur man gjorde i kyrkan och sen hem och prövade. Sjunga med familjen på möten. Varit med i ett stort antal körer genom åren. Spelat med olika orkestrar. Musiken har präglat hela mitt liv. Gitarrerna står ständigt framme för en liten trudelutt. Ramat in predikan med en sång då det begav med det. 

Musiken har fått hjälpa genom dalarna i livet. När glädjen sprudlat så har den fått hjälpa mig att på något sett få utlopp. Att förklara min glädje på något sätt. 

Att då få viga en hel helg för sång och musik med goda vänner är nästan för bra för att vara sant. 

Minns tiden då jag växte upp då vi hade återkommande träffar med sånggrupper från kyrkor. En helg där vi fick lära oss nya sånger. Där helgen avslutades med en stort sång och musikmöte. Där fick jag tuta klarinett så kinderna blev röda och dirigent bleknade och försökte dämpa oss lite. Det var en häftig tid. 

Idag är det inte lika stor musiksatsning i våra kyrkor. Åh vad jag kan sakna det. Det är svårt att få till övningar. Folk har inte tid. 

Att vara med i en församling med mycket sång och musik blir bara så bra då. 

Sjunga är bara så kul. Det gör jag gärna.

   

Publicerat den

Skarpt läge….

Den sista tiden har mycket varit fokus på säkerhet på jobbet. Det har varit stor brandsyn. Vi har haft utbildning hjärt- och lung-räddning. Senast idag har jag haft genomgång av SBA-systematiskt brandskyddsarbete. 

Allt handlar om en säker arbetsmiljö och att våra kunder ska känna sig säkra. 

Hela detta arbete har ju siktet på att klara ett skarpt läge. Att vara förberedd när det väl händer. Det är skönt att veta att flera klarar det på jobbet. Samtidigt inser jag att det behövs mer övning och väl genomtänkt plan när det väl händer. 

Andreas från brandsäkra hem hann knappt åka tillbaka till Göteborg förrän skallen ropade i butiken. ”Brand i container!!” Det blev lite stressigt ett tag. Nu visade det sig att det brann i en papperskorg utanför entrén. Medan vi sprang till våra containrar så var det en handlingskraftig kund som släckte branden i papperskorgen. Det var inget värre än så. Någon som slängde som fimp där och så tog det sig. 

Men det var skarpt läge. Vad bra att vara förberedd. Hur förberedd är du på ditt jobb? Vet du vad du ska göra om det börjar brinna? Relevanta frågor som förhoppningsvis aldrig behöver hamna i skarpt läge. 

Publicerat den

Tuppfäktning 

Sitter och tittar på hockey. Fast ibland undrar jag om det är tuppfäktning jag tittar på. Det ska markeras. Det ska gruffas. Det ska snackas. Psykas och så lite diving. Filma till sig en fördel. Det är lite typisk herrsport. 

Är väl bara herrfotboll som är bättre på att spela teater. 

Mitt i allt detta finns det några domare. Dom verkar mer vara personer som ska hjälpa till att reda ut sandlådebråken. 

När väl tuppfäktningen uteblir är det dock en trevlig hockeymatch. 

När man ser på damhandboll och när damer spelar fotboll blir det smycket mer finlir utan detta fäktande. 

Funderat på varför killar ska behöva tuppfäktas så mycket i sport. Lite töntigt tycker jag. Hittar ingen bra förklaring. Möjligen att herrar gärna vill hävda sig. Att när dom har svårt att lyckas tar dom till töntiga sätt att dölja det. 

Ja ja. Lite töntigt är det allt. När man sen hör alla försök att förklara och försvara det blir det inte mindre töntigt. Jag tycker det skulle vara så mycket bättre om dom spelade hockey än all denna tuppfäktning. 

Publicerat den

Maktlöshet

I mötet med olika livsöden kan jag känna mig så maktlös. Berättelser som berör. Öden jag skulle vilja se en lösning på. Livsresor jag skulle önska sett annorlunda ut. 

Skulle tro att du funderar på samma sätt som jag. Åt samma håll åtminstone. Tänk om man kunde hitta lösningen. Tänk om man hade formeln för lösningen. Kunde liksom trolla fram förändringen. Tänk om man kunde ha nycklarna till lösningarna. 

Det känns så frustrerande ibland. Nog för att man kan vara till rätt så stor hjälp bara genom att lyssna. Minns ju själavårdssamtal där jag knappt sagt ett ord. Konfidenten säger ändå ”tack, du har sagt mig allt”-typ. 

Maktlöshet kan leda oss till hopplöshet. Ett tillstånd där vi till slut kan ge upp. Det är väl här jag finner vägkorsningen. Valet som kan få avgörande betydelse. Brytpunkten till en dubbel utgång. 

För jag har svårt att se att det är kört. Svårt att vilja ge upp. Jag vill tro och hoppas ända till slutet , om det nu finns ett slut. Ge det en chans till. Tro på att det finns ännu en väg fast det ser ut som vägarna är slut. 

Jag vill tro att det ligger just i min tro. Min tro på en högra makt. En makt som faktiskt står över maktlöshet. För mig är det tron på Gud. Därför kan jag, mitt i min känsla av maktlöshet, känna att hoppet tilltar igen. Jag börjar skönja en utväg och möjlighet. Det sker genom suckar och böner till Gud. Först kommer det en strimma av hopp och tillit. Kanske får man nöja sig just med en strimma av hopp. Så får det tillta senare. Men det fina med denna strimma är att det ger lite hopp. Hopp som tilltar. 

I den sucken till Gud ökar hoppet och maktlösheten får dra sig tillbaka. 

I min bön denna dag suckar jag i min bön till Gud för alla dom jag mött sista tiden som känner dig maktlösa. Där problem och bekymmer tagit över. Där hopplöshet råder. Jag har inte lösningen men jag går gärna till den Gud jag vet klarar det bättre än jag själv. 

Det ger mig hopp inför framtiden att förhållanden vi står maktlösa inför löser sig på förunderliga sätt. Det vill jag tro. Det vill jag hoppas på. Det vill jag leva med.  

Publicerat den

Lakritsdagen

Idag är det en stor dag. Det är lakritsdagen.


Alltså lakrits. Det är gott det. Om någon vill uppmuntra mig så gör man nog det med lakrits. Fast jag bör ju inte äta det för ofta så klart. 

Saltlakrits är bäst. Citygross naturgodis med denna smak är ju bara så god. 

Så gott folk. Det är en stor dag idag. Det är lakritsdagen!! 😄😄

Publicerat den

Miljöombyte

 På ett sätt kanske man inte kan hävda att jag behöver miljöombyte. Nyss inflyttad i Jönköping. Ny bostad. Nytt jobb. Nya bekantskaper. Ny utsikt. Egentligen ganska nytt efter att ha haft förändringar i livet dom sista åren som är lite mer än det vanliga. 

Ändå lämnar jag en helg bakom mig med ett gott miljöombyte. Att få lämna den vanliga  vardagen och landa några dagar på en annan plats. Ett sådant byte gör något gott med oss. Lämnade dator hemma. Bara lite enkel packning så följde jag med en god vän, Anders, till Öland. 
Att få andas lite god sjöluft. Jobba lite i trädgården, äta lite god mat och ha det goda samtalet. Det gör gott för själen. Det ger återhämtning för en ny arbetsvecka. 

Att tvinga sig själv att stänga av och bara koppla av och koppla bort är något jag tror vi är många som missar. Det är klart underskattat. Att ständigt vara ”på” ger i sin förlängning en utbrändhet som blir svår att återhämta sig ifrån. 

Öland i sig är ju inget givet måste. Men det är ett av alla möjligheter. För någon räcker skogen, promenaden, sjökanten, boken, handarbetet eller vad det nu är. 

Satt och pratade med några goda vänner för några dagar sedan. Påmindes om hur viktigt det är att planera in luckor i sin almanacka. Luckor av återhämtning och reflektion. Sådan luckor kan skapa dåligt samvete. Vi tror antagligen att om någon såg en sådan planering skulle dom ”kräva” att den fylldes med ”något viktigare” , något ”producerande”. Sådana människor ska inte ha tillgång till almanacka. Det är sådana luckor som ska skapa gott samvete. För då har man förstått hur viktigt återhämtning är för att klara ”det vanliga”. 

Jag får erkänna att jag har lite kvar på detta område för att lyckas helt och hållet. Men jag vet hur nära det var att köra fel. Då hade jag en god vän i Julita som hjälpte mig att stanna upp innan det var försent. Men det var nära. Från den stunden har jag bestämt mig för att jobba på ett sådant sätt att jag överlever. 

Den hållningen måste jag som ledare på mitt jobb i tanke på alla mina medarbetare. Den hållningen måste mina chefer och ledare ha. Det måste alla erbetsgivare och föreningsledare ha. I en frivilligorganisation som jag jobbar i är det svårt. Om jag har en inställning att jag kan jobba mycket kan det aldrig vara normen för medarbetaren. 

Miljöombyte och återhämtning är något oerhört viktigt. Glöm aldrig det.