Maktlöshet

I mötet med olika livsöden kan jag känna mig så maktlös. Berättelser som berör. Öden jag skulle vilja se en lösning på. Livsresor jag skulle önska sett annorlunda ut. 

Skulle tro att du funderar på samma sätt som jag. Åt samma håll åtminstone. Tänk om man kunde hitta lösningen. Tänk om man hade formeln för lösningen. Kunde liksom trolla fram förändringen. Tänk om man kunde ha nycklarna till lösningarna. 

Det känns så frustrerande ibland. Nog för att man kan vara till rätt så stor hjälp bara genom att lyssna. Minns ju själavårdssamtal där jag knappt sagt ett ord. Konfidenten säger ändå ”tack, du har sagt mig allt”-typ. 

Maktlöshet kan leda oss till hopplöshet. Ett tillstånd där vi till slut kan ge upp. Det är väl här jag finner vägkorsningen. Valet som kan få avgörande betydelse. Brytpunkten till en dubbel utgång. 

För jag har svårt att se att det är kört. Svårt att vilja ge upp. Jag vill tro och hoppas ända till slutet , om det nu finns ett slut. Ge det en chans till. Tro på att det finns ännu en väg fast det ser ut som vägarna är slut. 

Jag vill tro att det ligger just i min tro. Min tro på en högra makt. En makt som faktiskt står över maktlöshet. För mig är det tron på Gud. Därför kan jag, mitt i min känsla av maktlöshet, känna att hoppet tilltar igen. Jag börjar skönja en utväg och möjlighet. Det sker genom suckar och böner till Gud. Först kommer det en strimma av hopp och tillit. Kanske får man nöja sig just med en strimma av hopp. Så får det tillta senare. Men det fina med denna strimma är att det ger lite hopp. Hopp som tilltar. 

I den sucken till Gud ökar hoppet och maktlösheten får dra sig tillbaka. 

I min bön denna dag suckar jag i min bön till Gud för alla dom jag mött sista tiden som känner dig maktlösa. Där problem och bekymmer tagit över. Där hopplöshet råder. Jag har inte lösningen men jag går gärna till den Gud jag vet klarar det bättre än jag själv. 

Det ger mig hopp inför framtiden att förhållanden vi står maktlösa inför löser sig på förunderliga sätt. Det vill jag tro. Det vill jag hoppas på. Det vill jag leva med.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s