I går gick jag i Lasse-Majas fotspår skulle man kunna säga. Han satt ju inlåst på Carlstens Fästning. En lurig tjuv som fick många år som fånge.
Cellen där han satt i var ju långt ifrån den standard som fångar har idag. Fängelser idag uppfattas ju i det ljuset mer som hotell.
Man blir förundrad över hur man förr kunde behandla fångarna. 20-30 personer i samma cell. ( Fast det var ju dock två våningar )
När man går runt på denna fästningen och vet att fångar rymt kan man bara förundras över att dom lyckades med det.
Tänk att att man på den tiden kunde bygga denna enorma byggnad. Det är ju på ett sätt ingen lite kåk. Den har många rum. Är hög. Har lönngångar. Det tog sin lilla stund, säkert ett par timmar. Och ändå var jag inte inne i varje vrå. När jag är på väg ut inser jag att dom håller på att stänga stället. Tänk om man hade blivit inlåst där. Det hade ju i och för sig varit lite spännande. Men, nej tack, det hade jag inte velat blivit. Men det kändes lite snopet att upptäcka att dom höll på att låsa stället.
Isoleringscellen var inte speciellt stor. Sängen belägen högt upp för att ge mer golvutrymme. Men det verkade rätt rått och kallt. En natt där torde räcka för att vilja bli utsläppt. Sen ville man nog göra allt för att inte utmana ödet och hamna där igen.
Pedher´s blogg 